När folk frågar vad jag önskar mig i födelsedagspresent har jag svårt att svara. För vad ska jag önska mig? Det finns liksom inget jag saknar, behöver och vill ha. Ja om man inte räknar in några (läs: många) miljoner på banken, inga räkningar, en resa till new york eller fred på jorden då... Men i övrigt kommer jag liksom inte på något.

Men i morse kom jag på det! Jag kom på vad jag önskar mig! Här är min önskelista. Det här vill jag ha i födelsedagspresent.

1. Soluppgång strax innan 06.00 så det är ljust när jag kliver upp och ska gå till jobbet. På helgerna kan solen gärna ta sovmorgon i ett par timmar.

2. Solnedgång tidigast 21.00 så att jag hinner få lite solljus på mig på kvällarna också.

3. Värme! Minst 20 grader ska det vara. Men ger du mig 25 grader eller lite till så vore det ju ännu mera toppen!

Japp... Det vill jag ha. Gärna så att det varar stora delar av året. Det kan väl inte va så svårt att ordna? Och du... Jag fyller år på torsdag!!

Det är kallt på tåget. Iskallt. Fryser. Jag känner hur tårna är kalla som små isbitar. Halsduken är fortfarande på. Det är så lockande att sätta på mig jackan, men då fryser jag när jag går ut. Dilemma.

Håret blev bra. Riktigt bra. Färgen är nästan lite rosabeige (även om det inte syns på bilden...) och frisyren kortare. Blir spännande att se hur jag ser ut imorgon nätt jag ska blöta och styla det själv.

Måste laga matlåda ikväll. Segt, men jag måste bli bättre på det. Punkt slut. Så det blir till att handla lite och laga mat. Segt.

Nej nu får jag snart kliva av det kalla tåget och ut i kalla Göteborg. Kallt, kallt, kallt.

Japp. Bortrakat jämns med rötterna... Nja. Riktigt så drastiska har vi inte varit (eller vi och vi... Syrran). Däremot är det kortare än på ett bra tag och en lite annan frisyr än innan. Färgen är inte helt klar än. Det ska i en nyansering som ska göra håret lite rosaaktigt. Sen är det klart! Jag önskar fortfarande att jag vågade mig på en röd kalufs, men av erfarenhet vet jag att jag hade ångrat mig sekunden senare. Har testat brunt ett antal gånger och alltid ångrat mig strax därefter och gjort mig blond igen. Så blont får det fortsätta att bli. Rött hår kanske blir min 30 årskris om ett par år :).

På tal om ålder. Snart fyller jag år. Nästa vecka faktiskt. Så nästa lördag blir det lite firande. Inte riktigt med det upplägg och antal gäster jag hade tänkt från början, men det känns faktiskt bättre såhär. Mat, dryck, bakverk och spel i fina vänners sällskap är allt jag vill ha! Måste bara bestämma vad jag ska laga till... Jag har inte bordsplats till alla åtta (japp så litet bor jag) så det får bli att några snällt sitter i soffan och då måste menyn anpassad efter det. Men jag ska nog komma på något gott!

Förutom det går jag och syster i planeringens tankar. Vi vill. Vi hoppas. Men det är långt från bestämt. En del saker som måste falla på plats först. Men drömma går ju :).

Nu ska jag knata och köpa sushi innan mitt hår ska bli rosa (ett steg mot det röda...). Ha en underbar lördag!!

Tiden bara springer och springer. Snart är det mitten av januari. Jag önskar att det fanns en pausknapp så jag kunde pausa lite. Eller i alla fall en spela väldigt långsamt-knapp så att jag kunde speeda ner allt lite.

Nu finns ju inget av dem och jag får bara gilla läget och hänga på så gott det går!

För tillfället har jag ett katastrofhår! Utväxten är allt annat än smickrande och frisyren ska vi inte tala om!! Jag tycker knappt man kan kalla det för frisyr ens. Långraggigt är vad det är! Bara hänger eller står ut på ställen som gör så att jag ser ut lite som Stig Helmer. Inte fint.

Men på lördag är det dags att göra något åt det. Frågan är bara vad? Någon som har några förslag?!

