Sitter i soffan iklädd myskläder och har precis ätit lite. Jag är helt sluuut! I alla fall i benen. För direkt när jag kom hem från jobbet svidade jag om till träningskläder och promenixade ner till Friskis. Väl där ställde jag mig på löpbandet, som jag verkligen tycker så illa om! Men den grå himlen gjorde att jag inte vågade chansa på en joggingtur utomhus.

Målet var 6 km på max 40 minuter. Men... Det blev faktiskt 7 km på 41 minuter. Mycket nöjd, mycket svettig och med ett par trötta ben rikare. Det var nog det längsta jag någonsin har sprungit... Kanske säger en del om mitt löparintresse?

Nu till nästa mål. Målet som får min syster att tycka att jag är lite småknäpp. Jag har nämligen gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Något som en del har frågat mig i några år nu, men som jag alltid har sagt: ALDRIG I LIVET!

Jag pratar om varvet. Göteborgsvarvet. En halvmara. 2,1 mil.

Jag har alltid hatat att springa. Det är tråkigt, enformigt, jobbigt, smärtsamt och helt enkelt inte något för mig. Men av någon märklig anledning så anmälde jag mig igår. Kanske var det för att det faktiskt såg ganska... Kul är kanske fel ord... Men det såg liksom... Ja, kul ut att springa. Folkfest liksom. Kanske var det att något inom mig sa: Du fixar det där! Om det är något de senaste 10 månaderna har visat och lärt dig så är det att du kan mer än vad du tror!

Ja... Jag tror att det var det sista som fick mig att faktiskt anmäla mig. Så nu blir det hårdträning och pina fram till 21 maj då jag alltså ska springa Göteborgsvarvet... 2,1 MIL! Herrejisses. Hur tänkte jag där?

Därför kändes det ganska skönt att jag idag avklarade ett tredjedels varv på löpbandet. Och det på en ganska skaplig tid!

Jag ska ta mig runt! Runt de 2,1 milen. Jag vet att det kommer att krävas svett, smärta och massa träning. Jag vet att benen kommer att göra såååå ont. Att jag kommer att vara tröttare än någonsin. Men om/när (gärna det senare) jag korsar den där mållinjen... Ja, då kommer det att kännas bra i magen. DÅ kommer jag att vara stolt över mig själv. För det faktum att jag, som ärligt talat hatar att jogga, ska springa Göteborgsvarvet... Ja, det är i min värld ganska stort. :)

Jag hoppas att du följer mig på resan mot mitt mål! För resan mot mitt nästa mål har börjat!

(Här skulle det ha funnits en bild, men mitt internet fixar inte att ladda upp bilder just nu. Mastfel!)