Så är jag igång. Hoppas jag! Första passet på länge om man inte räknar in något enstaka löparpass (eller lopp). Det blev skivstång och lördagens mil kändes i skinkorna under knäböjen. Men vad gör väl det? De numera återigen icke-existerande musklerna är rastade, gymkortet förnyat ett år till och jag är inbokad på step up imorgon! Lovely!. Nu ska jag bara sätta mig och gå igenom höstens schema och komma fram till en bra träningsplan. Inte helt lätt när man helst av allt vill träna allt och varje dag trots att tiden inte finns där. Men jag ska nog komma på någon bra lösning.

Nu duscha, äta kvällsgröt och ringa systra mi innan jag kryper till kojs! De kommande tolv dagarna blir det myyyycket jobb! Eller vänta... De kommande sexton dagarna blir det myyyyyycket jobb! Yesbox! Kul ska det bli. :)

Tjingeling!

Japp... Det var segertiden i damernas 10 000 m i VM. 10 000 m, 10 km, 1 mil. Det är så långt jag ska springa om några timmar. Jag siktar såklart på att matcha den tiden... *haha* Drömma går ju! Jag ska vara glad om jag ens kommer till 5 kmmarkeringen på den tiden. Men... I år känner jag ärligt talat inte att jag bryr mig.

Förra året hade jag tränat. Tränat ganska bra. Jag hade en låtlista med små noteringar i hjärnan om var jag måste vara vid en viss låt för att nå mitt mål. Jag klarade mitt officiella mål att komma under 60 minuter, men inte mitt inofficiella mål att komma under 55 minuter. Då sprang jag 9,5 km med konstant smärta i ena foten. När jag kom i mål var jag arg och besviken. Jag visste att jag kunde bättre. Men med distans på det var jag ändå nöjd. Jag sprang EN MIL med ont i foten.

I år är det annorlunda. Jag har inte tränat så mycket (underdrift... Träningen har varit katastrofalt dålig!) och i torsdags kom en liten förkylning krypandes. Jag är fortfarande snuvig. Låtlistan är inte alls genomlyssnad och planerad och de där små noteringarna i huvudet existerar inte. Jag räknar med att tvingas gå stora delar av loppet, men runt ska jag! Bannemej.

Så... Nu ska jag göra mig redo att åka in till stan och hämta ut mitt startpacket (Hej planering. Hej kö. Varför gjorde jag inte det under de andra fyra dagarna utlämningen har varit öppen?). Sen ska jag möta upp några kollegor och käka lite innan det är dags att byta om och bege sig till startlinjen.

Om du står längs Göteborgs gator ikväll och kikar. Jag har knallorange tröja och svarta tights. Heja på mig när jag flåsar förbi! :)



Såhär peppad (och solbränd!) var jag förra året. Då gick det bra.
Hur går det i år måntro?

Japp. Typiskt. Jag som ska rusa genom stan i orange tröja imorgon kväll. Blir nog inte till att rusa. Jag får helt enkelt ta det lite piano. Typiskt! Innan start ska jag i alla fall möta upp några Din Sko-kollegor från andra butiker och käka lite. Sen får jag helt enkelt se vad kroppen pallar. En mil är ju ändå en mil och jag vet att om jag ställer mig på startlinjen så kommer jag att satsa. Samtidigt har jag verkligen inte tid att vara sjuk. Det finns inte på världskartan. Så jag får se.

Jag hittade ett klipp på youtube från gårdagkvällen. Ljuvligt!

Jisses! Den här dagen har varit helt galen! Galen och rolig. Så ska det vara. :)

Dagen avslutades med en alldeles underbar konsert på Liseberg. The Ark. De gjorde slut. Sista spelningen i stan. Och så bra det var! De spelade alla favoritlåtar och jag sjöng och klappade som en toka! Riktigt njöt av stunden! Bäst var It takes a fool to remain sain, One of us is gonna die young, Clamour for glamour, Worrying kind, Pantamera och såklart min absoluta favoritlåt Calleth you cometh I. Den sista är så underbart bra! Oj vad jag sjöng med!

Nu ska jag krypa ner och försöka kurera mig lite. Näsan blir bara snorigare och snorigare. Snart kan jag inte andas längre. Jag får inte bli sjuk! Dels för att jag verkligen, verkligen, verkligen inte har tid med det. Dels för att jag ju ska springa (läs: lufsa, gå, krypa) Midnattsloppet på lördag. Jag är inte alls tränat så någon topptid är inte att räkna med, men jag ska bannemej runt!