Ja det blir det ikväll. Jag, mamma, pappa och syster. Gott ska det bli!

Den här helgen är syster här och hälsar på med sambo och hund. Tänk att jag och Vincent skulle bli såna kompisar! Vincent är alltså hunden.

Eventuellt kan det faktum att vi har ett gemensamt intresse vara en av orsakerna till att vi har fattat tycke för varandra.

Vincent dök nämligen på ett par av mina skor igår. Han vägrade att släppa taget och rusade direkt tillbaka ut i hallen när vi hade ställt tillbaka dem. Sen smet han förbi köket med skon i munnen i hopp om att vi inte skulle se honom. Det gjorde vi såklart.

Grejen med Vincents skointresse är hans smak... Han valde ju inte direkt mina finaste skor (vilket jag i och för sig är jäkligt glad för...), men strunt samma. Killen gillar skor och då gillar jag killen!

Fredag. Röd dag. Ledig dag för många. Jag jobbar. Ett beslut som i höstas kändes bra, men som nu känns lite mindre lockande. Syster med sambo och hund är på besök så igår kollade vi på film och jag kom i säng alldeles för sent. Tröttheten är ett faktum!

Jag sitter på busshållplatsen och väntar på bussen. Glömde bort att det inte är vanlig dag så antalet bussar är något färre än vanligt. Så jag väntar. Tittar på alla mörka fönster med neddragna persienner. Folk sover. Skönt.

Samtidigt som kylan och tröttheten genomsyrar kroppen så inser jag hur mycket det ändå är värt det. Jag fullkomligt älskar mitt jobb. Både det dåliga och det bra. Det bra överväger ju som bara den!! Alltså är det värt att gå upp när de andra får ligga kvar och sova under ett varmt täcke (vill också!). Det är värt att sitta här ute i mörkret och vänta på en buss. Det är värt det. Tusen gånger om!

Nu kommer min buss och plockar upp mig. Ha en trevlig helg! Det ska jag ha när klockan slår 18 ikväll! En familjehelg. Härligt!

Jag kollar i stort sett aldrig på TV längre. Jag trycker igång den på morgonen för att ha lite ljud i lägenheten, men i övrigt är den nästan alltid avstängd. I stället följer jag serier på nätet. Kollar på min rast, på bussen, på tåget eller var det än må vara. Ibland kollar jag på serier i datorn hemma i soffan. Då kan jag liksom styra själv när jag vill och kan titta.

Innan jul sträckkollade jag dansk/svenska serien Bron. Riktigt bra! En annan gång alla avsnitt av någon amerikansk serie jag tyckte lät bra. Eller så kollar jag bara hela veckans Halv åtta hos mig.

Just nu kollar jag Masterchef Australia (hur jäkla bra är inte Masterchef?! Fullkomligt älskar mystery box challenge, invention tests och elimination tests! Avundas deras matkunskaper och otroliga fantasi och kreativitet) och Mildred Pierce. Den sistnämnda går just nu på SVT. Ingen aning om på vilken dag och tid dock. Jag kollar på SVT play i mobilen. Serien är otroligt bra!!! En av mina favvoskådisar Kate Winslet är helt lysande! Igår kväll såg jag del 2. Sorgligt. Tårarna kom på slutet. Shit vad bra! Se den!

Näst på tur står Kronjuvelerna och någon serie med Magnus Samuelsson (han den där store och starke som även kan dansa). Någon som har sett dem? Bra? Dåligt? Sevärt? Någon annan serie jag bara måste se? Hit it!

Jädrar vad det har blåst inatt! Jag har sovit jättedåligt och vaknat massvis med gånger av att det har känts som att det är i mitt sovrum stormen härjar. Obehagligt och nu är jag tröttare än tröttast!

En annan sak som är obehaglig när det blåser är att jag inte kan andas när jag är utomhus. Vinden gör liksom att jag tappar andan helt och totalt. Det känns ungefär som att jag har fallit hårt mot marken och landat på ryggen. Eller som att någon trycker ner mig under en kall vattenyta.

