Det fick bli tåg till jobbet idag. Bussen hemifrån var sen och den till jobbet tidig så även om jag småsprang genom nordstan så fick jag snällt se på när bussen passerade mig när jag hade knappa 40 m kvar till hållplatsen (har noll ögonmått men något sånt var det). Passande nog gick det ett tåg 5 minuter senare och jag hann precis med det.

När jag gick genom centralen till tåget fick jag en flashback. Jag tänkte tillbaka på när jag åkte tåg mellan Göteborg och Halmstad varje dag i över ett halvår. Hur jag gick upp i ottan. Hur jag följde ett minutiöst morgonschema. Gick något fel skulle jag missa bussen. Missade jag bussen skulle jag missa tåget. Missade jag tåget skulle jag bli väldigt sen till jobbet. Inget fick gå fel på morgonen. Det räckte med en minuts diff så var det kört.

Jag tänkte på hur jag fick panik om jag inte hade lyckats slumra till innan Kungsbacka. Då var det kört. Ingen vila. Trött dag.

Jag tänkte på hur jag jagade tid. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Hela min tankeverksamhet kretsade kring tid. När jag skulle gå upp, när jag var tvungen att slumra in på tåget, när halva dagen på jobbet hade gått, när halva veckan hade gått (bästa med onsdagen! Hela vägen hem på tåget upprepades mantrat - nu har mer än halva vecksn gått - i mitt huvud), när jag senast var tvungen att somna på kvällen för att det ens skulle vara lönt att gå och lägga sig, när klockan skulle ställas.... Tid, tid, tid. Hela tiden tid.

Jag tänkte på hur många timmar det gick åt. Jag räknade på det en gång på tåget hem. Hur mycket tid la jag på att ta mig från dörr till dörr. Från det att jag lämnade hemma till att jag började jobba. Från det att jag slutade jobba till att jag klev in genom dörren hemma. Det blev mycket tid. Nästan 25 h i veckan. Ett dygn bort i veckan. Massa tid. Borta.

Jag var inte lämpad för den pendlingen. Eller så var jobbet helt enkelt inte värt det. Det vägde inte upp det jag tyckte var jobbigt med pendlingen. Tur att det tog slut. Tur. Det var den sista tanken som for genom mitt huvud innan jag hoppade på pendeln. Tänk vilken tur att det tog slut. Tänk hur bra allt blev ändå.