På torsdagar har jag sovmorgon. Det är rätt skönt samtidigt som det är otroligt trist att jobba till 20.10. Men sånt är livet.

Väckarklockan stod på 08.00 idag. Alltså nästan 2 timmar tidigare än vad sen måste stå på, men jag hade bestämt mig för att städa lägenheten. När klockan ringde orkade jag inte gå upp. Låg och drog mig till 08.20. Underbart, men sen fick jag lite panik. Hur skulle jag hinna allt? Så det var bara att sätta igång. Ett rum i taget. Damma, slänga, torka, dammsuga, våttorka. Köra diskmaskinen, diska vinkaraff, torka ut ugnen, rensa kylen, torka kylen, städa badrummet, i med propplösare, in med tvätt, vika kläder, damma lite till, moppa golvet....

Strax innan 10 var jag klar och då insåg jag hur sen jag var. Ändå gjorde jag en snabb hårtoning. Sen gjorde jag mig i ordning. Kokade ett ägg och åt äggknäckemackor och yoghurt med müsli. Valde kläder. Borstade gaddarna. Gick ut med skräp och tomflaskor. Gott om tid till bussen.

När jag sitter här på bussen kan jag inte annat än att undra om någon stannade tiden? Hur i hela friden hann jag med allt det där? Och jag är i tid?! Scary! Ja faktiskt. Fattas väl bara att det är monsterkö på vägen till jobbet eller något!!