Hur mycket jag än försöker så går det inte att andas. Det känns nästan som att jag är på väg att kvävas. Jag går där i stormen och kippar efter andan. Glad om jag får i mig bara lite syre. Är jag ensam om detta?

Nej... Nu är min buss snart i stan och det är dags att ge sig ut i blåsten och gå till nästa. Jag tar ett djupt andetag innan jag kliver av och hoppas att det ska räcka tills jag kommer i skydd från stormen.

Jag kunde inte somna igår. Inte den tid jag hade önskat. I stället somnade jag ett par timmar senare. Dålig sömn. För få timmar. Så när klockan ringde 06.00 ville jag inte gå upp. Varenda cell i kroppen skrek: vi vill sova mer! Bara lite till! Snääääälla! Sen tittade cellerna på mig med sina stora rådjursögon. Vädjande. Bedjande. Det var svårt att stå emot.

Men det blev inte fler timmar. Jag fick snällt kliva upp och hoppa in i duschen. Göra mig i ordning. Gå ut i regnet. Gå ut i mörkret.

Visst... Jag tycker nästan alltid att det är lite jobbigt att kliva upp. Jag är liksom en sovmorgonmänniska som älskar att ligga kvar lite extra i sängen. En sovmorgonmänniska som uppskattar om klockan ringer 09 i stället för 06. Men idag var det lite extra jobbigt att kliva upp.

Jag skyller allt som tågsovandet. Så fort jag sätter mig på ett tåg blir jag trött. Oavsett tid på dygnet. När jag sätter mig på ett tåg vill kroppen sova.

Igår åkte jag tåg. Jag somnade. Dels för att jag åkte tåg. Dels för att det var nyårsdagen (= lite extra trött redan från början). Så jag somnade. Somnade innan Falkenberg. Vaknade i Mölndal. Sov nästan hela tågresan. Smart....

Så igår kunde jag inte sova. Kroppen ville men hjärnan var pigg. Fel kombo. Därför är jag trött. Därför vill jag sova.

Ikväll blir det till att somna lite tidigare. Därmed basta. Det får faktiskt bli ett av mina så kallade nyårslöften. Somna tidigare! Inte fastna med annat (läs: titta på Masterchef Australia på nätet). Somna i tid!

Så.... Nyårslöfte nummer ett: Gå och lägga mig i tid på kvällarna!! Ja och somna inte på tåg...

Så var 2011 till ända. Det har varit mitt livs kanske snabbaste år. Det hann knappt börja innan det tog slut. En hel del saker har förändrats. Mestadels bara till det bättre. Det enda jag egentligen har att klaga på är just att det har gått för fort.

När 2010 gick över i 2011 så hoppades jag att 2011 var året då förändringen skulle komma. Året då det var min tur. Året då det var slut med magont i samband med att väckarklockan ringde och bristen på inspiration. Året då jag skulle lyckas. Skulle 2011 vara året? Mitt år?

Någonstans hade jag ändå börjat ge upp hoppet efter 2010 års motgångar på just den fronten. Varför skulle 2011 bli annorlunda? Varför skulle det just nu, just i år bli min tur?

Men gnistan av hopp tändes igen bara genom ett telefonsamtal. Ett ynka litet telefonsamtal i mitten av januari. Gnistan blev ännu starkare efter två möten och ett par till telefonsamtal. Skulle 2011 ändå leverera? I början av februari fick jag svaret. 2011 var året. Mitt år.

Och så bra det blev! Mycket slit, långa dagar och ibland med en fundering över vad jag egentligen håller på med. Men i gengäld sjuihelsike massa beröm, underbar personal, goda resultat, braiga kollegor och mer uppskattning än jag någonsin hade kunnat ana. Alla saker som väger upp det som känns mindre bra.

Nu är 2011 slut och vi är inne i 2012. Året som jag hoppas ska bli ett bra år. Året då jag äntligen får lite mer semester (betald sådan!!). Året då jag faktiskt börjar göra saker för andra gången och det då borde bli lite lättare. Året med nya utmaningar. Året som ska bli bättre än bäst. Året 2012. Välkommen!

