Så damp det då ner.

Nu går det inte att förtränga och ignorera längre. Jag ska springa Göteborgsvarvet den 21 maj 2011. När jag kom hem för en stund sedan låg startbeviset där på dörrmattan. Det kändes lite som att det skrattade åt mig. Haha! Ska du springa? Jamen du har ju knappt börjat träna och mig ska du få smaka på om bara en månad. Hur tänkte du nu? *skratt*

Ja, jag vet att jag säkert kommer att klara det! Varför skulle jag inte göra det? Men min plan... Mitt mål... Det gick inte som jag ville! Jag gillar det inte. Men... Jag ska putta bort de tankarna och satsa på att i stället göra det bästa utefter förutsättningarna som ges. Det vill säga... Knappa fem veckors träning. 2,1 mil. Ja, paniken börjar så smått komma!

Som om inte detta vore nog... När jag loggade in mig på vårt intranät idag möttes jag av en stor bild på ett gäng löpare i extremt gula tröjor. Tillsammans med rubriken är budskapet tydligt. Nilsongroup betalar startavgiften för alla anställda som vill springa Midnattsloppet! Utan att tänka anmälde jag mig. Ooooops... Men... Jag ska bannemej ha revansch efter förra årets fiasko med en fot som gjorde ont loppet igenom. Så det så! En mil ska jag väl klara av?

Jag kan inte låta bli att ställa frågan... Varför gör jag såhär? Varför går jag och anmäler mig till en massa lopp? Jo, för att jag trots allt tycker att det är rätt kul... :)

Och Maria! Mina skor funkar alldeles utmärkt än så länge...  Men jag har bara sprungit i dem tre gånger.



Hej låren!

Sicket väder det är! Sol, klarblå himmel, värme! Lovely! Jag och Maria inledde vår uteserveringssäsong i söndags efter en eftermiddagsbio. Det blev räkmacka och vitt vin på Kungsportsplatsen. Det var ljuvligt! Mer av sånt tack. :)

När jag kom hem från jobbet igår kväll så kunde jag inte motstå frestelsen. Vädret gjorde det liksom omöjligt. Så jag svidade om till löparkläder och begav mig ut på en runda. 5,8 km på knappa 34 minuter. Det var lite tungt i uppförsbackarna i och med att låren var lite stumma sen rundan dagen innan. Men jag är ändå nöjd! Det känns som att jag har långt kvar till de där 2,1 milen bara. Jag vill så mycket mer och kroppen skulle säkert orka, men jag vill inte skynda för fort... Samtidigt har jag knappt fyra veckor på mig. Fyra veckor! Menmen... Jag ska fixa det!

Just nu har jag i alla fall otrolig träningsvärk i mina lår! Jisses! Jag är så stum och att ta sig upp från soffan är en smärtsam historia. Men det är underbart att ha träningsvärk igen! Det var ett tag sen. :)

Så... Imorgon blir det en ny runda. Jag ska försöka köra tre eller fyra pass i veckan nu och hoppas på att det räcker. Jag ska stå på den där startlinjen den 21 maj! Därmed basta!

Nu... Torka håret och göra mig lite fin. Sen bär det av till jobbet!




First step.

Uppdatering
Måste faktiskt skryta lite för jag är sjukt stolt över mig själv. Jag har precis kört första träningspasset på över fem veckor. Förkylningen har definitivt gjort sitt och jag kände det tydligt i kroppen. MEN! Jag lyckades med att ta mig runt fem varv runt Mossen (hela rundan runt alla fotbolls- och tennisplaner). Det är 7,2 km. Jag sprang hela vägen och stannade inte en enda gång. Jag tog alla backar även om det var tungt. Och... Jag gjorde det på skapliga tiden 45 minuter och 30 sekunder. Visst... Inte en supertid, men med tanke på förutsättningarna var det en grym tid! Jag kände att jag hade milen i kroppen och hade nog kunnat pressa mig till två varv till, men jag vågar inte ta ut mig för mycket såhär i början.