Tankarna virvlar runt och runt och runt just nu. Beslutsångesten gnager. Vad är rätt? Vad är fel? Ska jag lyssna på magen? Ska jag våga? Tänk om det blir fel? *gaaaahhhh* Imorgon bitti blir det till att ringa kära Anna och rådfråga. Jepp... Så får det bli!

Nu en bild- och musikkavalkad (notera Olas frisyr i alla videor... Hur tänkte han? Men jag gillar honom ändå!) innan det är dags för mig att soooooova!



Snart, snart, snart.



Igång!



Mer och mer kläder föll.



Vingarna på!



Victoria Secret-show? Nej Ola!



Ny outfit.




Kanske ska satsa på en sådanhär outfit?



Inne på slutklämmen...




Hej då!

Sen jag började mitt nya jobb så har träningen fått hamna lite i andra hand. Det har helt enkelt inte funnits tid och jag har valt att prioritera annat på den lilla fritid jag har haft. Men visst saknar jag det! Jag kan längta tillbaka till i höstas när jag tränade 4-5 pass i veckan. Åh vad härligt det var!

Men nu så... Nu ska jag bannemej ta tag i det igen! Startskottet blir Midnattsloppet på lördag kväll. Blir ju väldigt intessant i och med att jag inte har tränat något inför det, menmen. Jag är nöjd om jag tar mig runt den däringa milen.

Hur ska jag då lägga upp min träning? Ja... Det har jag också klurat på, men jag tror att det blir något sånthär:

Måndag: Spinning bas (till en början. Sen kanske det blir medel)
Tisdag:  Morgonträning innan jobbet. Antingen powerwalk, löpning eller gym.
Onsdag: Vila!
Torsdag: Morgonträning innan jobbet. Antingen powerwalk, löpning eller gym. (Eller Maddes spinning om jag är morgonpigg)
Fredag: Vila!
Lördag och söndag: Ett pass med vad jag känner för. Förslagsvis skivstång, Intervall flex, step up eller spinning.

Ja, något såntdär är målet. Delar av mig bävar eftersom jag känner att jag har tappat massa kondition och styrka som jag så duktigt hade byggt upp. Delar av mig längtar för det är så underbart att träna.

Så... På måndag startar jag! Vem är med mig?

Nu ska jag krypa till kojs och försöka hålla mig från att klia mig sönder och samman. Jädrans myggor!!



Efter förra årets Midnattslopp. Då mer tränad... Jisses.

Japp. Nu däckar jag. I min säng. Ska bli underbart! Godnatt!

Jag kom precis hem från Mollösund där jag har varit på konferens. Jisses. Såklart massa information, siffror, hösttrender och workshop, men också lite trevligheter! Först en klurig tipspromenad genom Mollösund och upp på en klippa där det vankades snacks och vin i solen med utsikt som var underbar! Sen middag med mordgåta som... Ja... Lite spårade ur! Efter en stund hade nog alla glömt bort att vi skulle lösa mordfall och hade i stället gått in så i sina roller så att det hela nog liknade en fars. Jag ska inte ens försöka beskriva det hela! Jag satt till slut vid bordet och skrattade som bara den! Stackars alla andra gäster som säkert undrade vad som höll på! Men det fick vi snällt bjuda på!

Nu håller jag på att slå in en liten klapp och pustar ut lite.

Jag fick en fråga från Maria efter förra inlägget där hon undrade om min hårfärg. Det är fortfarande blont, men nyanseringen på det är annorlunda. Innan har jag varit väldigt, väldigt vit och det har varit pastelligt i tonen. Ja, nästan lite lilarosa. Nu är det en varmare ton som går lite i champagnefärg. Så det är fortfarande väldigt blont, men med en annan nyans på det hela.

Japp... Det var alles för nu.

Jag hörde den på HM igår och sedan dess har melodin och delar av texten (Ja, typ Move like jagger) fastnat på hjärnan! Smart att lyssna på den nu så jag fortsätter sjunga på den hela dagen idag igen! Men bra är den. :)

Japp. Jag borde packa. Två väskor. Men jag känner inte för det. Jag känner mer för att läsa om prinsessans bebis, kolla på Mat-Tina som gör hemmagjorda rån och glass och samtidigt äta en knäckemacka med ost. Japp. Det är vad jag vill. Packa? Nja... Men jag vet att jag måste. I alla fall en väska. Så... Kanske ska ta tag i det? Nja... Jag kollar klart på Mat-Tina och sen Leila först. :)

Och ja... Här kommer bild på nya håret.

