Alltså... Beröm och fina ord kan man liksom inte få nog av! De värmer i hjärtat och gör till slut att det bubblar över. Den här veckan känns det som att jag har blivit överöst med bra och fina ord och jag kan inte annat än att stanna upp och tänka: är det verkligen mig de pratar om? Jo, tydligen är det så.

Ovanan har inte riktigt släppt och ibland känner jag mig nästan lite generad och rörd inför de stora orden. Som att de liksom inte gäller mig. Samtidigt är det skönt att få höra det och slippa gå och försöka försäkra sig själv om att man är bra. För när man måste göra det varje dag tappar man till slut tron. Man tappar tron på att man är bra och att det man gör duger. Men numera vet jag att jag inte behöver känna så.

Så nu ska jag ta till mig allt. Suga åt mig varenda stavelse i orden. Sen ska jag sträcka lite extra på mig och se till att bli ännu bättre!!