Jag tränger bort känslan. Ignorerar att den finns där. Försöker bortse från den. Låtsas som ingenting. Visslar och tittar åt ett annat håll. Känslan. Krassligheten. Snuvan. Halsen. Kliet. Huvudet. Ignorera. Bort. Nej. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag får inte. Iväg! Ut ur min kropp. Försvinn!


Träningen som jag hade tänkt mig ikväll är inte aktuell. Inte heller bion (finns ett fåtal biljetter kvar till Harry Potter. Jag vill, jag vill!). I stället blir det soffan. Myskläder. Filt. Godis. Film. Detta trots att det spritter i träningnerven. Detta trots att det ju är Harry Potter-premiär OCH att det finns EN kanonplats kvar! Som vigd åt lilla mig. Och på bion finns det godis. Gott godis. Men ingen soffa. Ingen filt. Inga myskläder. *hmmmmm*