Jag ska snart till tandläkaren och jag har typ panik! Jag hatar att gå till tandläkaren och varje gång jag ska gå dit mår jag dåligt. Den här gången hade jag glömt av att jag skulle gå dit, men fick en trevlig påminnelse på mobilen igår. Skit också!

Så nu sitter jag här i soffan och småskakar. Jag mår illa och önskar att jag slapp gå till skitstället!

Tänk vad en låååång natts sömn kan göra. Jag har fått tillbaka lite energi. Det kan ju bero på att jag gick och la mig pinsamt tidigt. Sådär tidigt att jag nästan skäms över det. För igår när jag kom hem vid 19.30 gick jag och köpte thaimat som jag åt framför tvn till en film. Jag höll mig vaken ca 50 minuter av filmen innan ögonen inte orkade mer. Klockan var då..... 20.50. Haha! Lite pensionärsvarning där.

Så vid 20.50 kröp jag ner och slocknade innan huvudet låg på kudden. Sen sov jag som en stock fram till 03.45-snåret då jag vaknade till av en helt enormt hög åskknall. Då måste jag ha gått upp och dragit ur tv-sladden för den satt inte i när jag klev upp. Sen somnade jag om och vaknade av klockan 06.45. Helt sjukt! Hade inte klockan ringt hade jag säkert sovit längre.

Nu är jag på väg till jobbet och ett samtal på bussen var behövligt. Så nu ska jag lyssna på det som blev sagt. Punkt slut! Men nu... Jobba!!!

Jag kan inte annat än att undra om jag gör något fel? Oavsett så går jag i tillfälligt ide och kommer fram imorgon igen. Förhoppningsvis med lite mer energi. En uns hade räckt.

Måndag igen. Jag börjar faktiskt känna mig rätt ordentligt mör och sliten av det här tempot. Bristen på en drös saker märks. Energinivån är låg och även om jag sover så är jag trött. Värmen gör att det är svårt att somna och sömnen blir lite sisådär. Därför laddas inte batterierna som de ska.

Men nu är det sista rycket! Även den här veckan är en lång en. Efter det blir det en riktig kortvecka. Förhoppningsvis bara två dagars jobb och sen ska jag bara ta det lugnt! Sova ut på morgonen. Lata mig på dagen. Slappa på kvällen. Njuta av fler lediga dagar på en gång än jag har haft totalt under den senaste månaden. Känns lite sjukt, men ack så ljuvligt!

Så den här veckan ligger fokus och målet på nästa vecka. Det är dit jag blickar. Dit jag strävar.

Men nu är det måndag och att göra-listan ska betas av. Så nu ska jag alldeles strax ta tag i det. Bussen ska bara komma fram först :).

Ha en finfin måndag!!

Varför åker folk och handlar i ett köpcentrum när det är sommar ute? Jag klagar verkligen inte, men undrar ändå. Hade jag varit ledig en dag som denna hade jag inte valt att fördriva min tid på det sättet.

Herregud! Toksprang till bussen och sitter du och flåsar som en rökande astmatiker! Längesen jag kutade på så riktigt fort. I ballerinaskor dessutom.

I morse drabbades jag av klädpanik! Du vet när man står framför en garderob full av kläder och ändå inte hittar något. Man provar och provar men inget känns bra. Så var det i morse. Helt fel tidpunkt eftersom jag hade brådis.

Till slut (efter x antal byten) föll valet på en av mina favvoklänningar. Jag köpte den för ett par år sen på Pop boutique. En butik här i stan som har både vintage och nya kläder sydda som att de vore vintage. Alltså lite nyproducerade kläder med 60-, 70- och 80-talsstil. Jag köpte två stycken nya klänningar den sommaren. Samma modell, olika tyger. Jag älskar dem! De kostade inte särskilt mycket heller. Kanske 280 kr eller något sådant. Rena fynden!

Den jag valde idag är blommig med svart botten. Blommorna går i korallaprikost och jag matchar med ett par ballerina i samma färg. Underbara sommar!

