Lördagen den 1 oktober till ära har jag på mig en av mina favoritklänningar. En såndär klänning jag hade kunnat bo i tills den faller sönder. En höstklänning som liksom bara är jag.

När jag hade på mig den en kväll i Malmö för ett par veckor sen och frågade min syster vad hon tyckte så tyckte hon två saker... För det första att det var en riktig Rebecca-klänning! Det vill säga inte alls hennes stil, men fin på mig. Det andra hon sa var egentligen en undran... Är det inte lite för tidigt att ta fram julklänningen? Jag tittade lite frågande på henne och sen på mig själv i spegeln. Julig? Vad menar hon med det?

Såklart förstår jag vad hon menar. Klänningen är när jag tänker efter lite julig. Den påminner lite om en sån klänning mamma kunde tvinga på en på julafton tillsammans med hemskt extraskinn på benen (strumpbyxor alltså...).

Jo... Den är kanske lite julig. Samtidigt... Folk går i skjortor i nästan exakt samma tyg och ingen säger att de ser juliga ut! Så jag struntar blanka tusan i om min fina klänning påminner om julen. Jag känner mig fin och bekväm i den och det är huvudsaken!!

Här är den! Klänningen. Köpt på Monki och jag matchar den med grova svarta strumpbyxor, tjock kofta från HM och ljusbruna mockakängor från Din Sk (vad annars?).