Småsprang för att hinna med bussen till jobbet. I bussdörren mötte jag chauffören. Han hade öppnat hyttdörren och lämnat bussen. Tittade lite efter honom och funderade på hur bussen nu skulle kunna köra mig in till stan. Vad hände? Kanske var han trött på sitt jobb? Skulle jag göra en insats?

Några minuter senare kom chaffisen springande tillbaka. Med en cola i handen. Aha! Han blev lite småtörstig!!

Jag måste lära mig att komma ihåg det!

Jag insåg idag att maj snart är slut. Vart tog månaden vägen? Jag har känt mig helt avskärmad från verkligheten. Jag har inte alls varit en del av denna underbara vårmånad. Isoleringen har varit ett faktum. Maj 2012 kommer att gå till handlingarna som en månad med alldeles för mycket jobb och regn. Som en månad med alldeles för lite fritid och sol.

Men i juni tar jag nya tag! :)

Åh! Bara imorgon också och sen får jag äntligen mitt nedrans hår fixat. Jisses så skönt det ska bli för nu riktigt skäms jag över hur jag ser ut!!! Därav bildlöst inlägg :)

Godnatt!!

Solen fortsätter att lysa härligt och varmt! Love it!

I morse ställdes jag inför det som jag varje år fasar, men som jag vet måste komma... Dagen då de degvita benen släpps lös för första gången! De vinterbleka, nästan blålila, benen som liksom bländas i solen och gör att man vill ha solglasögon när man tittar ner på dem. Varje år drar jag mig för det. Att släppa dem lösa.

Men idag kände jag att jag var tvungen. Kritvita, degiga, lite blåmärkiga... Nu sticker de ut under shortsen och lyser upp halva Göteborg. Varsågoda! Förlåt! Men förr eller senare måste de ju släppas lösa och idag var en bra dag för det tycker jag!!

Jag missade en tidigare buss med sådär retsamma halvminuten. Bussen rullade precis från hållplatsen när jag kom dit. Sådär retligt nära. Men... Idag gör det inget!

Solen skiner och det är redan varmt. Himlen är i princip helt blå och det känns som sommar. Underbart!

Så att inte hinna med en tidigare buss idag spelar ingen roll. Jag sitter i solen och njuter. Visst är det ljuvligt?!

Härliga sol. Härliga värme. Härliga lediga dag. Jag känner hur hela jag fylls av energi och glädje. Jag är en vår- och sommarperson ut i fingertopparna. Det är då jag mår som allra bäst.

Idag har jag gått på stan med S och letar klänningar. Det gick sådär. Den finaste var en långklänning som var 10 cm för kort. Vad hände där? De brukar annars vara 10 cm för långa... Sen satt vi i gräset och åt glass. Min nya kulglassfavorit heter mango- och passionsfruktssorbet. Farligt gott!!

Så nu önskar jag mig fler såna här dagar. Dagar med sol och värme. Glass i gräset. Då mår jag bättre än bäst!

Så var arbetsveckan till ända. Jag längtar tills allt lugnar sig och löser sig. Då jag kan få tillbaka mitt egna schema. Mina vanliga tider. Mitt normala liv. Min energi.

På kvällens schema står följande:

• Åka hem
• Mellanlanda och köpa sushi och dumplings
• Hoppa i mjukisarna
• Slå på film nummer ett (bridesmaides)
• Äta sushi och dumplings
• Slå på film nummer två (blue valentine)
• Äta Marabou jordgubb
• Kolla ett par avsnitt Gossip Girl
• Sova

Så ser min lördagkväll ut idag och jag längtar! Underbart! Nu ska bara bussen komma också....

Nu ska jag krypa ner och sova. Trött som tusan. En liten sten lättare idag. Först var den stor och sen lite mindre. Men oavsett en sten lättare. Först stor. Sen liten.

Ser fram emot imorgon kväll! Då är det återhämtning i mysisar. Jag. Soffan. Mysisar. Filten. I like.

Men nu. Sova!

Eftersom det har regnat de senaste dagarna har det varit gummistövlar som har gällt till och från jobbet. När det idag var uppehåll tänkte jag skippa stövlarna och köra skor i stället. Men när jag stod där i hallen och skulle bege mig till bussen insåg jag att i princip alla mina lämpliga skor (läs: typ höstskor) står på jobbet. De står fint uppradade i min skrubb till kontor. Så hemma finns ballerinaskor, pumps, sandaletter och textilkängor (liiite sjukt är det att jag var nära att skriva varugruppsnumrena i stället... Det är så jag tänker när jag tänker skor).