Småsprang för att hinna med bussen till jobbet. I bussdörren mötte jag chauffören. Han hade öppnat hyttdörren och lämnat bussen. Tittade lite efter honom och funderade på hur bussen nu skulle kunna köra mig in till stan. Vad hände? Kanske var han trött på sitt jobb? Skulle jag göra en insats?

Några minuter senare kom chaffisen springande tillbaka. Med en cola i handen. Aha! Han blev lite småtörstig!!

Jag måste lära mig att komma ihåg det!

Det började med ett mätningsresultat i fredags som var bättre än förväntat. Där föll första stenen. Själen kändes aningen lättare.

Det fortsatte igår med att alla papper blev påskrivna och klara. Nästa sten föll. Själen kändes näst intill helt lättad.

Så idag fick jag mitt hår fixat fint, blont och kort. En befrielse att bli av med den raggiga nacken, flärparna vid öronen, den hängiga luggen och den pinsamt rejäla utväxten.

Allt detta får mig att känns mig flera kilo lättare. Det är återigen lättare att andas och stressen i bröstkorgen har lättat. Helt plötsligt upptäckte jag att träden har slagit ut. Gräset är alldeles grönt. Syrenerna har blommat och luktat ljuvligt! När hände detta?

Tänk vad några kilogram stress, press och hår kan göra!!!

Jag insåg idag att maj snart är slut. Vart tog månaden vägen? Jag har känt mig helt avskärmad från verkligheten. Jag har inte alls varit en del av denna underbara vårmånad. Isoleringen har varit ett faktum. Maj 2012 kommer att gå till handlingarna som en månad med alldeles för mycket jobb och regn. Som en månad med alldeles för lite fritid och sol.

Men i juni tar jag nya tag! :)

Åh! Bara imorgon också och sen får jag äntligen mitt nedrans hår fixat. Jisses så skönt det ska bli för nu riktigt skäms jag över hur jag ser ut!!! Därav bildlöst inlägg :)

Godnatt!!

Solen fortsätter att lysa härligt och varmt! Love it!

I morse ställdes jag inför det som jag varje år fasar, men som jag vet måste komma... Dagen då de degvita benen släpps lös för första gången! De vinterbleka, nästan blålila, benen som liksom bländas i solen och gör att man vill ha solglasögon när man tittar ner på dem. Varje år drar jag mig för det. Att släppa dem lösa.

Men idag kände jag att jag var tvungen. Kritvita, degiga, lite blåmärkiga... Nu sticker de ut under shortsen och lyser upp halva Göteborg. Varsågoda! Förlåt! Men förr eller senare måste de ju släppas lösa och idag var en bra dag för det tycker jag!!

Jag missade en tidigare buss med sådär retsamma halvminuten. Bussen rullade precis från hållplatsen när jag kom dit. Sådär retligt nära. Men... Idag gör det inget!

Solen skiner och det är redan varmt. Himlen är i princip helt blå och det känns som sommar. Underbart!

Så att inte hinna med en tidigare buss idag spelar ingen roll. Jag sitter i solen och njuter. Visst är det ljuvligt?!

Härliga sol. Härliga värme. Härliga lediga dag. Jag känner hur hela jag fylls av energi och glädje. Jag är en vår- och sommarperson ut i fingertopparna. Det är då jag mår som allra bäst.

Idag har jag gått på stan med S och letar klänningar. Det gick sådär. Den finaste var en långklänning som var 10 cm för kort. Vad hände där? De brukar annars vara 10 cm för långa... Sen satt vi i gräset och åt glass. Min nya kulglassfavorit heter mango- och passionsfruktssorbet. Farligt gott!!

Så nu önskar jag mig fler såna här dagar. Dagar med sol och värme. Glass i gräset. Då mår jag bättre än bäst!

Så var arbetsveckan till ända. Jag längtar tills allt lugnar sig och löser sig. Då jag kan få tillbaka mitt egna schema. Mina vanliga tider. Mitt normala liv. Min energi.

På kvällens schema står följande:

• Åka hem
• Mellanlanda och köpa sushi och dumplings
• Hoppa i mjukisarna
• Slå på film nummer ett (bridesmaides)
• Äta sushi och dumplings
• Slå på film nummer två (blue valentine)
• Äta Marabou jordgubb
• Kolla ett par avsnitt Gossip Girl
• Sova

Så ser min lördagkväll ut idag och jag längtar! Underbart! Nu ska bara bussen komma också....

