När det gäller kläder så har jag en förmåga att glömma bort att jag har vissa saker i min garderob. Mitt användande går liksom i perioder. En kjol, klänning, blus eller ett par byxor som jag använder jättemycket under ett par veckor eller en månad kan nästa sekund helt glömmas bort. Det handlar egentligen inte om att jag tröttnar på kläderna eller slutar använda dem helt... Nej, jag glömmer liksom bara bort dem!

Så ibland när jag står där vilsen på morgonen och inte vet vad jag ska ha på mig (händer rätt ofta)... Ja, då hittar jag det där plagget som kanske inte har använts på en månad eller två. Jag blir alltid lika förvånad och tänker: Nämen just det ja! Jag hade ju en sådan här blus/kjol/klänning. Vad roligt! Och hux flux får den vara med och leka igen! När det här händer känns det nästa, nästan som att jag har köpt något nytt. Men bara nästan...

Det här hände i morse. Jag stod och funderade på vad jag skulle ha på mig till jobbet idag. Något fint. Något tjejigt. Något som jag känner mig fin i och som gör mig glad (ja, fina kläder kan göra mig glad! Det är sån jag är.). Efter lite letande i mitt dressingroom (/köksprylsroom/kontorsroom/porslinsroom/verktygsroom/rörigtroom) hittade jag min älskade svarta kjol! En lite utställd kjol med hög midja och skärp. Den köpte jag för ett år sen ungefär när jag var inne i en Rebecca måste unna sig nya fina kläder för det förtjänar hon-period. Jag använde den mycket flitigt under en låååång period, men den senaste tiden har den glömts bort.

Så kjolen plockades fram liksom min älskade rosettkofta som jag fick av herr och fru A i födelsedagspresent. Den har också glömts bort litegranna. På med det, ett vitt linne, svarta strumpbyxor och pippikängor. Hux flux.... En outfit som är fin, tjejig och som får mig att både känna mig fin och glad. Perfekt för en snöig vinterdag!