När man blir av med någon som står en nära finns det många första efter det. Första julen, första nyår, första födelsedagen, första påsken, första valborg, första midsommar... Jag har nått den sista förstan - sommaren och semestern.

Hur långt man än kan ha tänkas kommit i sin bearbetning... Eller som jag som för längesedan har kommit förbi och framför det som var... Ja, det känns ändå lite i hjärtat när det där första väl kommer. Det är minnen, tankar, oro och i mitt fall ett sting av ensamhet som känns i kroppen. För hur bra resten av årets dagar än känns så blir det lite tungt. I alla fall för mig. Det är den där första gången utan någon...

Såhär dagarna innan semester så kommer känslan om att nästa första kommer. Men det är sista första och det känns bra! Tills minnena, tankarna, oron och stinget av ensamhet har lagt sig inför den här sista förstan... Ja, då är jag inte riktigt mitt glada vanliga jag. Bara låt det vara så... Det släpper snart! Och då är det SEMESTER!!! Min andra, men längsta, någonsin!

Nu ska jag bege mig ut i regnet på en löparrunda. Jag ska föreställa mig att regnet är solstrålar som träffar min hud. I brist på riktigt solsken menar jag! :)

---

Lite senare...
Kom precis hem från min löprunda - tredje den här veckan!! Vad i helsike har hänt med mig? Idag blev det ca 7,5 km runt Mossen. Skittråkigt, men ändå. Det är träning! Det spelades Partille cup på planen idag så jag kände mig lite bevakad. Regnet strilade ner och jag var inne på att ta två till och alltså passera en mil och lite till. Men då öppnade sig himlen så jag sprang hem. Så nu känner jag mig nöjd! Ett pass till den här veckan och nästa vecka blir det ett försök på Vilshärad/Ringenäs/Frösakull/Tylösand fram och tillbaka... Drygt 1,4 mil om pappa tror rätt. Undrar hur det ska gå!? Vi får se om jag orkar. :)

Nu stretcha, duscha, äta!