Lucia! För en sekund önskar jag att jag gick i tvåan (tack Emelie för att du påminde mig!) igen. Då gick vi Luciatåg för hela skolan på morgonen och för familjerna på kvällen. Jag fick vara tärna. Förmodligen för att mitt hår var lite för kort för att jag skulle passa som Lucia. Men jag brydde mig inte så mycket! För mig var det bara så roligt att få sjunga och stå där med mina klasskamrater och vänner. Underbart!

Nästa sekund längtar jag tillbaka till sjuan/åttan. Jag minns inte vilket. Den lilla, lilla flickan från det där Luciatåget var mycket större och vuxnare (i alla fall i sina egna ögon... Det där året är ju egentligen en piss i Nissan.). Det året var det Luciabandy i min hemby. På kvällen var det först konserter och när natten kom tog sig alla ner till sporthallen och spelade innebandy hela natten. Åh vad det var roligt! Laget jag spelade i hette Försvarets hudsalva och vi kanske inte var särskilt bra, men roligt hade vi! Jag var hemma någon gång på morgonkvisten. Alldeles slut!

Sen flyttas tiden fram igen. Till nian. Då var vi äldst på skolan igen och det var dags för Luciatåg! Hela natten till Lucia var vi ute och härjade (stackars föräldrar som fick följa med som vakter... Bland annat min älskade pappa) och vrålade jul- och Luciasånger utanför våra lärares dörrar. Det var snorkallt ute och under Lucianattlinnet fanns både termobyxor och tjock vinterjacka. När natt hade blivit morgon samlades vi alla och drack varm choklad på fritidsgården innan det var dags för det riktiga Luciatåget. Först för föräldrarna och sen för skolan. Jag minns att någon halvt svimmade av värmen från ljusen och av trötthet. Det var allas vår fasa! Inte heller denna gång var jag utvald till Lucia. Berodde nog även denna gång på håret. Däremot fick jag den stora äran att spela Stilla Natt på xylofon. En fin Lucia det där!

Även under gymnasiet skapades det fina Luciaminnen! Det var trevliga fester där vi avslutade kvällen hemma hos någon och åt makaroner med ost, ketchup, smör och salladsdressing. Ja, det låter vidrigt, men då var det ljuvligt gott! Det var fina Luciatåg och lussefika.

Idag är det Lucia igen. Luciatåget lyser med sin frånvaro, men det blev lite morgonspinning i en nedsläckt spinningsal. Jag har ätit en pepparkaka (kommer att bli många sådana idag!). Den där lugna veckan som jag har längtat efter lyser än så länge med sin frånvaro. Visst... I skrivande stund är det lugnt, men jag ser hur eftermiddagen ser ut i tidboken och då hade jag behövt klona mig. Men det kan jag inte! I stället tar jag tillfället i akt att minnas alla fina Luciadagar jag har haft under åren. Längtar tillbaka litegranna och tar ett bett på pepparkakan (hembakade med egengjord deg... Underbart goda om jag får säga det själv!).

Det är alltså elva nätter före jul. Ljuvligt! Det betyder att det är.... Nio nätter tills jag får komma hem till mamma och pappa. Nio nätter till fyra välbehövliga lediga dagar. Jag ska njuta! Jag ska ta det lugnt! Jag ska äta julskinka! Jag ska laga trerätters med familjen! Jag ska öppna julklappar (hoppas jag!)! Jag ska dricka glögg! Jag ska äta choklad! Jag ska bo så mycket jag kan i mina mysbyxor! Jag ska ladda batterierna framför brasan hemma i de småländska skogarna! Oj vad jag längtar!

Men nu är min pepparkaka och promenaden längs minnesvägen slut för idag. Dags att sätta igång med annat.

Ha en underbar Lucia!