Att förlänga dagen och sommaren.

Jag borde ha somnat för längesen, men så blev det inte riktigt. Efter jobbet åkte jag till Vasastan och mötte upp M, K och J. J hade förberett mat och vi packade ihop oss och begav oss upp på berget precis där han bor. Uppe i en liten utkikstornsliknande byggnad la vi ut filtar och tände grillen. Vin, melon och lufttorkad skinka till förrätt. Perfekt grillad och riktigt smarrig entrecote, sallad och kall sås till varmrätt. Trevligt samtal ute i det fria. Sen pannacotta, irish coffee och ett riktigt gott dessertvin hemma hos J. Hux flux var klockan mycket och jag var väl hemma runt 00.45.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte önskade mig sovmorgon imorgon, men det blir det såklart icke! Fullt ös hela dagen, fika på kvällen och sen hem och packa till kickoff med jobbet.

Men.... Det positiva med sådana här underbara kvällar är att man kan förtränga att hösten snart är här. Sommaren känns mer närvarande. Trots att jag fick ha kofta på mig för att inte frysa så känns dagen och sommaren lite, lite längre. Mer sånt tack!

Men nu sova!!!!


Glädje för själen.

För mig är det glädje för själen att få sitta utomhus med bästa kollegan och fika med en klarblå himmel och sol över huvudet. Kan jag då sitta med tunn skinnjacka på mig och med ballerinaskor på fötterna så är lyckan total. Härliga, lediga söndag!


Är det inte ljuvligt så säg?!

När min klocka ringde 06.45 var det sånär som på ljust utanför fönstret. När jag åt frukost såg jag solen lysa upp den ljusblå himlen. När jag gick ut kunde jag lämna jackan lite på glänt (vinterjacka såklart. Man ska frysa in vintern och svettas in våren. Mycket viktigt!). När jag promenerade till bussen kunde jag lämna vantarna kvar i fickan. Är det inte ljuvligt så säg...?!


Lugn helg blev full helg.

Jag hade tänkt mig en lugn och skön helg. I stället blev det en helt fullspäckad helg! Hur gick det till?

Helgen inleddes med en riktig långfika med en BC-kollega i fredags. Över fyra timmar. Trevligt!

Sen blev det lördag och då tog jag förvisso sovmorgon, men sen blev det lunch med Jessica följt av mellohäng.

Helgens sista dag inleddes med sovmorgon och spontanbak. Sen ett riktigt fikakalas följt av ett besök på IKEA. Hux flux var klockan efter 19 och först då blev det ett par tre timmars lugn.

Kanske inte riktigt den helgen jag hade tänkt mig, men oj så trevligt! Nu är det måndag igen och idag hoppas jag att huvudet håller för träning. Hoppas hoppas!


Härligt.

Klockan är 17.15 och det är ljust ute!!!!!


Den får mig att vilja dansa.

Den här dagen har varit en bra dag. En såndär bra dag som man mer än gärna hade spolat tillbaka och gjort igen. Egentligen har det inte varit en speciell dag. Långdag på jobbet. Åkte hemifrån tidigt och kom hem sent. Men det har varit en riktigt bra jobbdag! Det började med en riktigt glad överraskning som gjorde mig både stolt och nöjd! Sen fortsatte det med mycket att göra, trevliga kunder, REA-fix, lite ombyggnad av herravdelningen och hattprovning som gjorde att det kom skrattårar och jag fick kramp i magen. En bra dag!


Jag tänkte bjuda på en låt som får mig att vilja dansa. Videon får mig att vilja dansa ännu lite mer.



Galet härligt klipp.

Jag såg det här klippet på min kompis Jessicas blogg igår kväll och jag kan inte annat än att lägga ut det här också. Man blir helt varm i kroppen över tjejens reaktion. Bara det när hon studsar upp och ned och skriker: You're real. You're real! Eller när pappan (som jag antar att det är) gråter. Eller när ungen sjunger. Jisses! Se det!


Jag har blivit dumpad.

Jisses! Den här dagen har varit helt galen! Galen och rolig. Så ska det vara. :)

Dagen avslutades med en alldeles underbar konsert på Liseberg. The Ark. De gjorde slut. Sista spelningen i stan. Och så bra det var! De spelade alla favoritlåtar och jag sjöng och klappade som en toka! Riktigt njöt av stunden! Bäst var It takes a fool to remain sain, One of us is gonna die young, Clamour for glamour, Worrying kind, Pantamera och såklart min absoluta favoritlåt Calleth you cometh I. Den sista är så underbart bra! Oj vad jag sjöng med!