Medan andra springer och REA-shoppar i all hysteri så letar jag vårgrejer. Jag längtar efter att få klä mig i tunna blusar och sandaler. Jag längtar efter klara färger och lätta tyger. Kjol och bara ben. Jeansjacka och ballerina.

När HM-katalogen låg på hallmattan igår blev längtan starkare. Jag såg mig själv i färgglada byxor, tunna blusar, högklackade sandaletter och med solglasögon på näsan. Genast vek jag ner hörnen på sidorna där jag ska beställa något. Ja, jag vet att man numera kan köpa allt även i butik, men det är något visst med att få den där katalogen. Att få vika ner hörn, välja färger och beställa (det gör jag dock numera på nätet...). Att få ett sms att varorna finns att hämta. Att få öppna påsen och prova. Det lockar fram vårkänslorna på något vis.

När jag idag kollade igenom delar av vår vårkollektion blev jag bara ännu gladare! Färg, mönster, klackar och tankar om hur jag ska matcha skor med kläder. Den här våren och sommaren finns inga ursäkter. Jag ska satsa på lite färgglada skor. Matcha med mina färgglada kläder.

Åh vad jag vill ha vår. Typ nu. Typ imorgon. Typ nästa vecka. Inte sen. Nu.

Så när många andra letar febrilt i REA-högarna letar jag lika intensivt bland vårkläderna. De få som har kommit in. Idag gjorde jag första köpet. Ett fynd. En blus i en underbar ljusturkos färg. Ynka 129 kr på Vila. Jag kunde inte låta bli. Så nu ska den hänga i min garderob i väntan på våren.

Snart är det dags för nyårsafton igen. De två senaste åren har jag mått rent ut sagt skit! För två år sen mådde jag så dåligt att jag ställde in nyårsfirandet och åkte till mamma och pappa i stället. Firade nyår i pyjamas.

Förra året härdade jag ut. Låg på soffan hela dagen, tog en Ipren och körde ändå. Nyårsdagen tillbringades i soffan. Dålig.

I år slog sjukdomen till redan vid jul. Skönt tänkte jag. Då blir jag frisk till nyår! Men den finns fortfarande kvar i kroppen. Ligger där och lurpassar. Vill inte riktigt försvinna. Jag ska försöka ignorera den och fira ändå. Om än lite lugnare. Det blir en tripp till Mexico. Iklädd min nya rosettklänning. En Corona, en tequila och så lite mexikansk mat. Det blir bra det...!

Så var julen till ända. Kortaste julfirandet någonsin och jag har inte riktigt fattat att det är över. Det kändes mest som en vanlig helg...

Hur som haver var det mysigt att träffa hela familjen på en gång. Det händer inte så ofta. Vi har ätit god mat, druckit gott vin, suttit framför brasan, spelat spel och bara tagit det lugnt. Ibland är det bara så skönt att få krypa upp i en fåtölj mitt på dagen och sova en timme. Det är värt mycket.

Vad kom tomten med då? Jo Leilas senaste bok, ett halsband, ett armband, hudvårdsgrejer, pyjamas, varma strumpor, handdukar och pengar. Så jag har unnat mig en ny fin klocka och så har jag beställt Sex and the city-boxen. Får se vad det blir mer! Nöjd är jag i alla fall!

Men nu är det tillbaka till vardagen igen. Jobb imorgon och även om det är kortvecka för min del har jag några saker att beta av!

Så... Nu hoppar jag i nya pyjamasen och kryper till kojs så jag orkar med långdagar imorgon. Godnatt!

Här är nya pyjamasen...

Julafton. Denna dag har jag lärt mig två saker. Saker som kan vara viktiga att komma ihåg inför framtiden. Följande:

1. 2011 var året då jag nog tog i lite väl när det kom till julbaket. För om man tar med sig två stora ICA-kassar med knäck, tryfflar, kolor, pepparkakor och saffransskorpor hem till familjen och ändå lämnar 2 st 3 literspåsar med pepparkakor hemma.... Ja då har man nog tagit i lite för mycket...