Jisses vad trött jag är idag! Jag var duktig och kröp ner för att sova tidigt igår kväll. Men jag kunde inte somna. Jag låg och försökte i säkert ett par tre timmar innan jag lyckades slumra in för att vakna igen efter ett par timmar. Hela tiden med hjärnan full små sånger som spelades om och om igen. Först var det Var bor du lilla råtta? I sisådär 20 minuter. Efter det följde Madonnas Material girl. Repetoaren fortsatte med Tänk om jag hade en liten liten apa!, Bruno Mars Grenade, lite mer Material girl och så fortsatte det. Sång efter sång efter sång. Tack hjärnan!

Efter mycket om och men somnade jag i alla fall, men jag är lite trött ska jag erkänna. Fast... Kanske lika bra det eftersom jag måste upp tidigt, tidigt imorgon!

Nu ska jag bege mig till jobbet och få massa saker ordnade. Enda dagen på jobbet den här veckan så det finns några måsten... Typ göra helgschema, ringa folk om intervjuer, ordna någon som kan jobba innan rekryteringen är klar... Lite smått och gott!

Ja, inte i glaset då för det är ju trots allt bara tisdag. Nej... Det är champagne i håret! Fint ska det va!

Jag kom precis hem från lite kalas. Jag skulle självklart inte sitta barnvakt åt Louva utan det hela var en täckmantel för Carls överraskningskalas eftersom han fyller år idag. Ett mycket trevligt kalas!

Under delar av kalaset agerade jag lite lekvakt åt alldeles underbara Stella (som även hon fyller år idag. 2 år blir sötnosen!). Jag och hon hängde på balkongen där jag skulle hoppa, sitta i soffan, jympa och ligga på rygg på balkonggolvet. Allt i ett herrans tempo! Och gjorde jag inte rätt sa en mycket bestämd liten dam: Nej inte så Becca! Likadant när jag först inte lade mig på balkonggolvet... Då fick jag höra: Ligga här Becca! Och så pekade hon på en liten plats bredvid sig. Sen låg vi där i ett par sekunder innan hon sa: Tåkigt! Kom Becca! och reste på sig för att göra något annat i ett par sekunder. Så höll vi på en bra stund. Söta Stella! :)

Nu ska jag krypa till kojs för att vara redo för frisörbesök imorgon. Det ska tydligen bli ny färg och ny frisyr. Spännande! Utlovar bilder. :)

Det går inte med ord att beskriva hur glad och lättad jag är över att den här veckan är över. Det har nog varit en av de jobbigaste och tuffaste veckorna i mitt liv. Jag är så trött i varje liten millimeter av min kropp att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men nu är veckan slut. Tack och lov!

Nu orkar jag inte skriva mer. Däckar snart på soffan.

Idag måste vi ha slagit rekord för jisses vad skor vi har sålt. Eller ja... Sålt och sålt. När det är halva REA-priset känns det snarare som att man ger bort skorna. Kom och köp, kom och köp!

Nu ska jag sova lite innan det vankas fredag och helg. Får storfrämmande i helgen och det ska bli trevligt!

Det är inte ofta jag blir riktigt förbannad! Sådär förbannad så jag bara vill skrika och sparka hårt i något. Sådär förbannad som på tecknad film skulle illustreras genom rök ur öronen och ett högrött ansikte. Men idag... Ja idag blev jag så förbannad.

Backar. Svarta plastbackar. Det var orsaken till min enorma ilska. Som bekant håller vi på för fullt och gör om på lagret. Kanon! Det blir mycket mer städat och fint och enormt mycket mer plats än innan. Men backarna. Dessa backar!

Idag skulle vi få 144 styckna. Jag var på plats tidigt för att invänta dem. Så kom dem. Jag skulle ner och möta han som körde dem till oss och jag bad såklart honom att köra upp dem till lagret. Då sa han väldigt spydigt att det faktiskt är mitt problem, inte hans. Så jag log ett stort leende och bad honom att i alla fall köra in pallarna inne på Allum så att de inte står på lastkajen. Men icke. Det var fortfarande mitt problem. Varför? För att pallarna var packade så högt att de inte kom in genom dörren. Tack för den du!

Med en begynnande ilska sprang jag upp på lagret och hämtade palltrucken (eller vad tusan det nu heter) och en sax. Sen begav jag mig ner på lastkajen. Jag kan tillägga att jag är urusel på att köra palltruck. Jag får inte kläm på det. Man skulle kunna säga att jag rentav suger på det. Menmen...

Så jag stod en stund och klurade innan jag insåg att enda sättet att få in de fyra pallarna var att lasta av de åtta översta backarna och sen köra in resten. Sagt och gjort. Där stod jag på lastkajen och packade av min otympliga backar (vem gör backar som inte är stapelbara undrar jag?) och sprang som en tok in till hissen med dem. So far so good.