Nu ska jag krypa ner och sova. Trött som tusan. En liten sten lättare idag. Först var den stor och sen lite mindre. Men oavsett en sten lättare. Först stor. Sen liten.

Ser fram emot imorgon kväll! Då är det återhämtning i mysisar. Jag. Soffan. Mysisar. Filten. I like.

Men nu. Sova!

Eftersom det har regnat de senaste dagarna har det varit gummistövlar som har gällt till och från jobbet. När det idag var uppehåll tänkte jag skippa stövlarna och köra skor i stället. Men när jag stod där i hallen och skulle bege mig till bussen insåg jag att i princip alla mina lämpliga skor (läs: typ höstskor) står på jobbet. De står fint uppradade i min skrubb till kontor. Så hemma finns ballerinaskor, pumps, sandaletter och textilkängor (liiite sjukt är det att jag var nära att skriva varugruppsnumrena i stället... Det är så jag tänker när jag tänker skor).

Vad är problemet? kanske du tänker...? Jo.... För det första. Ballerina, pumps och sandaletter är för kallt. För det andra. På mig idag har jag en lite finare klänning. Smutsiga och slitna textilkängor är inte direkt kompis med finklänning...

Så när jag stod där i hallen hade jag tre val - gå i gummistövlar trots att det inte regnar, frysa väldigt mycket om fötterna eller missmatcha helt och totalt! Jag valde det sistnämnda. Tur att jag har annat på jobbet....

Jag sitter och väntar på bussen. Det är höstigt grått och kallt ute och jag funderar faktiskt på om våren och sommaren ens kommer att komma. Just nu känns det som att någon har spolat fram tiden och hoppat över de varma och soliga månaderna. Beslutat sig för att det redan är oktober. Jag känner mig lite snuvad på konfekten. Lurad. Besviken.

I mitten av maj ska jag inte behöva ha grova svarta strumpbyxor till klänningen. Jag ska inte behöva ha den tjockaste koftan i byrån under skinnjackan för att inte riskera att förvandlas till en isbit. På kvällarna ska jag inte behöva ta på mig fårskinnstofflorna och krypa in under ullfilten. Det är fel! Fel, fel, fel!!

Det som infriar lite hopp i mig är grönskan. Träden är gröna. Gräset är grönt. Buskar blommar. Tecken på vår och sommar. Jag vet ju innerst inne att sommaren kommer att visa sig förr eller senare. Jag röstar på förr. Gärna nu. Eller i alla fall imorgon. Okej... Även måndag skulle funka bra. Bara det är snart!!!

Tills dess bor fötterna i gummistövlar till och från jobbet och i fårskinnstofflorna när jag kommer hem. Tills dess får den tjocka koftan värma min frusna kropp när skinnjackan inte räcker till. Tills dess håller ullfilten mig varm på kvällen. Tills dess får de tjocka svarta strumpbyxorna ses som ett tillbehör till klänningarna. Tills våren kommer. Tills sommaren kommer. Tills solen och värmen kommer...

Mitt hår är på väg att förfalla helt! Det är långt och raggigt. Utväxten groteskt stor. Möjligheten till snygg styling obefintlig. När jag kollar på spektaklet i spegeln ser jag bara en ljus hårhjälm som täcker toppen av huvudet.

Ja jag vet att det nog är främst jag själv som tänker på det och tycker så. Men det är med en nyfriserad, kort, blond och välstylad frisyr är liksom lite min grej. När håret ser ut som det gör nu trivs jag inte. Oavsett vad någon annan tycker och tänker.

Men nu börjar jag nedräkningen till jag får det fixat! Några veckor för sent, men sånt är livet. Nästa vecka ska det fixas. Kortas, ljusas, nyanseras och bli fint igen. Åh vad det ska bli härligt!

Så.... Vad ska jag göra? Samma som innan? Något nytt? Ge mig inspirerande förslag!!

Åh vad jag vill att allt ska vara löst och klart!! Påskrivet och färdigt. Jag vill att den inre stressen ska försvinna så att jag kan andas ordentligt igen och att klumpen i magen ska försvinna. Jag vill ha det klart nu!

