Ibland får jag smarta och spontana idéer. Jag kommer på saker som just i sekunden jag tänker dem låter så himla kloka och bra! Men när jag sedan genomför dem inser jag att det var en bättre idé i tanken än i praktiken.

Det här händer lite titt som tätt och jag är alltid lika förvånad över att jag inte tänkte ett steg längre. Det vore så mycket lättare då.

Oftast är det inga allvarliga saker utan små skitgrejer som känns som stora saker när jag inser att jag inte tänkte helt klokt.

Ikväll handlade det om min skinnjacka. Den borde smörjas in med fett! Men inte ikväll. För ikväll måste jag hem. Direkt. Men.... Om jag skulle ta och bara ta litegranna bak på ryggen för att se hur det blir? Jamen det är ju kanon! Så kan jag ta hela jackan imorgon. Men oj vad fint det blev? Hmmmmm... Men nu ser det ju ut som att jag har en fläck på ryggen. Inte snyggt. Får nog ta hela det partiet. Jamen så gör jag! Men oj.... Nu ser det ju ännu lustigare ut. Bäst att jag tar hela ryggen! Så tar jag framsidan imorgon. Nej... Såhär kan jag ju inte gå runt! Jag får ta hela jackan. Inte mycket mer att göra. Men oj... Nu är den ju lite kletig.... Jamen det får väl gå bra ändå. Synd bara att jag inte kan luta mig bakåt på bussen utan får sitta lite lätt framåtlutad. Det ser nog ut som att jag antingen har ryggproblem eller att jag är på väg att kräkas. Det där med att smörja skinnjackan just ikväll var ju en väldans god idé!!

Varför lär jag mig inte?! Grundidén är super, men tillfället sådär... Jaja! Någon gång ska jag väl bli en klok dam jag också.