2. Att slå in alla sina paket i lika stora skokartonger för att ingen ska se vad det är i paketen är en god idé i teorin. Vad inte alla (läs: jag) tänker på är att någon (läs: jag) måste kånka allt från hemmet till bussen. Från bussen till tåget. Från tåget till jobbet. Det som känns bra i teorin blir inte alltid lika bra i praktiken...

Men nu har jag kommit halvvägs med alla mina saker. Och även om det blev lite saker så slår det ändå inte julen 2005 när jag skulle åka hem från Kalmar och vara hemma i över en månad... Då hade jag så mycket saker att jag fick ta in sakerna i två omgångar på bussen och hur jag lyckades byta tåg i Alvesta är fortfarande en gåta.

Men dessa lärdomar vill jag nu önska dig en riktigt god jul! Själv har jag 4 h arbete innan jag får gå hem och ta julledigt. GOD JUL!!

21 december. Snart jul. Men var är julkänslan? Den existerar inte i år! Inte alls. Ändå har jag försökt. Pyntat hemmet med tomtar och röda julkulor, bakat sisådär 400 pepparkakor och 70 saffranskorpor, ätit sisådär 150 pepparkakor, kokat två sorters knäck, svängt ihop två sorters tryfflar, slitit ihop mintkyssar, druckit mer julmust än vanligt, ätit julbord två gånger, köpt julklappar, lyssnat på julmusik, druckit glögg... Ingenting hjälper!! Julkänslan var är du?

Förhoppningsvis kanske jag får liiite julkänsla på lördag när jag har slutat jobba. Jobba på julafton... Knasigt.

Kanske har du något tips på hur min julkänsla ska infinna sig? Ge mig gärna tipset snarast i så fall så jag kommer i stämning!!

Förra och förrförra året var jag sjuk på jul och nyår. Det kan bli en tredje gång. Halsen gör ondare än ondast, huvudet bankar, jag fryser och det kryper i kroppen. Risk finns alltså att jag ligger även i år. Attans!

Tur i oturen så är jag ledig imorgon. Då blir det till att vila och bli kry.

Sällskapet blir den dansksvenska serien Bron. Den finns på svtplay. Såg den inte när den gick på TV och nu har jag till på fredag på mig att kolla klart innan den försvinner från nätet. Perfekt!!

Dags att sova!

En vecka kvar till jul. Sjukt! Det blir ingen lång ledighet men det ska bli skönt med de få dagarna jag har. Julklapparna är långt från inköpta så det ska jag försöka ordna på tisdag. Jag som alltid är klar i goood tid, men inte i år.

Bredvid mig just nu har jag en filt som rör lite på sig och som snarkar. Allt som sticker upp är ett öra...

När jag var i New York för en månad sen (tiden springer) köpte jag smink från bareMinerals. Mineralsmink. Priserna är otroligt mycket bättre där en här så jag passade på. Och så bra det är! Bästa sminket jag har haft. Lätt men ändå täckande. Perfekt!

Igår regnade och blåste det till förbannelse här i Göteborg! Jag höll på att blåsa bort när jag skulle ta mig till och från jobbet. Jag vet inte vad det är med mig och just blåst. När det blåser riktigt mycket tappar jag andan. Jag kan helt enkelt inte andas utan beter mig ungefär som att jag är på väg att kvävas. Någon mer än jag som upplever detta?

Hur som haver. Det kom väldigt Mycket vatten igår och jag har sett bilderna på tv och i tidningen. Vatten. Överallt. Bilar där bara taket syns eftersom resten är under vatten. Kaos står skrivet i texterna. Så när jag gick hemifrån innan tog jag stövlarna på mig. Tänkte att de lär nog behövas i allt vatten! Men när jag kom ut var det i stort sett snustorrt på marken. Var är vattnet?

Nu vill jag såklart inte ha massa vatten. Stövlarna tog jag för säkerhets skull, men ändå... Man blir lite förvånad...


Men nog om det. Om två veckor är det julafton. Om tre veckor nyårsafton. Idag är sista lördagsjobbet på ett bra tag (borträknat julafton). Imorgon är jag äntligen ledig. Då blir det lång sovmorgon. Japp. Så var det med det!