Milen avklarad.

Det blev en lite längre löprunda än planerat. Efter två varv runt stora rundan på mossen (ca 3km) var jag redo att ge upp. Mina vader gjorde ont och jag kände mig inte peppad för fem öre. Men så tvingade jag mig till att fortsätta och hux flux blev det en mil! Jag tyckte att jag sprang otroligt långsamt, men när jag stannade stoppuret så visade det 1 timme! Vad hände?

Det som gör mig irriterad är att flåset har sååååå mycket att ge! Flåset ville fortsätta några varv till, men benen sa stopp! De klarar inte mer än en mil eller strax däröver. Jag vet inte hur jag ska lyckas få till längre sträckor eftersom benen inte orkar. Kanske hade jag kunnat pressa mig till ett par varv till om jag hade haft vatten, men nu gick det inte.

Har du kanske något tips på hur jag ska få benen att orka mer? Misstänker att svaret är - TRÄNA! Men alla som känner mig vet att jag gärna vill prestera max och det gör jag inte nu. Benen presterar nästan max, men inte flåset.

Jaja... Jag är i alla fall glad att jag klarade milen på en timme. Målet när jag springer Midnattsloppet nästa lördag är ju att komma under timmen och det tror jag verkligen att jag kan fixa! Sen får jag ta tag i de längre sträckorna när det närmar sig nästa mål - Göteborgsvarvet.

Nu ska jag duscha och äta!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0