Sen jag började mitt nya jobb (som ju faktiskt inte är sådär vändans nytt längre) har jag lagt mig till med en ovana. Egentligen är det ingen ful ovana utan bara en vanlig ovana. Eller vana? Fast.... Det är ju inte alltid det är en bra sak...

Nåja. Vanan, ovanan eller kalla den vad du vill bygger på ett gammalt citat från en viss Alfons Åberg. Det lyder: jag ska bara!

Det kan låta såhär: Jag ska snart gå hem/gå på rast/ gå på toa/hämta vatten, men jag ska bara ... först. Jag ska bara, jag ska bara... Ibland är det ett under att jag överhuvudtaget ens kommer hem från jobbet eller tar någon rast. Det dyker hela tiden upp nya jag ska baror.

Idag fick dock fröken Jag ska bara lära sig en liten läxa - lämna inte lunchen i micron och gå och gör miljoner andra saker under tiden... För då kan maten bli så varm att den exploderar. Speciellt om där finns sås på tallriken. Då finns där snart även sås i hela micron...

Men... Kommer jag i sista änden att lära mig av denna läxa? Nopp... För jag ska bara göra massa andra saker först!!