Men nu är det inte klart så stressen och klumpen finns där som en ständig påminnelse. Hela tiden. Morgon, dag, kväll, natt.

Mitt i allt har jag ett mål i sikte - äpplet!

Den är borta. Min magkänsla! Varenda gång innan under det senaste året har den ledsagat mig rätt. Otroligt rätt. Obehagligt rätt. Nu verkar den vara borta! Just när jag behöver den som allra mest. Frustrerande. Oroande. Irriterande. Jag behöver den tillbaka snarast för att kunna fatta ett viktigt beslut. Och det är jäkligt brådis ska jag säga! Så har du sett min magkänsla får du gärna lämna tillbaka den nu med detsamma!

Jag kan inte låta bli att småkolla på nätet efter saker jag skulle kunna tänka mig att köpa på min resa om några månader. Jag surfar runt bland väskor, klockor, smycken och annat trevligt! Kikar, funderar och längtar! När jag tänker på resan pirrar det i kroppen av längtan och jag ser fram emot det så himla mycket! Jag och min kära syster i bästa staden.

Nu har jag och systeryster bokat oss en liten resa under sensommaren. Eftersom det här med sommarsemester tycks vilja gå emot mig rätt rejält för tillfället så ville jag se till att jag med all säkerhet skulle få lite ledighet inbokad. Så därför bokade vi oss en veckas resa. Lovely! Längtar ihjäl mig!!

Det gick inte särskilt fort. Jag sprang inte i närheten av hela vägen. Knappt ens halva. Det blev 8 km löpning och resten gick jag. Men att få promenera ute i solen och bara få lite egentid (med flera tusen människor runt omkring, men ändå) kändes underbart! Jag lyssnade på P3 dokumentär och kopplade bort allt som den senaste tiden har stressat mig! För första gången på flera veckor kände jag mig lugn och harmonisk och det var i ärlighetens namn mer värt än en bra tid!

Nu mat!!!!!!!!

Jag försöker peppa mig själv. Det går sådär. Men snart ska jag starta! Heja på mig! :)

Äntligen! Äntligen får jag vara ledig två dagar. Inga ord i världen kan beskriva hur efterlängtat det är! Tre tuffa veckor som har tagit mycket på både kropp och själ. Men nu väntar två dagars "vila" (Göteborgsvarvet känns inte riktigt som vila...) innan det blir tre tuffa veckor till. Jag fick frågan igår hur jag orkar och ärligt talat vet jag inte! Det undrar jag också titt som tätt. Kärleken till det jag gör är nog nyckeln. Trivs man så går allt! Så är det!

Men nu något helt annat. För ett par veckor sen köpte jag en söt ring på Lindex. En rosettring som jag gillar väldigt mycket. Originalet är Efva Attling och en sån hade jag helst velat ha, men den här får duga så länge. Fin va?!

Grått och trist. Regn och rusk. Tråkigt!

Tiden verkligen springer iväg för tillfället och varje dag önskar jag att jag hade kunnat trycka på paus. Bara för att få några sekunder, minuter, timmar och kanske till och med dagar extra! Någon som vet hur man gör det? Tillfällig kloning skulle också funka. Någon?

Nu till något heeeelt annat! På lördag ska jag då springa Göteborgsvarvet igen. Nej nu ljög jag... Springa lär jag inte orka. Kanske några kilometer, men nästan 2,2 mil känns som ett skämt just nu. Senast jag sprang ute var i augusti (för jag gissar att det inte räknas att springa till bussen?!). Senast jag sprang alls var på löpband för kanske 3 månader sen (för även här räknas väl inte att springa till bussen?!). Så för mig blir det till att lufsa. Gå. Promenera. Power walka. Kalla det vad du vill. Men att kalla det springa, löpa eller jogga är att ta i.

Så..... Om du är i Göteborg i helgen och ska heja på någon så är jag hon som inte springer och ser allra mest trött ut. Förmodligen har jag ett rätt plågat ansiktsuttryck och ser ut att vara redo att ge upp när som helst. Trots att jag går. Ser du mig så heja lite. Inte för högt. Jamen det räcker med att du vinkar lite på mig. Då skulle jag bli glad!