Nu ska jag krypa ner och försöka kurera mig lite. Näsan blir bara snorigare och snorigare. Snart kan jag inte andas längre. Jag får inte bli sjuk! Dels för att jag verkligen, verkligen, verkligen inte har tid med det. Dels för att jag ju ska springa (läs: lufsa, gå, krypa) Midnattsloppet på lördag. Jag är inte alls tränat så någon topptid är inte att räkna med, men jag ska bannemej runt!

Tankarna virvlar runt och runt och runt just nu. Beslutsångesten gnager. Vad är rätt? Vad är fel? Ska jag lyssna på magen? Ska jag våga? Tänk om det blir fel? *gaaaahhhh* Imorgon bitti blir det till att ringa kära Anna och rådfråga. Jepp... Så får det bli!

Nu en bild- och musikkavalkad (notera Olas frisyr i alla videor... Hur tänkte han? Men jag gillar honom ändå!) innan det är dags för mig att soooooova!



Snart, snart, snart.



Igång!



Mer och mer kläder föll.



Vingarna på!



Victoria Secret-show? Nej Ola!



Ny outfit.




Kanske ska satsa på en sådanhär outfit?



Inne på slutklämmen...




Hej då!






















Två tredjedelar avklarade.

Jag insåg i morse att det är exakt fyra månader sedan jag började mitt nya jobb idag. Herrejisses vad tiden har gått! Det känns som evigheter sen jag satt där på Göteborgskontoret med min chef och matades med information. Jag minns hur jag stundtals (läs: i stort sett hela tiden) tänkte: Hur i hela fridens namn ska jag fixa allt det här? Vad har jag egentligen gett mig in på?

Alla ekonomigrejer och siffror kändes som rena grekiskan och när dagen avslutades med att jag fick sisådär 150 sidors handbok att läsa... Ja, då undrade jag seriöst vad jag hade gett mig in på!

Men... Efter knappa två veckor introduktion på Avenyn hos underbara Anna så kastades jag in i min nya verklighet. Och sicken verklighet det blev! Herrejisses! Då kunde jag definitivt börja undra vad jag hade gett mig in på. Det var motgång efter motgång. Hinder efter hinder. Trots det kändes det som att det var det bästa jag hade gjort i hela mitt liv. Att byta jobb. För oj vad roligt det var! Visst... Jag ska inte sticka under stol med att det stundtals kändes kämpigt. Man är liksom inte så väldans kaxig när hälften av personalen säger upp sig när man har jobbat i knappa två veckor (vi är bara två utöver mig själv så det låter nog värre än vad det är).

Hela tiden har jag tagit motgångarna med ett leende (ja, nästan) och sett det som utmaningar. Utmaningar som bara gör mig starkare i min nya yrkesroll.

Ibland måste jag stanna upp och tänka. Ja, jag är chef. Chef. Jag har egentligen aldrig strävat efter att bli just chef. Jag har strävat efter ett jobb som utvecklar mig och där jag trivs och mår bra. Jag vill ha en chef som peppar och ger mig kritik och beröm. Jag vill ha ett jobb som är roligt att gå till. Sen att det blev just ett jobb som butikschef... Ja, det var lite av en slump och en vilja av att driva en butik. Ja, snarare det än att just vara chef. Men jag antar att det går lite hand i hand. :)

Hur ska jag då summera de fyra första månaderna? Såhär två tredjedelar in i provanställningen (om bara två månader är jag förhoppningsvis FAST anställd!!)? Jo, jag summerar de som underbara månader! Det är absolut det bästa jobbet jag har haft. Jag har lärt mig så otroligt mycket! Jag har insett att det som inte dödar härdar och att motgångar bara gör mig starkare och bättre. Jag vill gå upp på morgonen (oftast...) och det är kul att vara där (ja, nästan alltid)! Det är en underbar känsla och jag ångrar inte för en sekund att jag vågade.