Jag skulle ljuga om jag sa att det gick lätt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är trött. Men jag klarade det! Nu ska jag bara träna upp kroppen så att jag orkar tre sådana här rundor i ett sträck. Hujedamej... Men jag har fem veckor på mig! Och mamma!! Jag önskar mig kött grillat av pappa, en gräddig potatisgratäng och den där goda whiskeysåsen som vi gjorde på julafton till middag och så gärna en goooood glass till efterrätt! Kom ihåg det för den 21 maj är det den middagen som gäller!

Kom igen nu då! Kom igen! 





Yes! Då drar jag igång. Första träningspasset på lite mer än fyra veckor. Eller är det fem? Jaja, längesen var det i alla fall och allt är förkylningens fel! Ja, och lite jobbet också kanske, men jag skyller allra mest på förkylningen som har suttit i under en herrans massa veckor.

Nu är den typ borta och jag är sjukt laddad för att komma igång igen! Göteborgsvarvet är knappa fem veckor bort och hur jag ska hinna och orka komma i form tills dess är en gåta, men jag ska såklart försöka! För runt ska jag. Oavsett om jag joggar en mil och går resten. I don't care. Jag ska ta mig runt de där förbenade 2,1 milen! Punkt slut! För säkerhets skull... Mamma och pappa! Var redo att plocka upp en utsliten dotter någonstans på vägen. :)

Så nu ska jag bege mig ut på en liten löparrunda i solen. Det blir långsamt tempo och inte särskilt långt. En liten mjukstart helt enkelt. Men från och med imorgon är målet att löpträna tre gånger i veckan. Minst. Bara jag håller mig frisk kan det gå! Yes. Det ska gå!

Och förresten! Jag skulle behöva lite klädtips. Vad bör jag ha på mig när jag springer Göteborgsvarvet? Jag har aldrig någonsin sprungit såhär långt och behöver tips på bra kläder. Ska jag ha tresvartstights, shorts, linne, kortarmad träningstop...? Jag behöver råd! Jag vet att några av er som läser har eller ska springa Göteborgsvarvet så snälla, snälla, snälla... Ge mig lite tips för jag behöver köpa nya kläder!!



Första rundan utomhus med "nya"skorna. Sist jag använde dem på löpbandet så slutade
det med en över fyra veckor lång förkylning. Hoppas på bättre tur nu! Och mamma!
Klaga inte på mina randiga strumpor...

Debutanten.

Jisses vad jag är trött! Tanken var att det skulle bli en relativt lugn kväll igår. Jag och Maria skulle käka lite mat och ta ett glas vin eller två. Och så började vi kvällen. Sen gick vi till Bishops arms och mötte upp hennes bror och hans kollegor. Hux flux blev det ett par glas vin till och plötsligt var klockan 02.00 och de stängde. Jag kom väl i säng vid 03.30 och känner mig trött i skallen såhär på förmiddagskvisten. Men trevligt var det och det måste ju ändå vara huvudsaken? :)

Jag var precis ute och köpte dagens GP. Såklart! På mittuppslaget i sportdelen hittade jag mig själv. Debutanten. Jag tycker att bilden blev cool! När jag ser uppslaget kan jag inte annat än att få lite småpanik. Det är bara nio veckor kvar till varvet och jag har inte kommit igång med min träning än på grund av alla jäkla sjukdomar! Jag hade en bra plan. Jag visste hur jag skulle lägga upp det. Men så blev det inte riktigt. Tyvärr. Menmen. Nästa vecka ska jag ta nya tag och nu när mitt mål liksom finns på pränt för hela världen att skåda.... Ja, då är det bara att satsa! När uppföljningsartikeln görs om några veckor ska jag bannemej vara mer i fas och känna att det här fixar jag galant!







Aj. Aj. Aj. Mina ben gör ont.

Mina ben är inte så glada på mig just nu. De gör ont. Efter 7,2 km löpning i motvind i lördags, 60 minuter hård MRL-träning igår och 40 minuter spinning i morse är träningsvärken ett faktum! Hela benen känns stumma och trötta. Jag fick till och med byta skor på jobbet innan. Klackarna höll på att ta död på vaderna. Om jag sätter mig ner på en stol och sitter still där ett par minuter så är det nästan omöjligt att komma upp. Då gör det så ont! Men jag ska inte klaga. Det är en skön smärta!