Vad är problemet? kanske du tänker...? Jo.... För det första. Ballerina, pumps och sandaletter är för kallt. För det andra. På mig idag har jag en lite finare klänning. Smutsiga och slitna textilkängor är inte direkt kompis med finklänning...

Så när jag stod där i hallen hade jag tre val - gå i gummistövlar trots att det inte regnar, frysa väldigt mycket om fötterna eller missmatcha helt och totalt! Jag valde det sistnämnda. Tur att jag har annat på jobbet....

Jag sitter och väntar på bussen. Det är höstigt grått och kallt ute och jag funderar faktiskt på om våren och sommaren ens kommer att komma. Just nu känns det som att någon har spolat fram tiden och hoppat över de varma och soliga månaderna. Beslutat sig för att det redan är oktober. Jag känner mig lite snuvad på konfekten. Lurad. Besviken.

I mitten av maj ska jag inte behöva ha grova svarta strumpbyxor till klänningen. Jag ska inte behöva ha den tjockaste koftan i byrån under skinnjackan för att inte riskera att förvandlas till en isbit. På kvällarna ska jag inte behöva ta på mig fårskinnstofflorna och krypa in under ullfilten. Det är fel! Fel, fel, fel!!

Det som infriar lite hopp i mig är grönskan. Träden är gröna. Gräset är grönt. Buskar blommar. Tecken på vår och sommar. Jag vet ju innerst inne att sommaren kommer att visa sig förr eller senare. Jag röstar på förr. Gärna nu. Eller i alla fall imorgon. Okej... Även måndag skulle funka bra. Bara det är snart!!!

Tills dess bor fötterna i gummistövlar till och från jobbet och i fårskinnstofflorna när jag kommer hem. Tills dess får den tjocka koftan värma min frusna kropp när skinnjackan inte räcker till. Tills dess håller ullfilten mig varm på kvällen. Tills dess får de tjocka svarta strumpbyxorna ses som ett tillbehör till klänningarna. Tills våren kommer. Tills sommaren kommer. Tills solen och värmen kommer...

Mitt hår är på väg att förfalla helt! Det är långt och raggigt. Utväxten groteskt stor. Möjligheten till snygg styling obefintlig. När jag kollar på spektaklet i spegeln ser jag bara en ljus hårhjälm som täcker toppen av huvudet.

Ja jag vet att det nog är främst jag själv som tänker på det och tycker så. Men det är med en nyfriserad, kort, blond och välstylad frisyr är liksom lite min grej. När håret ser ut som det gör nu trivs jag inte. Oavsett vad någon annan tycker och tänker.

Men nu börjar jag nedräkningen till jag får det fixat! Några veckor för sent, men sånt är livet. Nästa vecka ska det fixas. Kortas, ljusas, nyanseras och bli fint igen. Åh vad det ska bli härligt!

Så.... Vad ska jag göra? Samma som innan? Något nytt? Ge mig inspirerande förslag!!

Åh vad jag vill att allt ska vara löst och klart!! Påskrivet och färdigt. Jag vill att den inre stressen ska försvinna så att jag kan andas ordentligt igen och att klumpen i magen ska försvinna. Jag vill ha det klart nu!

Men nu är det inte klart så stressen och klumpen finns där som en ständig påminnelse. Hela tiden. Morgon, dag, kväll, natt.

Mitt i allt har jag ett mål i sikte - äpplet!

Den är borta. Min magkänsla! Varenda gång innan under det senaste året har den ledsagat mig rätt. Otroligt rätt. Obehagligt rätt. Nu verkar den vara borta! Just när jag behöver den som allra mest. Frustrerande. Oroande. Irriterande. Jag behöver den tillbaka snarast för att kunna fatta ett viktigt beslut. Och det är jäkligt brådis ska jag säga! Så har du sett min magkänsla får du gärna lämna tillbaka den nu med detsamma!

Grått och trist. Regn och rusk. Tråkigt!

Tiden verkligen springer iväg för tillfället och varje dag önskar jag att jag hade kunnat trycka på paus. Bara för att få några sekunder, minuter, timmar och kanske till och med dagar extra! Någon som vet hur man gör det? Tillfällig kloning skulle också funka. Någon?