Jag längtar nu till att alla bitar faller på plats. Att allt liksom faller sig naturligt och att rutinerna blir mina! Men det kommer... Det vet jag. Punktlistan på mina rutiner håller på att jobbas fram för fullt och när det är dags för mig att lägga min budget i höst (ja om jag får fast jobb vill säga :]) så är jag nästan där. Lovely!

Japp. Fyra månader. Tiden springer. Nu är det snart dags för semster och hur mycket jag än älskar mitt jobb så ska det bli så in i nordens härligt med två veckors semester!

Semestertrött? Jag?

Söndag. Äntligen lite ledigt! Jag tog en välförtjänt sovmorgon. Eller ja... Jag vaknade kl 07.15 och sen tvingade jag mig själv att ligga kvar i sängen. Så jag låg där och slumrade. Pendlade mellan någon slags sömn och vakenhet. Inte jättesmart. För när jag väl bestämde mig för att gå upp strax innan kl 10 så hade jag så enormt ont i huvudet och det har jag fortfarande. Varför går jag inte bara upp när sånt händer? Bättre att kliva upp kl 07.15 och slippa huvudvärken. Menmen... Jag ska väl lära mig en dag jag också. :)

Den senaste veckan har jag varit så otroligt trött! Det har varit jobbigt att gå upp när klockan ringer och jag har liksom känt mig lite ur fas. Jag kan för allt i världen inte förstå varför. Ja, fram till i fredags när min chef sa att det nog är för att jag ska ha semester om två veckor och att kroppen börjar gå in i semesterlunken. Satt lite tyst i telefonen och insåg att jag ju har semester snart!  Semester? Jag?

Förra året hade jag gått på min semester nu. Jag låg nog lite halvtrött på soffan efter räkfrossa och utgång kvällen innan för att fira semesterstarten. Då väntade fyra härliga veckors semester med sol! Jisses vad brun jag var. Då behövde jag semester. Jag började räkna ner flera veckor i förväg. Hela jag bara längtade efter att få vara ledig. Hela min kropp skrek efter vila och återhämtning. Jag behövde semester.

Men i år. Jag känner inte behovet. Jag hade nog lika gärna kunnat jobba för den där semesterlängtan har inte infunnit sig alls. Behovet av ledighet och återhämtning finns inte. Och jag vet varför. Arbetssituationen har förändrats och jag mår bättre där jag är. Jag är inspirerad och det är roligt! Därför behöver jag inte semestern. Trodde jag...

För nu har alltså kroppen börjat varva ner inför vad som komma skall. Mot min vilja. Omedvetet. Min hjärna förstår inte. Varför är kroppen trött? Men det är förmodligen för att jag har tio (eller är det nio?) arbetsdagar tills jag får vara ledig i två veckor. Det blir inte så lång semester i år. Det blev så. Jag får se fram emot nästa år... Då har jag TRETTIO dagars betald ledighet att ta ut. Hur ska jag kunna göra av med alla dem? Jag som inte ens har gjort åt 25 semesterdagar under ett år någon gång. Jaja... Jag ska nog hitta anledningar till att vara lite ledig. :)

Nu ska jag plocka lite här hemma. Ta fram vinbär ut frysen och koka saft. Bege mig ut på en löprunda och handla pajingredienser. Underbara söndag!

Axplock ur förra årets semester.


             


Kärlek.

När jag var på jobbet idag kände jag kärlek. Jag älskar verkligen mitt jobb och även om det kanske låter lite knäppt så känner jag kärlek för min arbetsplats. Min butik. Även om det är en bit kvar tills allt är så som jag vill så kan jag inte annat än att känna mig lite stolt över det som jag har åstadkommit såhär långt. På bara lite mer än tre månader.

Det var en härlig känsla att känna. Att känna kärlek för mitt jobb. Det är nog första gången jag upplever det på det här sättet och det är underbart! Det är roligt att gå dit. Det är roligt att vara där. Det är tråkigt att gå hem. Så ska det vara! Så ska man känna!

Min kärlek tog en snabb liten paus bara när Anna trodde att det läckte in vatten. Det var blött på golvet. Jag blev iskall och tänkte - nej inte en sak till! Men... Det var visst bara lite vatten från när jag satte på korken på min vattenflaska. :) Så var pausen slut. Kärleken var tillbaka.

Nu ska jag äta lite yoghurt och flingor efter ett pass i gymmet. Imorgon bitti blir det en power walk innan jag ska tillbaka till mitt underbara jobb!


