Tio år.

För snart tio år sen tog jag mitt körkort. Jag minns dagen som om det vore igår. Jag lurade mina vänner och sa att jag behövde gå från lektionen för att jag hade tid hos tandläkaren. Sen åkte jag till körskolan och hade en kort körlektion med min körlärare Åke. Tur var väl det för den körlektionen gick allt annat än bra och jag vet att jag sa till honom att jag kanske skulle strunta i det... Vem behöver ett körkort liksom?

Men jag åkte till uppkörningen och fick en trevlig äldre man som min uppkörarkontrollant. Jag behövde inte köra så länge. Drygt halva tiden och i min värld betydde det bara en sak - det hade gått käpprätt åt skogen. Uppgiven stannade jag bilen och funderade på vad jag hade gjort för fel. Lagom till att jag hade börjat analysera varenda liten detalj av uppkörningen sa han - du skötte dig galant. Den här lappen har du med dig tills du har fått ditt körkort. Jag var millimeter från att börja storböla. Jag hade tagit körkort!!!

Så var det dags för kortet. Jag hade piffat mig lite extra den morgonen innan jag cyklade till ICA maxi där de hade en fotograf. Typiskt nog öste regnet ner så det där piffandet hade jag ju kunnat skippa. Kortet blev allt annat än bra. Det ser ut som att jag har en mörk, mörk mössa på mig. Jag ser ut som en hopsjunken, rädd individ.

I tio år har jag stått ut med kortet. Visst spelar det ingen större roll egentligen, men ändå... Jag visar ju ändå fram det lite titt som tätt och ofta får jag höra - oj du var inte riktigt dig lik! - eller - oj vad mörkhårig du var här! - eller - så ung du ser ut att vara!

Idag var det dags för ett nytt kort. Ett kort jag ska stå ut med i tio år. Att säga att jag blev nöjd med resultatet vore definitivt att överdriva big time! Stel som en pinne (tanten sa - var noga med att du ser till att verkligen ha hela ryggen mot väggen i automaten. Bäst att lyssna), konstig blick (inte blinka, inte blinka, inte blinka) och med ett konstigt minileende på läpparna (kan inte vara med på kort utan att le så att tänderna syns eftersom jag har en sned framtand som kan sticka fram lite fult annars. Att le med stängd mun är svårt men jag ville inte heller se helt sur ut). Men kortet blev ändå helt ok. Jag får väl stå ut med det i tio år helt enkelt. 2022 blir det ett nytt. 38 år är jag då. Jädrans.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0