Sen kom då nästa stora problem... Att köra in pallarna med palltrucken och sen kunna få in allt i hissen. Det gick inte så bra och jag åkte fem gånger upp och ner för att kunna lösa det hela.

När jag kom upp med första pallen insåg jag ännu en sak... Pallen var också på håret för brett packad så jag hade väl sisådär 1 cm tillgodo på varje sida och jag körde in i mängder av saker - wellpappvagnen, sopkärlet, proppskåpet, dörrhandtag, väggar, anslagstavla, hyllor... Nej, jag har aldrig sagt att jag kan köra palltruck!

Genomsvett efter första pallen insåg jag att jag hade tre kvar! TRE! Så jag åkte ner igen och nu blev det svårt. Eftersom mitt lager är minimalt och helt saknar styrutrymme så slutade det med att jag stod och svor som bara den i mina försöka att få plats med pall nummer två. Efter fem minuters krånglande gjorde jag det enda rätta... Jag klippte upp plasten och lastade av backarna. En efter en. Back efter back.

Om du nu kan räkna litegranna så inser du att det ju stod två pall kvar nere vid lastkajen. Två pall med svarta, numera hatade, plastbackar. Jag hämtade upp en pall i taget, ställde dem där jag egentligen inte fick ställa dem (det hade jag nämligen klart och tydligt fått höra ett par timmar tidigare) och så sprang jag som en yr höna med alla backar. Fram och tillbaka.

Problemet nu (ja, det slutar inte här) var ju att lagret numera var helt knökafullt med backar. Äckliga svarta plastbackar! Så efter lite kli i huvudet ställde jag in några i köket. Och så några till... Och så några till... Till slut gick det inte att gå in i köket. Ooooopssss... Men... Det fanns fortfarande backar kvar. Toaletten! In med några där. Hux flux stod det 144 styckna svarta ickestapelbara plastbackar på lagret, i köket och på toaletten. Problemet löst. Det tog ju bara sisådär 1,5 timme... Hejdå planering!

Så... Backarna var äntligen uppe. Nu skulle de ju bara upp också. Fram med backar, över med skor, in med backar. Fram med backar, över med skor, in med backar. 144 styckna. Lika många kartonger att sprätta och slänga. Till och med några fler kartonger faktiskt.

Det hela slutade bra. Det blev jättefint! Nu ska det bara städas och slängas massa gammel skit och sen är det klart! Underbart. Men vägen dit...? Hemsk! Idag trodde jag ärligt talat att jag skulle skrika av ilska. Hemska, hemska plastbackar! Men... Jag löste det och jag gjorde det bra!

Nu ska jag stupa i säng för det är jobbigt att kånka 144 styckna svarta plastbackar hit och dit, fylla dem med skor och sen lyfta upp dem på hyllorna. Träningsvärk imorgon? Förmodligen.

Nattinatti!



    
Jag hittade en bild på google.se. Ungefär såhär ser backarna ut fast lite lägre och svarta. Jag kommer att drömma om er inatt!

Innan jag gick på semester hade min ben en jädrans fart! De pinnade på så snabbt att jag nästan inte hängde med själv. Jäktade steg som jag under semestern saktade ner rätt bra. Nu är de tillbaka. De två korta trummar på så att jag inte riktigt hänger med. Japp. Så är det!

Imorgon väntar veckans utmaning  - hur ska jag få in 6 pall med grejer på mitt lager som inte ens rymmer 3 pall? Intressant... Nja... De två korta lär få trumma på som aldrig förr!

Nu sooooova!

Redo för att jobba. Jag har sovit jättekonstigt inatt. Drömt konstigt. Vaknat flera gånger. Frusit (vad hände med de varmare nätterna? Askallt!). Vridit och vänt på mig.

Så! Dags att åka till jobbet! Bara att börja beta av veckans alla massa måsten!

Herregud vad trött jag är! Kvällen igår var otroligt trevlig och helt hux flux var klockan 03.30 utan att vi ens märkt det. Nya trevliga människor, god mat, balkonghäng, rött vin, somriga drinkar, chips... Ja, trevligt var ordet! Jag promenixade halva vägen hem eftersom mina bussar hade slutat att gå. Regnet duggade ner från himlen, men vad gjorde väl det? Så jag somnade väl runt 05 och då var det på god väg att bli ljust ute.

Så nu sitter jag i soffan och är helt jättetrött! Menmen. Det är det värt!

