För bara ett litet tag sen var det sommargrönt gräs och sommarvarm luft utanför mitt fönster. Utan att jag egentligen har märkt det har det nu i stället blivit höst. Luften är kall, liksom min lägenhet (snart ryker min varmvattenflaska fram på kvällen!). Gräset är fortfarande grönt, men på morgonkvisten ligger det ett vitt, fint skimmer över de gröna stråna. Frost. Frosten är här och förmodligen för att stanna.

Jag ställer mig frågan vad som hände...? Vad hände egentligen med september och oktober? Tiden rusar på för snabbt. Alldeles för snabbt om du frågar mig. Jag försöker stanna upp och njuta av varje dag, men det är svårt när dagen försvinner lika snabbt som jag knäpper med fingret.

Just det här med att stanna upp är något jag måste bli bättre på. Planeringsfreak som jag är så tänker jag rätt så långsiktigt. Jag tänker på vad jag ska fylla min månad med i stället för att tänka på vad jag ska fylla min dag eller vecka med. Det måste bli ett löfte till mig själv - att stanna upp och tänka lite mer kortsiktigt. För tänk om jag missar massa saker? Inte för att jag tror det, men jag måste ändå försöka.

Om en liten stund ska jag ut i frosten. Känna höstens kyla i mina lungor. Det är en fin höstdag idag. Solen skiner, himlen är klarblå. Det blir en bra dag. Det känner jag på mig. Och jag lovar mig själv att jag ska stanna upp idag. Stanna upp och dra in hösten i mina lungor och njuta av nuet!