Fredag. Röd dag. Ledig dag för många. Jag jobbar. Ett beslut som i höstas kändes bra, men som nu känns lite mindre lockande. Syster med sambo och hund är på besök så igår kollade vi på film och jag kom i säng alldeles för sent. Tröttheten är ett faktum!

Jag sitter på busshållplatsen och väntar på bussen. Glömde bort att det inte är vanlig dag så antalet bussar är något färre än vanligt. Så jag väntar. Tittar på alla mörka fönster med neddragna persienner. Folk sover. Skönt.

Samtidigt som kylan och tröttheten genomsyrar kroppen så inser jag hur mycket det ändå är värt det. Jag fullkomligt älskar mitt jobb. Både det dåliga och det bra. Det bra överväger ju som bara den!! Alltså är det värt att gå upp när de andra får ligga kvar och sova under ett varmt täcke (vill också!). Det är värt att sitta här ute i mörkret och vänta på en buss. Det är värt det. Tusen gånger om!

Nu kommer min buss och plockar upp mig. Ha en trevlig helg! Det ska jag ha när klockan slår 18 ikväll! En familjehelg. Härligt!