Igår tog jag tillfället i akt att använda min finfina långklänning! Jag har börjat vänja mig vid det långa svepande tyget och känner mig rätt fin i den. Nu när sommaren snart är slut är det bäst att passa på. :)



Klänning från HM 199 kr, flätat skärp från HM 49.50 kr, örhängen VILA 49 kr.

Ja, nu när Måns har blivit singel och allt?! Jisses vad den pöjken är grann och fin att titta på! Och sjunga kan han också! Jisses Amalia. Jag tycker ju då att Måns borde överväga att flytta till Göteborg. Jamen jag bor ju här. :)

För ett par veckor sen surfade jag i alla fall in för att titta på Allsången på svt.se eftersom jag alltid jobbar när programmet sänds. På weballsångssidan hittade jag ett framträdande där man inte kan annat än att smälta! Varsågod... My future husband! Ja, hoppas går ju alltid!

Just nu sitter jag i morgonrock i soffan och kollar på TV på datorn. Jag har haft fullt upp hela dagen så nu har jag en liten ta hand om mig själv-förkväll. Jag har peelat ansiktet, gjort en ansiktsmask, noppat (eller heter det nopprat?) ögonbrynen, lagt i en toning i håret och nu sitter jag med både hårmask och hårinpackning i håret. Det ska få sitta i riktigt länge! Hejdå slitet hår!

Om en stund ska jag piffa mig lite (eller ja... Fixa i ordning mig helt och hållet för jag tror inte att jag ska gå ut med morgonrock och handduksturban på huvudet) för att möta upp Ann för lite tjejkvällshäng. Det ska bli otroligt trevligt! Jag som hade tänkt mig en lugn hemmakväll. :) Men en lugn hemmakväll kan jag ju faktiskt ha imorgon!

Snart dags att börja jobba igen! Det ska bli superroligt att komma tillbaka! Det känns som att jag har varit ledig betydligt mycket längre än två veckor. Tänk så mycket roligare det skulle vara om jag slapp nästa vecka. Kan vi inte bara snabbspola? Börja på v 33 i stället? Jaja.

Nu ska jag luta mig tillbaka och slappa lite innan jag måste hasta på och göra mig klar!

Jag borde slänga soporna. Jag borde lägga tomflaskorna i en påse. Jag borde borsta tänderna. Jag borde tvätta av sminket. Jag borde sova. Jag borde verkligen sova. Men jag orkar inte. Har fastnat i soffan. I en halvliggande position som känns otroligt bekväm. Men jag borde sova. Semestern är slut. Jag borde inte tänka på nästa vecka förrän på måndag morgon. Det är en jobbig vecka. Därför kan jag inte annat än att tänka på den nu. Jag borde sova. Nu ska jag sova. Ska bara slänga soporna. Ska bara lägga tomflaskorna i en påse. Ska bara borsta tänderna. Ska bara tvätta av sminket. Men först lyssna på en låt. Sen sova.

Åh idag har jag haft en underbar sovmorgon. Jag vaknade vid 08 och hörde regnsmatter på fönsterbläcket. Sovrummet var alldeles svalt eftersom den smugit sig in massa härligt krispig luft genom det öppna fönstret. Jag bestämde mig för att ligga och dra lite. Det blev två timmar. Lite slummer, lyssna på regnsmatter, röster från personer som passerade utanför, lite mera slummer och helt hux flux var klockan 9.50. Då klev jag upp. Jag hade kunnat ligga kvar ännu längre, men någon måtta på galenskaperna får det ju faktiskt vara. :)

Så... Denna morgon var regnsmattret och den svala luften uppskattad, men nu... Ja, nu får solen gärna komma tillbaka! För ikväll vankas det grillning i bersån med fina vänner och jag behööööver verkligen sol! Var ska vi annars sitta och äta?  Håll tummarna!

Nu blir det till att tvätta, städa, hänga in kläder i garderoben, handla potatissalladingredienser (hur mycket potatis behövs för att göra potatissallad till typ 10-12 personer?), baka baguetter, svänga ihop en liten chokladtårta, göra marinad, marinera kyckling och däremellan hinna duscha och göra mig grillredo. Jag har att göra. :) Tjingeling!

...om vad som komma skall. Japp. Så det så! Och jag kan idag inte annat än att önska att jag bodde i Stockholm. Attans!

Dålig uppdatering jag vet... Men jag har faktiskt semester. Jag lovar ett ordentligt inlägg senare i veckan med en bildkavalkad! Men nu ska jag äta frukost och sen ut i solen. Det har inte varit mycket av den varan under semestern så nu måste jag ju njuuuuuta till fullo de sista dagarna! Så... Höres snart igen!