Sol. Sol. Sol.

Åh sicket underbart väder! Typiskt att jag inte har min lediga dag idag, men men. Huvudsaken är att det är varmt och skönt och att solen skiner! Då blir jag glad. :)

Efter en lång och jobbig dag igår tog jag sovmorgon idag. Jag bestämde mig för att sova tills jag vaknade, men jag satte såklart en klocka utifall att kroppen inte skulle vilja vakna i tid för att hinna till jobbet. Men jag vaknade utvilad vid 08.40. Underbart! Jag hade lite huvudvärk eftersom det var så himla varmt i sovrummet. Hej bastu!

Tänk vad vädret kan göra! Tänk så mycket gladare man kan känna sig bara för att solen skiner! Tänk så mycket lättare allt känns när man får gå upp på morgonen och ta på sig jeansskjorts och ett linne! Tänk så mycket härligare saker känns bara för att man får ta på sig solglasögon, sandaletter och lämna jackan hemma! Jag älskar sommaren! Punkt slut.

Nu hoppas jag bara att det fina vädret håller i sig till min semester. Tyvärr verkar det bli dåligt till helgen, men jag hoppas att det bara är tillfälligt.

Nej... Dags att gå ut lite i solen! Får passa på innan jag ska jobba. Tjingeling!



Det stora äpplet.

Efter många turer fram och tillbaka med billiga flyg, dyra flyg och ännu dyrare flyg är det äntligen klart (priserna sjönk)!! Jag ska åka till New York! Åh vad jag har längtat tillbaka dit. Det är nu över fyra år sedan jag var där och då var det ett studiebesök. Halva dagarna var inbokade med studiebesök och till råga på allt blev jag SJUK under resan. Inte för att jag klagar för hela resan var ju betald. Men... Nu ska jag åka dit och få göra det jag (och resesällskapet) vill! Åh vad jag längtar!

Så nu är det shoppingstopp som gäller. Spara, spara, spara! Åh! För en gångs skull vill jag att det ska bli höst!






















Ja, jag vet att vissa bilder är på fel håll, men klockan är ju för tusan 01:00!!! Men jag avslutar med en liten låt...


 

Ett mail.

Igår kväll skickade jag ett mail till en person som förtjänar ett ordentligt och stort TACK! Ett tack som jag tyvärr har glömt bort lite i allt det nya. Den här personen betyder otroligt mycket för mig och utan henne hade nog saker och ting inte slutat så bra som de gjorde. Hon fanns där och stöttade mig när saker kändes tuffa. Gav mig beröm och höjde mitt dalande självförtroende. Hon sa och gjorde de rätta sakerna och det är jag henne otroligt tacksam.

Svaret jag fick värmer mitt hjärta. Tack.



Gymnasienostalgi.

Söndag. Underbart med en ledig dag även om jag önskar att de vore två. :)

Hittade två klipp på youtube som påminner mig om min gymnasietid. Både klippet och låten spelades frekvent i ljudsalen ett tag. Jag och min fina vän Sandra skrattade så många skratt till båda och jisses vad roligt vi hade! Kommer du ihåg Sandra? :) Ibland kan jag önska att jag kunde spola tillbaka tiden och få uppleva de där dagarna i ljudsalen igen för det var bannemej en rolig tid! Men nu går inte det så jag håller tillgodo med att visa dig klippen i stället. :)








Mer ljushet. Visst är det underbart?

Jag kikade precis in på SMHI:s hemsida för att kolla veckans väder. Då såg jag något mycket trevligt! Nej... Inte vårvärme, men ljushet! Där står följande:



Soluppgång kl. 07:07
18 minuter tidigare än förra veckan



 

Solnedgång kl. 17:42
16 minuter senare än förra veckan

 

På en vecka har vi alltså vunnit 34 minuter ljus! Är det inte underbart? Och bättre lär det bli framöver. Glädje i kroppen på det!


Vår i mitt vardagsrum.

När jag fyllde år i onsdags fick jag tre buketter med tulpaner. Jag fullkomligt älskar tulpaner eftersom de påminner mig om våren. Så de tre buketterna fick bo i samma vas och de står nu och pryder bordet i mitt vardagsrum. När jag ser dem blir jag glad och våren känns inte längre lika långt borta.