Det som är trist med träningsvärken är att jag nu måste vila lite. Jag som vill löpträna och testa mina nya skor!! Men icke. Ikväll och imorgon blir det vila för att på onsdag köra gym och torsdag sandsäcksbox. Men på lördag... Då hoppas jag på sol så att jag kan testa nya skorna!!

Nej... Nu ska jag ta mig en bit vetelängd. En kund kom in med en supergod vetelängd innan som tack för att jag har sånt tålamod med honom. Jag tycker att om man har tränat sex gånger inom loppet av åtta dagar... Ja, då får man äta en bit bulle. Eller hur?! ;)

Jag vill löpträna. Nu!

Så har jag då äntligen kommit till skott och köpt nya löparskor. Det blev lite spontant för på vägen från MRL:en (som för övrigt var snorjobbigt! Jag är helt mör i lår och rumpa och jag vågar inte ens tänka på sicken träningsvärk jag kommer att ha imorgon) gick jag förbi Löplappet dam. Jag smet in för att kika lite... Det blev lite mer än kikande, men det var bara på tiden!

Såklart hade jag pronation när jag sprang. Såklart ville mina fötter inte ha de lite billigare varianterna på skor. Nej, mina kräsna fötter ville såklart ha bland det bästa. Jag är inte förvånad! Så... Om jag hade valt helt på utseende hade jag valt ett par otroligt snygga knallcerisa löparskor! Visst är de snygga!!




Men... Den här skönheten slutade som nummer två eftersom de hade några kuddar som tryckte in lite konstigt vid sidan an hälen/sidan av foten. Tyvärr för vem hade inte velat löpträna i de skorna? :)

I stället föll valet på ett par silver/rosa skor från Saucony (modellen heter Hurricane 12). De kändes sköna, lätta och otroligt bekväma! De fick de bli. Så nu är jag 1700 kr fattigare. Det känns inte alls roligt, men jag har inte helt rätt skor idag och det är inte så bra. Så... Det är bara att bita i det sura äpplet!





Nu vill jag bara ut och löpträna! Om det inte hade varit så att jag sprang 7,2 km igår och körde MRL idag och därför är heeeelt sluuuut i benen... Ja, då hade jag gett mig ut på en premiärtur i nya skorna. Men... I stället blir det till att steka pannkakor och återhämta sig efter passet.


När tiden tickar bort. Snabbt.

Om bara lite drygt 11 veckor är det dags för mig att springa Göteborgsvarvet. När det nya året kom hade jag planerat att dra igång mitt 20 veckorsprogram för att komma i form inför loppet. Jag ska helt ärligt säga att det har gått åt h*lvete. Ursäkta svordomen, men så är det faktiskt!

Jag inledde ju det nya året med sjukdom. Vrålförkyld, hostig, huvudvärk och allt som hör en rejäl förkylning till. Noll träning på ett par veckor alltså. Sen kom jag igång och tränade rätt bra i ett par veckor. Även om det bara blev ett löppass så körde jag ändå annan konditionsträning. Jag var på gång! Men... Så blev jag magsjuk och kunde inte träna på två veckor till. Och så blev jag frisk och började försiktigt köra lite igen. Så kom en nervös rekrytering i vägen och störde min träningsrytm som sen avlöstes med en matförgiftning så jag var sängliggandes i en vecka. Behöver jag skriva hur ur fas jag är just nu vad det gäller varvetträningen? Otroligt ur fas!

Allt det här gör att jag är grymt nervös och orolig inför min utmaning! Jag vill stå på startlinjen och vara peppad, redo och laddad för att springa riktigt bra. I nuläget tvivlar jag starkt på att jag skulle klara ens en mil i ett bra tempo. Den där löparglädjen  jag kände i våras och somras är som bortblåst och det lockar inte alls att knyta på sig löparskorna.

Och på tal om löparskorna... Jag skulle ju ha köpt nya sådana också, men det har jag inte fått tummen ur att göra! Katastrof!

Men... Jag ska. Så enkelt är det. Jag ska komma igång och jag ska fixa det här riktigt bra! Löparskorna ska inhandlas snarast och sen är det bara skorna på! Här ska löptränas! Bannemej.

