I mål.

Det gick inte särskilt fort. Jag sprang inte i närheten av hela vägen. Knappt ens halva. Det blev 8 km löpning och resten gick jag. Men att få promenera ute i solen och bara få lite egentid (med flera tusen människor runt omkring, men ändå) kändes underbart! Jag lyssnade på P3 dokumentär och kopplade bort allt som den senaste tiden har stressat mig! För första gången på flera veckor kände jag mig lugn och harmonisk och det var i ärlighetens namn mer värt än en bra tid!

Nu mat!!!!!!!!


Heja. Heja.

Jag försöker peppa mig själv. Det går sådär. Men snart ska jag starta! Heja på mig! :)


Ett avslappningspass vore skönt.

Igår kväll kunde jag inte somna eftersom jag smart nog somnade en stund på soffan på seneftermiddagen. Inte alls smart. Sista gången jag kollade på klockan var hon strax innan 02. Sådär skönt när klockan ringde några timmar senare.

Trots trötthet från helvetet sitter jag på Friskis. Jag ska bannemej köra det där jäkla passet. Skivstång intervall 75 minuter. Därmed basta! Även om jag i skrivande stund önskar att det vore ett 75 minuter långt avslappningspass. Menmen. Det blir nog bra när jag väl kommer igång. Hoppas jag.......


Ont. Ont. Ont.

Idag har jag ont. Ont, ont, ont. Kroppen har fått sig en kickstart och träningsvärken har intagit min arma kropp!

Efter en galen dag på jobbet igår begav jag mig till Friskis för att köra step. Upptäckte rätt snabbt att mitt nyladdade träningskort inte funkade, men jag fick gå på passet ändå! Någon hade gjort fel när jag fyllde på det dagen innan så det gäller inte förrän från och med idag.

Jag har inte varit på step up på länge. Fråga mig inte varför för det är ju superroligt! Med rätt ledare och musik vill säga. Igår var båda kanon! En favoritledare som gjorde inhopp. I like! Grejen när jag går på step är att jag glömmer bort att jag tränar. Jag tar i för kung och fosterland, men eftersom det är så roligt tänker jag inte på att det är jobbigt och svettigt. Det är upp för brädan, armar som far runt, över brädan, upp med ett knä, snurra runt, en arm som ska upp... Jag är helt inne i passet!

Sen ska jag inte skryta med några färdigheter i step. Verkligen inte. För när jag tänker efter känner jag mig lite som ett ovigt kylskåp (när är ett kylskåp någonsin vigt?) som tror att det är med i So you think you can dance. Det är lite klumpigt och utan det där härliga flowet som ledaren har. Jo, jag gör allt i rätt takt och rörelserna är klanderfria, men det ser liksom inte sådär följsamt ut. Lite kylskåpsvarning. Och med tanke på träningsvärken jag hade igår så är det ju inte direkt så att kylskåpskänslan minskar. Snarare tvärtom!! Men inlevelsen är det inget fel på! Jag kör på som om jag hade det där flowet. Stora rörelser. Mycket armar. Stora hopp.

Hur jag ser ut när jag studsar runt där på golvet vill jag inte ens tänka. Men du...? Det bjuder jag på!


Nu har jag rastat icke-musklerna.

Så är jag igång. Hoppas jag! Första passet på länge om man inte räknar in något enstaka löparpass (eller lopp). Det blev skivstång och lördagens mil kändes i skinkorna under knäböjen. Men vad gör väl det? De numera återigen icke-existerande musklerna är rastade, gymkortet förnyat ett år till och jag är inbokad på step up imorgon! Lovely!. Nu ska jag bara sätta mig och gå igenom höstens schema och komma fram till en bra träningsplan. Inte helt lätt när man helst av allt vill träna allt och varje dag trots att tiden inte finns där. Men jag ska nog komma på någon bra lösning.

Nu duscha, äta kvällsgröt och ringa systra mi innan jag kryper till kojs! De kommande tolv dagarna blir det myyyycket jobb! Eller vänta... De kommande sexton dagarna blir det myyyyyycket jobb! Yesbox! Kul ska det bli. :)

Tjingeling!