I wish you a merry Christmas.

Julafton! En vit sådan. Underbart! Idag väntar frukost med julmust (Japp... Det har vi alltid fått till julfrukosten!), jullunch hos mormor och morfar, Kalle Anka, paketöppning, trerätters middag, slapp i soffan, paketspelet, glögg och julmys! Kan det bli bättre?

Så... Jag hoppas att du får en underbar julafton med god mat, snö, paket, skratt och härlig stämning! GOD JUL!



Och nej... Det är ingen noshörning uppe i vänstra hörnet. Det är en deformerad gris.

En sommarvisa som är underbar.

Jag är lite trött på jullåtar om jag ska vara ärlig. Jag älskar jullåtar, men såhär dagarna innan jul så har jag hört alla låtar alldeles för många gånger. Om du inte har tröttnat så kan du slå på Mix Megapol. De har sänt julmusik dygnet runt hela december... 

För att komma bort från julmusiken ska jag bjuda på en liten sommarvisa. Det är Petra September Marklund som sjunger den. Jag har alltid gillat Septembers låtar, men inte förstått hur otroligt musikalisk och duktig den tjejen är! Men så såg jag Så mycket bättre upptäckte jag att hon är sjukt begåvad! Hon sjunger jättebra och är otroligt snygg och cool. Just den här låten sjöng hon i Så ska det låta förra året och jag kan inte bli annat än imponerad över henne. Och sicken snygg frisyr hon har där! Jag hoppas att tomten kommer med en locktång till mig på fredag! I så fall ska jag försöka få till något liknande på nyår. I like!

 

Så... Håll till godo! En superfin sommarvisa från mig till dig!

 

 


Något som värmer långt in i hjärtat!


I förrgår hade jag en tung dag på jobbet. Innan jag ens hade låst upp dörren och klivit in började jag ångra min ledighet. Jag anade vad som väntade, men det som väntade var ändå värre än vad jag hade tänkt mig. Jag kämpade, stressade, lyfte, kånkade, packade upp, slet och jobbade häcken av mig för att jobba ikapp och få undan alla saker.

När dagen var slut tackade jag bananen för dess existens för utan två styck av denna gula, böjda frukt hade jag nog klappat ihop totalt. Men jag tog mig igenom dagen - liksom jag har gjort så många andra sådana här dagar. Men det var en sliten, trött, hungrig, törstig, irriterad och näst intill slutkörd Rebecca som kom hem i förrgår kväll. Tömd på all energi. 

Men lite positivt för sådant här med sig ändå. Om man då ska se det goda med det onda. :) Det testar mina gränser (det kan ju dock diskuteras om det är ett sunt sätt att testa sina gränser på...) och ger mig bättre självförtroende. För om jag fixar det... Om jag fixar att ro runt allt det som jag gjorde i förrgår... Ja, då kan jag nog fixa nästan allt! Det känns bra. Riktigt bra.

Så igår... När jag hade slutat och skulle gå hem. Då fick jag en liten present. En uppskattning för mitt slit. Två varma kramar och fina ord om sicket otroligt grymt jobb jag gör och hur duktig jag är! En uppskattning som värmde långt in i hjärtat och gjorde att jag kände mig alldeles rörd. Det är sådana saker som gör att det går att ta sig igenom de där helvetesdagarna. Det är sådana saker som ändå gör att det är värt att ge tusen gånger mer än vad man egentligen tror att man klarar av. Det är sådana saker som gör att det är värt att slita tills det känns som att kroppen ska gå sönder. Det är sådana saker som lyfter mig och mitt självförtroende!

Så tack ni två. Ni som gjorde så att mitt hjärta blev varmt. Tack för de underbara orden och den fina presenten.



I en fin silvrig påse med lila och svarta snören låg de här trevliga
flaskorna. En fin olivolja och en så kallas balsamusse. Balsamusse är
reducerad balsamvinäger som blir som en tjock glaze. Den kan
användas i förrätter, maträtter eller varför inte i en efterrätt? Nu är
den som jag fick smaksatt med vitlök och rosmarin så den passar
nog inte särskilt bra till efterrätten. Men kanske i en sås, på en sallad,
som smaksättare i risotton eller varför inte pensla på den på en
köttbit? Dessa ska jag använda flitigt!

Tidigare inlägg
RSS 2.0