Frågan är bara hur jag hittar glädjen till det igen? Hur ska jag motivera mig själv att klara det? Alla tips mottages tacksamt!

Så... Kanske får det bli löpning på torsdag i stället för spinning? Nja...

Nämen hej där musklerna.

Jisses. Jag har sån otrolig träningsvärk! I torsdags körde jag första träningspasset på nästan 3 veckor och det där med att mjukstarta har aldrig varit min grej. Jag kan inte träna lite halvdant. Om jag tar mig till ett pass eller till gymmet så ger jag järnet! Och så blev det även i torsdags. Lite drygt 70 minuter hård gymträning där hela kroppen fick sig en rejäl genomkörare. Det var tungt, jobbigt, svettigt och samtidigt alldeles underbart skönt!

Men... Nu såhär två dagar efteråt får jag stå mitt kast. Jag har träningsvärk i hela kroppen. Biceps, triceps, axlar, rygg, bröst, mage, rumpa och lår. Oliiiiiidligt! Det gör så ont. Varenda rörelse känns och att nysa är smärtsamt. Samtidigt är det rätt skönt. Då känner jag att jag har gjort nytta. I like!

Nu ska jag bege mig till jobbet och ikväll väntar en lugn kväll. Lite tråkigt, men samtidigt behövligt. Imorgon blir det matmässa. Lovely.

Ha en underbar lördag!

Med tunga trötta steg.

Idag var det inte roligt att klockan ringde 05.55. Jag önskar att jag hade kunnat ligga kvar en stund till under det varma täcket, men icke. Iväg till gymmet!

Är det helt ok att kunna hela texten?

Måndag. Det är en regnig måndag idag. Jag inledde dagen med en promenix ner till Friskis och körde morgonspinning. Madde hade snickrat ihop ett nytt pass och oj sicken musik! Jag var helt slut när sista låtens toner klingade ut.  Jag glömde än en gång av min sjukdom... Jisses! Men det ger väl resultat hoppas jag. :)

När jag sitter där på cykeln brukar jag alltid sjunga med i de låtar jag kan (i dagens fall typ alla...)! Nej, jag sitter inte och sjunger högt, men jag sjunger i huvudet och mumlar med ibland. Jag kan liksom inte låta bli om det är en peppande, fartfylld låt! Att sjunga med peppar mig lite extra nämligen!

Under dagens pass började jag dock att fundera över om det egentligen är helt ok att kunna sjunga med i alla låtar... Visst... Att kunna sjunga med i en topplistelåt, en gammal slagdänga eller en klassiker är väl inte hela världen. Men när jag glatt kan sjunga med i Aquas Dr Jones så undrar jag om det verkligen är ok...? För nu snackar vi inte om att jag kan några ord hit eller dit... Jag kan hela låten - från början till slut! Inget jag kanske är helt stolt över... Så jag kommer att sitta/stå där vareviga måndag och glatt mima med i varenda ord! Och... Det bjuder jag på! :)








Vill även skicka en liten grattishälsning till världens bästa 5 årspresent som fyller 22 år idag. Min älskade syster! När jag tänker på att hon fyller 22 år så blir jag nästan lite mörkrädd. Jag var 22 år igår känns det som... Men icke! Snart fyller jag allt annat än 22 år, men vad gör väl det? Inte mycket. :) Grattis på dig älskade syster! Presenten får du nästa gång vi ses. :)


Yes då var jag igång igen!

Men så jobbigt det var! Tre veckors uppehåll med jul, nyår och sjukdom. Inte alls bra! Jag som hade vant kroppen vid en bra rutin med 4 pass i veckan! Jaja... Bara att ta nya tag och jobba upp den rutinen igen. Ja... Och formen då för oj så jobbigt det var att spinna i morse! Men samtidigt skönt!

Så nu är jag igång! Det känns underbart! Det blir såklart fler pass i veckan. Jag siktar på ett pass styrketräning, löpning och zumba. Lovely! Känns så bra i kroppen.

Jag har också tagit tag i mellanmålsätandet! Förra veckan (jobbdagarna i alla fall) åt jag knäckemacka med kokt, skivat ägg på. Supergott! Idag blev det en knäckemacka med lite keso och två skivade kiwifrukter på. Det ska bli ordning på det där med mellanmål nu! Minst ett om dagen. Därmed basta.