Nöjd.

Nu är jag i mål. Dyngsur. Snuvig. Nöjd. Jag bestämde mig för att försöka springa. Det trots att kroppen allra helst hade velat hem till sängen. Jag mjukstartade. Ville inte pressa mig för hårt. Hittade ett lugnt, lugnt tempo. Kilometrarna svepte förbi. Jag väntade på väggen. Punkten då hela kroppen skulle lägga av. Men det kom aldrig och efter lite mer än halva loppet skruvade jag upp farten. Sista 500 metrarna sprang jag snabbare än jag trodde att jag kunde.

Första 5 km sprang jag på 35 minuter. De sista 5 km på 28 minuter. Totaltiden? 1:03:50. Visst... Inte den bästa tiden, men det var lätt den skönaste milen jag har sprungit. Om jag hade vågat satsa från start hade tiden varit bättre, men efter förutsättningarna är jag sjuuuukt nöjd!

Så nu ska jag duscha och krypa till kojs. Godnatt!


30:48:96

Japp... Det var segertiden i damernas 10 000 m i VM. 10 000 m, 10 km, 1 mil. Det är så långt jag ska springa om några timmar. Jag siktar såklart på att matcha den tiden... *haha* Drömma går ju! Jag ska vara glad om jag ens kommer till 5 kmmarkeringen på den tiden. Men... I år känner jag ärligt talat inte att jag bryr mig.

Förra året hade jag tränat. Tränat ganska bra. Jag hade en låtlista med små noteringar i hjärnan om var jag måste vara vid en viss låt för att nå mitt mål. Jag klarade mitt officiella mål att komma under 60 minuter, men inte mitt inofficiella mål att komma under 55 minuter. Då sprang jag 9,5 km med konstant smärta i ena foten. När jag kom i mål var jag arg och besviken. Jag visste att jag kunde bättre. Men med distans på det var jag ändå nöjd. Jag sprang EN MIL med ont i foten.

I år är det annorlunda. Jag har inte tränat så mycket (underdrift... Träningen har varit katastrofalt dålig!) och i torsdags kom en liten förkylning krypandes. Jag är fortfarande snuvig. Låtlistan är inte alls genomlyssnad och planerad och de där små noteringarna i huvudet existerar inte. Jag räknar med att tvingas gå stora delar av loppet, men runt ska jag! Bannemej.

Så... Nu ska jag göra mig redo att åka in till stan och hämta ut mitt startpacket (Hej planering. Hej kö. Varför gjorde jag inte det under de andra fyra dagarna utlämningen har varit öppen?). Sen ska jag möta upp några kollegor och käka lite innan det är dags att byta om och bege sig till startlinjen.

Om du står längs Göteborgs gator ikväll och kikar. Jag har knallorange tröja och svarta tights. Heja på mig när jag flåsar förbi! :)



Såhär peppad (och solbränd!) var jag förra året. Då gick det bra.
Hur går det i år måntro?


Dags att ta tag i det här nu va?!

Sen jag började mitt nya jobb så har träningen fått hamna lite i andra hand. Det har helt enkelt inte funnits tid och jag har valt att prioritera annat på den lilla fritid jag har haft. Men visst saknar jag det! Jag kan längta tillbaka till i höstas när jag tränade 4-5 pass i veckan. Åh vad härligt det var!

Men nu så... Nu ska jag bannemej ta tag i det igen! Startskottet blir Midnattsloppet på lördag kväll. Blir ju väldigt intessant i och med att jag inte har tränat något inför det, menmen. Jag är nöjd om jag tar mig runt den däringa milen.

Hur ska jag då lägga upp min träning? Ja... Det har jag också klurat på, men jag tror att det blir något sånthär:

Måndag: Spinning bas (till en början. Sen kanske det blir medel)
Tisdag:  Morgonträning innan jobbet. Antingen powerwalk, löpning eller gym.
Onsdag: Vila!
Torsdag: Morgonträning innan jobbet. Antingen powerwalk, löpning eller gym. (Eller Maddes spinning om jag är morgonpigg)
Fredag: Vila!
Lördag och söndag: Ett pass med vad jag känner för. Förslagsvis skivstång, Intervall flex, step up eller spinning.

