Jag har alltid tyckt väldigt illa om att köpa jeans. Hata är ett starkt ord som jag inte tycker om att missbruka, men när det kommer till just jeansköp så är hata ett perfekt ord. Jag hatar det! Eller egentligen är det inte själva köptillfället som är det värsta utan provningen!

Att prova jeans är verkligen bland det värsta jag vet! Min kropp är inte gjord för jeansmodellerna. Det som passar kring rumpa, låt och höfter är ofta lite (och ibland mycket) för stort i midjan och det som skulle ha passat i midjan får jag inte upp över höfterna. Själv tycker jag inte att jag är så oproportionerlig, men tydligen är jag det. För att hårddra det så har jag antingen för smal midja eller alldeles för breda lår, höfter och rumpa. Jag tycker ingetdera, men det sistnämnda ligger nog närmst till hand.

Det här innebär att mina jeansköp alltid slutar i ett par som är för stora i midja. Det i sin tur resulterar i att byxorna trillar ner och då måste jag gå och dra upp dem hela tiden. Ett I-landsproblem, men ett mycket irriterande I-landsproblem!

Allt detta gör att jag verkligen drar mig för att köpa jeans! Det trots att jag tycker att jeans är så himla snyggt! Tråkigt, men sant.

Men... Under de senaste veckorna har något hänt! Jag har köpt inte mindre än fyra par jeans! Ja, du läste rätt. Fyra par! Och alla sitter faktiskt bra. Jag har köpt ett par svarta på Lindex (som i ärlighetens namn är pytteliiiiiiite för stora i magen, men inte så det stör och är irriterande), ett par riktigt mörkblå från H&M och så två par från Gina Tricot. De sistnämnda är jag allra mest nöjd med (tack fru A!). Det ena paret är ljusa, men utan massa slitningar, och det andra paret är liksom riktigt klarblå. Superfina! De är tajta och har en dragkedja längst ner vid foten. Nöjd, nöjd, nöjd.

Det klarblåa paret pryder mina ben idag. Vad tycks?