Även det där med att sluta äta godis har gått över förväntan! Inte en godisbit på en vecka! Visst.... Jag gjorde efterrätt i helgen och fikade en semla i lördags, men lite måste man unna sig också! Men inget godis och det var det som var huvudmålet. :) Resten får komma vad det lider!

Åter till mellanmålet! Jag tycker att det är svårt att hitta bra mellanmål. Om du har tips på goda, nyttiga och enkla mellanmål så får du gärna skriva en liten kommentar och tipsa! Det skulle jag uppskatta enormt mycket.

Nu jobba!

20 veckor. 140 dagar.

Så lång tid har jag på mig att komma i form till Göteborgsvarvet. På lördag om 20 veckor så smäller det och då vill (borde skriva ska, men det vågar jag inte...) jag vara i bra form! Jag vill stå på startlinjen och känna mig peppad och laddad. När startskottet går vill jag veta att jag kommer runt och det på en bra tid!

Just nu är jag inte i den formen. Visst... Jag vet innerst inne att jag hade kunnat ta mig runt de där 2,1 milen, men inte på ett sätt som jag hade varit nöjd över. Och jag vill vara nöjd. Jag ska inte göra det halvdant! Så enkelt är det.

Hur ska jag lyckas då? Hur ska jag ta mig runt de där 2,1 milen på en bra tid? Träning, träning och träning. Så enkelt (?) är det. Jag har dock ingen lust att byta ut all min träning mot löpträning. Jag gillar spinning, zumba, skivstång, step och all annan träning alltför mycket. Därför tänkte jag köra en kombo mellan träningsformerna. På så sätt tror jag inte att jag tröttnar och kroppen får variation.

Men hur ska jag få ihop det? Hur ska jag få in all träning? Det är nog den största utmaningen för jag kan ju inte träna varje dag. Då klappar kroppen ihop. Det skulle kanske kunna se ut såhär:


Måndagar: Morgonspinning 40 minuter

Tisdagar: Löpträning. Långpass/backträning/fartlek

Onsdagar: Gymträning på morgonen

Torsdagar: Vila

Fredagar: 5-6 km löpning på morgonen

Lördagar: Zumba

Söndagar: Vila

Egentligen hade jag velat få in tre löppass i veckan... Ett kortpass (5-6 km), ett långpass (1 mil och uppåt) och ett pass med backar eller fartlekar. Men jag vet inte hur jag ska lyckas med det utan att plocka bort annan träning. *hmmmm* Jag får helt enkelt börja med två löppass i veckan och när det närmar sig får jag köra tre och plocka bort något annat. Det borde väl bli bra?

Träningsschemat ska såklart inte vara hugget i sten. Då blir det inte roligt! Men det är bra att ha ett hum om hur jag ska träna. Sen om jag kör långpasset på torsdagen eller söndagen i stället spelar ingen roll. Eller om jag hoppar gymträningen en vecka... Spelar inte heller någon roll. Huvudsaken är att jag tycker att det är roligt! Och att jag når mitt Göteborgsvarvsmål. :)

Har du något bra träningstips till mig? Hur ska jag lyckas? Alla tips och trix mottages tacksamt. :)




Tipp tapp tipp tapp tippetippetipp tapp. Tipp tipp tapp!

Fredag! Underbart! Idag ska jag gå tidigare från jobbet så det är kortdag idag. Jippie! Då bär det av in till stan för att fixa den sista julklappen och så ska jag bara strosa runt och kolla i lite affärer som jag inte hinner till i vanliga fall (Läs: Balders hage och Pop Boutique!). Lovely! Kallt och vintrigt är det också.