Om jag förra året hade målet att ta mig runt så är det verkligen mitt allra högsta mål även på lördag. Kommer jag runt är det lite av ett mirakel.

Nu ska jag åka lite buss.

Det är ju sommar ute!! Är alldeles svettig i jeans och skinnjacka! Men vågar samtidigt inte klä mig för lätt. Mammas man ska frysa in vintern och svettas in våren sitter djupt rotat i min hjärna.

Sitter på bussen till jobbet. Fick mig nyss en liten chock. Satt i mina egna värld. Skrev ett sms och lyssnade på radio. Fötterna på golvet som man ska. Då känner jag en blöt tunga på foten. Ett rejält slick som gjorde ovansidan av foten alldeles blöt. Hoppade till. Det är ju inte helt normalt att bli slickad på foten på bussen direkt. Tittade ner och där låg en hårig och vit lite krabat och tittade upp på mig. En lite hundvalp som hade råkat krypa lite för långt. Då får det väl vara ok, men alla ni andra lämnar mina fötter i fred! Ja om ni inte erbjuder er kli eller massage vill säga.

Solen skiner! Underbart! Det går att ha jackan uppknäppt utan att frysa. Också underbart. Ungefär lika underbart som att det redan är onsdag. Ja, nu spelar det ingen större roll för mig eftersom jag jobbar i helgen, men ändå. Ett steg närmre nästa helg (som jag egentligen inte ser fram emot särskilt mycket eftersom jag då ska "springa" varvet... Vad tänkte jag?). Tänk vad allt kan vara underbart när solen skiner :).

Idag kör jag vårig klänning. Lite kort sådan inser jag nu när jag sitter på bussen, men jag har ju strumpbyxor på mig så det får gå an. Klänningen köpte jag för några år sen när jag var inne i en riktig klänningsperiod. Jag köpte klänningar var och varannan dag och praktiskt taget levde i dem. Den här köpte jag trots att jag hade tokköpstopp på klänningar. Den var ju så billig. Och fin. Kanske 249 kr på Monki eller något liknande. Jag blev kär i den. I modellen. I färgen

Jag använde den mycket. Bland annat på Liseberg en varm sommarkväll när jag körde femkamp. Det minns jag extra väl eftersom den blåste upp mitt under en av grenarna och jag därmed visade såväl tunna strumpbyxor som underbyxor för kön bakom. En stoooor kö dessutom. Många skrattade, men det fick jag bjuda på. :)

Ett annat minne av klänningen var att jag hade den på mig på en anställningsintervju. Jag dressade upp mig över öronen och gjorde i min mening min kanske sämsta intervju någonsin. Jag minns inget från den eftersom allt jag tänkte på var att inte bryta ihop och gråta mitt framför den man som kanske skulle bli min chef (FYI jag fick inte jobbet, men var ändå sjuuuukt stolt över att jag lyckades ta mig igenom det utan tårar).

Sen glömdes klänningen liksom av. Den har använts någon enstaka gång, men ändå fått hänga kvar i garderoben. Så hittade jag den i morse när jag hade en såndär jagharingetatttapåmigtrotsattjagharhelagarderobenfullavkläder-kris. Då tänkte jag att den får det bli! Och så blev det. Något kort, men det får jag väl bjuda på :).

Såhär några timmar in i den nya månaden måste jag säga till dig Maj att jag faktiskt är lite småkär i dig. Eller nu ljög jag. Jag är upp över öronen förälskad. Tokkär! Du flyger in i mitt liv med solsken, värme och en himmel så blå att det förslår. Tar mig med storm. Det är dig jag har gått och längtat efter sen min älskade Augusti valde att lämna mig.

Du Maj... Kan vi inte komma överens om en sak du och jag? Jag vill att du fortsätter att leverera vackert väder ända till dig vän Juni kommer till mig. Du får gärna bjuda på det här vädret varje dag och speciellt när jag är ledig. Då kan du dra på lite extra. Kan vi komma överens om det? Skaka tass på det? Tumma på det?

Älskade Maj. Du är så välkommen och saknad.