Usch vad jag mådde dåligt i morse! Jag hatar verkligen att gå till tandläkaren och när jag vaknade i morse (av de där jäkla människorna som tömde glasåtervinningen!!) så vaknade jag med magont och illamående. Jag kände paniken i kroppen och jag önskade att den där tiden hos tandläkaren inte existerade. När klockan började närma sig tandläkarbesöket hade jag nästan svårt att andas. Usch!

Innan jag knatade ner i snörusket gjorde jag en ordentlig tandrengöring. Två gånger med tandtejp (lite väl seriöst kanske...), säkert 4-5 minuter med eltandborsten och sen avslutade jag med en ordentlig dos flourskölj som jag sköljde runt i munnen ända tills minten riktigt brände på insidan av kinderna.

När jag satt i väntrummet kände jag hur händerna inte ville vara still och hjärtat slog sig nästan ut ur bröstet på mig. När sköterskan ropade upp mitt namn ville jag bara sjunka genom jorden. Första tanken var: Ingen vet vem jag är. Jag kan sitta här och låtsas som ingenting och sen smita härifrån. Ingen behöver veta något. Men så gjorde jag ju såklart inte. Nej jag tog mina saker och följde snällt med till rum nio där jag satte mig i stolen. Den snälla sköterskan lugnade mig lite och sa att tandläkaren var väldigt duktig. Det skulle inte vara någon fara alls!

Och det var det inte! Som vanligt. Det är alltid samma visa... Jag mår skit innan och under besöket och så efteråt slås jag av hur smärtfritt det ändå gick. Mina tänder såg jättefina ut och det var bara pyttelite tandsten på baksidan av framtänderna i nederkäken som behövde skrapas bort. Det kändes jätteskönt och nu behöver jag inte oroa mig förrän om ett år när jag ska tillbaka igen...

Det är verkligen otroligt jobbigt att vara så tandläkarrädd som jag är! Om jag hade haft ett hål och skulle behöva borra hade jag väl kolat vippen i stolen. Nja... Kanske inte riktigt, men jag hade nog börjat gråta! Så jobbigt tycker jag att det är. Det är bara att fråga mamma, pappa och mormor... Det krävdes ett besök med dem var innan jag vågade låta tandläkaren ta bort lite plack när jag var liten. Jag bara grät och hade fullständig panik. Mormor lyckades till slut få mig att låta tandläkaren göra sitt jobb, men det berodde säkert på någon lite muta i form av en målarbok, färgglada kritor eller så...!

Fördelen med att jag har den här skräcken är ju såklart att jag sköter mina tänder. Jag använder tandtråd, eltandborste och den starkaste floursköljen. Allt för att slippa problem! *pepparpeppar*

Så... Nu är det bara att fortsätta så till nästa år då det är dags igen. Jag får redan ont i magen!! HJÄLP!