Jag var så nöjd över mig själv i morse. Det är som skrivet fredag idag, vilket betyder träningsmorgon. Madde kunde inte komma med den här fredagen, men jag hade än en gång bestämt mig för att gå upp och traska dit. Fast... När klockan ringde 06.25 var jag så trött! Usch! Ingen träning idag! Så jag ställde om klockan och vände mig om för att somna om. Jag insåg dock ganska snabbt att jag redan hade vaknat och att jag lika gärna kunde gå upp. Sagt och gjort. Två minuter senare var träningskläderna på och jag satt i soffan och åt frukost. 07.02 stämplade jag in på F&S och en timme senare gick jag därifrån. Nöjd efter att ha kört lite roddmaskin och lyft massa skrot. Pigg, glad och nöjd! Underbart!

Grejen är att jag märker sån enorm skillnad bara sen några veckor tillbaka. Det är lättare att gå upp på morgonen. Det känns roligt att gå upp och träna på morgonen. Vanan börjar rota sig i hjärnan! Det trodde jag aldrig! Så om du precis som jag alltid har känt: Inte morgonträning! Det är jobbigt! Inget vatten i kroppen. Ingen mat. Gå upp tidigt. JOBBIGT! Testa! Ge det några veckor! För det blir lättare. Och du kan äta innan. Jag äter lite fil och müsli innan och så en rejäl tallrik gröt efteråt. Jag orkar såväl gym som spinning och löpning (körde ju 7 km förra fredagen!). Bara bestäm dig! När det har gått några veckor är det mycket lättare att stiga upp och träningen känns faktiskt rolig även om det är tidigt. Visst... Du kanske inte kan ge riktigt lika mycket, lyfta lika tunga vikter, springa lika snabbt eller ha lika mycket motstånd på spinningcykeln... Men vad gör väl det? Huvudsaken är att man kommer iväg och tränar! Det är min filosofi. :)

 

Så... Ikväll ska jag unna mig lite mörk choklad! Jag fick ju mitt eget paket i paketspelet i onsdags (te och choklad) så den chokladen ska jag äta ikväll. Supergod är den och du ska såklart få veta vilken det är ikväll!

 

Nu jobba! Tjingeling!


Gläns över sjö och strand..

Åh vad jag önskar att jag låg på en strand i solen just nu! Det vore underbart med sol och värme! Jag är så otroligt frusen och det känns som att inget hjälper. Menmen. Det kunde ha varit värre. Det hade kunnat regna och blåsa.

Det blev träning i morse! Jag och Madde skulle ha tränat nu på morgonen, men hon smsade igår och skrev att hon inte kunde. Min första tanke var: Yes! Jag får sova till 08! Men sekunden efter så for nästa tanke genom hjärnan: Nej Rebecca! Tänk inte så! Du ska sätta klockan tidigt ändå, gå upp och bege dig till gymmet och köra ett pass. Inga ursäkter. Du ska upp!

Sagt och gjort! Klockan ringde 06.25 i morse. Jag var dödstrött och det var otroligt lockande att ställa om klockan och somna om. Men icke! Mantrat: Upp! Upp! Upp! Ekade i mitt huvud och 25 minuter senare promenerade jag ner till F&S. Det var tomt i gymmet när jag klev in där 07.05 och jag bestämde mig för att köra löpning. Med tunga, trötta och frusna ben satte jag igång. Det var jobbigt, men ändå otroligt härligt!

Tanken först var 6 km. Sen när jag skulle göra inställningarna på bandet ångrade jag mig och satte det på 40 minuter. När jag väl hade fått upp värmen bestämde jag mig för att satsa på 7 km under 40 minuter. Och jag lyckades! 7 km på 39:30. Ganska bra tycker jag med tanke på att jag inte har sprungit så långt på ett par månader OCH att det var så tidigt på morgonen. Sjukt nöjd!

När jag gick ner till gymmet i morse bestämde jag mig för att sträva efter att köra två morgonpass i veckan. Ett gym och ett löpning. Det ska gå! Och i diskussionen med mig själv där i kylan på vägen till F&S kom jag fram till följande: Jag sätter målet att köra två morgonpass i veckan. Sen ska jag bannemej se till att hålla det varje vecka. Jag ska upp! Även om det är kallt. Även om det är mörkt. Även om det känns tungt i kroppen. För tänk sen när det blir vår! Vad lätt det kommer att vara att gå upp då! När det är mycket ljusare. När värmen börjar komma. När energinivån är högre. Tänk så lätt det kommer att bli att vakna 06.25. Och det är då jag verkligen kommer att behöva det i och med Göteborgsvarvet.