Nu till något heeeelt annat! På lördag ska jag då springa Göteborgsvarvet igen. Nej nu ljög jag... Springa lär jag inte orka. Kanske några kilometer, men nästan 2,2 mil känns som ett skämt just nu. Senast jag sprang ute var i augusti (för jag gissar att det inte räknas att springa till bussen?!). Senast jag sprang alls var på löpband för kanske 3 månader sen (för även här räknas väl inte att springa till bussen?!). Så för mig blir det till att lufsa. Gå. Promenera. Power walka. Kalla det vad du vill. Men att kalla det springa, löpa eller jogga är att ta i.

Så..... Om du är i Göteborg i helgen och ska heja på någon så är jag hon som inte springer och ser allra mest trött ut. Förmodligen har jag ett rätt plågat ansiktsuttryck och ser ut att vara redo att ge upp när som helst. Trots att jag går. Ser du mig så heja lite. Inte för högt. Jamen det räcker med att du vinkar lite på mig. Då skulle jag bli glad!

Om jag förra året hade målet att ta mig runt så är det verkligen mitt allra högsta mål även på lördag. Kommer jag runt är det lite av ett mirakel.

Nu ska jag åka lite buss.

Såhär några timmar in i den nya månaden måste jag säga till dig Maj att jag faktiskt är lite småkär i dig. Eller nu ljög jag. Jag är upp över öronen förälskad. Tokkär! Du flyger in i mitt liv med solsken, värme och en himmel så blå att det förslår. Tar mig med storm. Det är dig jag har gått och längtat efter sen min älskade Augusti valde att lämna mig.

Du Maj... Kan vi inte komma överens om en sak du och jag? Jag vill att du fortsätter att leverera vackert väder ända till dig vän Juni kommer till mig. Du får gärna bjuda på det här vädret varje dag och speciellt när jag är ledig. Då kan du dra på lite extra. Kan vi komma överens om det? Skaka tass på det? Tumma på det?

Älskade Maj. Du är så välkommen och saknad.

Jag försöker motivera mig själv att kliva upp. Det går sådär. Sängen är skön och kroppen är trött. Ingen vidare kombo. Ja jag vet att klockan är 10 och att solen skiner, men jag behövde få ligga och dra lite. Händer alltför sällan nu för tiden. Så här ligger jag och lyssnar på fågelkvitter. Fötterna är lite varma så de får bo utanför täcket. Jag njuter! I en minut till för sen ska här upp och ätas, röjas, städas, tränas och sen iväg på festligheter. Bra ledig dag!!

Hemma. Klockan är 02.29 och jag är tröttare än tröttast. Jag ska alldeles strax lägga mig själv på laddning så att jag orkar upp imorgon. Underbart!

Imorgon är det jag som har en ta hand om mig själv-dag. Jag ska sova länge, träffa en kollega på stan för en fika och sen ska jag åka hem, svida om till myskläder, fixa någon god mat och kolla på film. Massa film. Bara vara.

Men nu ska jag stänga av strömmen och hitta energi. Innan dess ska jag visa en bild från kvällens fest. Det var helt klart ett party with a view! 16 våningar upp med utsikt över stan. Lite solnedgång på det.... :)

Godnatt!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1988815/images/2012/pic_200379410.jpg" class="image">

Jag vaknade av blixtar och dunder i morse. Samtidigt. Himlen var alldeles mörkgrå och regnet öste ner. Då var det väldigt lockande att dra täcket över huvudet och somna om. Men icke! Det var bara att stiga upp och göra sig klar.

Nu är jag redo. På bussen. Paraplyet gör mig sällis. Men jag hoppa att det håller uppe. Blir sol. Hoppas!

Nämen fy vad jobbigt det var att kliva upp idag! Jag kunde inte somna igår utan låg och vände och vred mig i sängen i några timmar innan John Blund äntligen hittade mig. Så när klockan ringde vid 06 var jag allt annat än pepp på jobb.

Nu är jag uppe och på bussen. Tröttheten ligger som ett moln över mitt huvud och tillsammans med unge herr förkylning som vägrar ge med sig så gör de mig tipptoppredo för dagen..... Nja.... Inte riktigt va?!

Men hur skönt det än är med ledighet och semester så är vardagen rätt skön. Så ge mig ett par tre dagar (eller en vecka eller två) sen så är jag inne i det igen.

Nej.... Dags att byta buss.