Så nu är det bestämt på allvar! Morgonträningen är här för att stanna!



Jag ser det snöar. Jag ser det snöar.

Det var väl roligt hurra!

Måndag. Det har fallit massa snö i helgen (eller rättare sagt från 14.30 i lördags och fram till 18 igår). Det yr lite snöflingor i luften. Mysigt! Idag börjar jag sent och jobbar länge. Det var otroligt skönt med sovmorgon! Jag satte klockan på 09.10 och låg sen och drog mig i en kvart. Underbart! Det behövdes efter fredag och lördagen då jag jobbade ensam. Liksom för att ladda för ännu en 6 dagarsvecka.

Just nu sitter jag i pyjamas under filten och försöker peppa mig själv att ta mig till gymmet. Det vore skönt att köra ett pass innan jobbet eftersom det blir liiiiite sent att gå och träna vid 20.45 ikväll. Men att gå ut i snön känns inte så lockande. Därför försöker jag peppa mig själv.

Det är det som är så konstigt med mig. Vissa dagar studsar jag upp vid 05.45 för att gå och träna och är superpeppad! Efter en tuff dag på jobbet kan jag längta efter att få köra ett svettigt pass. Lördagsförmiddagar kan det klia i träningstarmen. Vid alla de här tillfällena är det enkelt att komma iväg. Det går nästan av sig självt. Men så kommer dagar som denna. Då det är segt och trögt.  Jag kommer liksom inte iväg.

Nu tänker säkert några ev er: Men varför stannar du inte hemma om du inte orkar? Grejen är att jag orkar! Jag är bara lite lat. Jag känner min kropp ganska så väl och vet skillnaden mellan att inte vilja träna och inte orka träna. När jag verkligen inte vill träna och hela kroppen bara signalerar att jag inte ska träna.... Ja, då struntar jag i det. Men sen finns det tillfällen då jag vet att jag vill, men latheten tar över. Då soffan känns skön även om jag vet att den känns ännu bättre efter ett svettigt pass. Jag vet att när jag väl kommer iväg så är jag riktigt peppad och tycker att det är otroligt härligt. Men latheten står lite i vägen. Idag är en sådan dag.

Så.... Därför ska jag nu hoppa ur pyjamasen och i träningskläderna. Sen ska jag promenixa ner till gymmet och köra en timme styrka!

Tjingeling så länge!



Stjärnorna. Faller i natten nu...

Jisses vad trött jag är! Jag sov supergott fram till 03.20 ungefär. Då vaknade jag till och kollade klockan. Underbart att få sova några timmar till! Vände på mig och slumrade till när jag hörde det... Oljudet. En man gick låååååångsamt utanför mitt sovrumsfönster. Han sjöng på en sång, men det gick inte att höra vilken. Han sjöng starkt, sluddrigt och tokfalskt! Det hela varade kanske en halvminut, men i min trötta värld kändes det som en halvtimme. Efter det var det lögn att somna om. Men någon gång efter 04.15 lyckades jag, men när klockan ringde 06.25 var det inte alls särskilt roligt!

Men nu är jag uppe! Träningskläderna är på och jag har gett mig fanken på att det ska bli en runda i gymmet! Det ska gå även utan sällskap! Men.... Jag ska erkänna att det ju självklart är väldans skönt under filten i soffan och att det inte känns det minsta lockande att gå ut i snön och kylan. Men nu beger jag mig! Off to the gym!



Uppdatering efter gymmet
Oj så skönt det var! Är riktigt slut i kroppen! Och vill du veta vad jag såg när jag körde en viss övning idag? Jag såg något på baksidan av mina armar. Mina triceps! Stort! Jag har nämligen alltid haft svårt att träna triceps. Många övningar gör så att det gör ont i mina armbågar och därför har jag aldrig gillat att träna den lilla muskeln (eller är den stor?). Men så har Madde börjat med en superbra och tung övning i sitt skivstångspass som jag kan göra utan att det gör ont (eller ja.... Det bränner rätt bra i muskeln efter 3 set) OCH hon visade mig en maskin som tränar triceps så att det riktigt bränner på baksidan av armen. Så nu när jag körde triceps och kollade mig i spegeln så såg jag en liten, liten muskel. En kontur som visar att där faktiskt gömmer sig en muskel därinne! Härligt. :)

Nu ska jag stressa lite för att hinna till jobbet. Ingen rolig dag idag och det lär inte bli det imorgon heller. Menmen. Jag biter ihop. Som vanligt.

Tjingeling!




Något mörkare nu kan jag säga....


Midnatt råder tyst det är i husen...

....tyst i husen. Alla sova släckta äro ljusen. Äro ljusen.

Ja, förutom hos mig då... För idag är det morgonträning som gäller igen. Det är sjukt bra att ha Madde i samma hus som gör att jag kommer upp och tränar på morgonen! Jag älskar som bekant att träna och jag har inga som helst problem med att träna ensam. Förutom på morgonen då... För att ställa klockan på 05.45 för att gå upp och för att promenera 20 minuter ner till gymmet för att träna är alldeles för jobbigt om jag inte har någon som väntar på mig 06.10. Om det bara hade varit jag hade jag stängt av klockan, lagt ner huvudet på kudden och dragit upp täcket långt över huvudet och somnat om.

Men inte idag! Nej idag är det upp som ett skott, på med träningskläderna, lite naturell yoghurt med skivad banan och müsli i magen och sen är det ut i snön och kylan. Löpning står på schemat och det blir nog 5 km ungefär. Önska mig lycka till!




Det är mörkt utanför fönstret när jag beger mig ner mot F&S!


Snön lyser vit på taken...

...endast Rebecca är vaken.

Ja, så är det ju såklart inte, men det känns nästan så. Jag ska alldeles strax bege mig till gymmet och jag känner mig faktiskt riktigt laddad även om klockan bara är 06. Måste vara knäpp... Det känns däremot inte lika lockande att behöva gå ut i kylan och snön. Värmen under filten i soffan är betydligt skönare och tänk om jag hade fått sitta kvar här med en kopp te... Men ICKE! Dags att knata till gymmet och lyfta lite skrot.

Tjingeling!



Snö, mörker (dock inte på bilden), kyla. Skit samma. Till gymmet!

Snart är det dags att ta tag i det!

Igår kväll satt jag och letade på nätet efter träningsprogram för att springa ett halvmaraton. För den 21 maj är det ju dags för mig att anta utmaningen och springa Göteborgsvarvet. En utmaning som vissa dagar känns helt omöjlig och andra dagar som en självklarhet.

Jag har bestämt mig för att inte göra loppet halvdant. Ska jag springa så ska jag satsa. Då ska jag träna och förbereda mig så att jag gör ett bra lopp! Visst... Det kan hända saker under vägen som gör saker och ting annorlunda, men målet är att göra ett bra lopp. En bra tid.

Just därför letade jag efter träningsprogram. Jag hittade ett tolv- och ett tjugoveckorsprogram. Frågan är vilket jag ska gå efter? Jag har inte tänkt följa programmet slaviskt, men ha det som inspiration. Det kommer jag att behöva!

Så... Tjugo veckor... Om jag nappar på det programmet så betyder det att jag måste börja på direkt efter årsskiftet. Då ska jag dra igång för då är det tjugo veckor kvar till loppet. Tjugo veckor. Det känns inte så långt. Jisses... Hur ska detta gå?




Vill till gymmet! Ja, det är SANT!

Det är konstigt det där. Jag gillar egentligen inte gymträning, men så fort jag har kört lite skivstång och jobbat fram lite muskler så känns träningen i gymmet mycket roligare! Det är precis som att de där små musklerna gör mig peppad på att göra dem lite större. :) Så var det förrförra hösten och förra våren. Då körde jag regelbundet i gymmet varje vecka utöver skivstången. Men så fick jag en dille på spinning i stället och musklerna krympte.

Nu är jag där igen! Det känns lockande att gå till gymmet just för att jag börjar se reslutat från höstens skivstångspass. Så ikväll blir det gymträning! Hård sådan. Först löpning till uppvärmning och sen ska musklerna få sitt! Me like.


Vad får dig att känna dig peppad att träna?!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0