Ja, något såntdär är målet. Delar av mig bävar eftersom jag känner att jag har tappat massa kondition och styrka som jag så duktigt hade byggt upp. Delar av mig längtar för det är så underbart att träna.

Så... På måndag startar jag! Vem är med mig?

Nu ska jag krypa till kojs och försöka hålla mig från att klia mig sönder och samman. Jädrans myggor!!



Efter förra årets Midnattslopp. Då mer tränad... Jisses.

Tack F&S.

Jag satte klockan tidigare idag för att kunna ta tag i min träning igen. Det har varit riktigt dåligt på den fronten den senaste tiden. Typ ett pass i veckan! Vad hände med höstens fyra? Attans!

Men idag! Ja då skulle jag gå till gymmet och lyfta lite skrot (med betoning på lite. Jag är ju inte så stark). Så jag gick upp lite tidigare än jag behövde, åt frukost och sen gick jag med raska steg ner mot F&S. Väl framme (med kortet i högsta hugg) så ryckte jag i dörren. Och jag ryckte och ryckte. Jag förstod inte... Varför öppnades inte dörren? De ska ju öppna 07! Så jag kollade lite förvirrat på öppettiderna och såg till min irritation att de nu under sommaren öppnar senare vissa dagar. 09.30 på tisdagar och torsdagar. TISDAGAR OCH TORSDAGAR?! Varför måste F&S öppna senare just de dagarna då jag börjar sent och alltså kan gå och träna redan på morgonen? Typiskt!

Så jag fick irriterat gå hem i raska steg, dumpa väskan och bege mig ut på en promenad i stället. ca 45 min inklusive turen till och från gymmet. Jättetråkigt! Om jag inte hade haft lite tidspress hade jag svidat om till löparkläder och sprungit lite (insåg nämligen att det är knappt två månader kvar till Midnattsloppet!!), men nu fick det blir rask promenix i stället. Gick bra det med för jag är svettig som tusan!

Typiskt bara. Men nu ska jag släppa det! Gymmet får det bli nästa vecka i stället. Så det så!


Underbara, ljuvliga, sagolika träning!

Jag kom precis hem från Friskis och ett svettigt och tungt pass skivspin med Madde. Eftersom det var BC-möte idag (dvs jag slutade tidigt) så passade jag på att gå på Maddes pass. Det var evigheter sen sist och det kändes kan jag säga. Skivstången var tung! Det kan ju också bero på att jag nästan körde samma vikter som när jag körde passet regelbundet. Ooooops! Spinningen var svettig, men ack så underbar! Skivspin måste nog vara den allra bästa och absolut roligaste träningen! Hela kroppen tränas och flåset får sig en rejäl genomkörare. 90 minuter och det är underbart!

Nu ska jag ta tag i min Friskis-träning igen har jag bestämt. Den har kommit lite i kläm här nu med alla sjukdomar och Göteborgsvarvet. Men nu så! Lagom till sommarschemat drar igång (läs: typ inga pass jag kan gå på) så ska jag ta tag i det igen! Jag är redan inbokad på två spinningpass och mer ska det blir. Heja mig!

Nej... Nu blir det till att hoppa in i duschen och sen väntar kvällsmat och lite slappe på soffan. Två dagars jobb kvar innan det blir en dag ledigt och sen väntar en vecka med massa, massa, massa jobb! Låååååånga dagar såväl onsdag som torsdag och fredag. Tackar för den. :) Men... Jag gör som vanligt - tar det med ett stort leende!!

Jag... Kändis?

Jag kan inte med ord beskriva hur mina ben känns idag. De gör så in i bänkens ont när jag rör på mig. Det känns som att den vänstra höften har låst sig helt och höger knä ska vi inte tala om! Jäklar! Men det var helt klart värt det. Konstigt nog.

I morse fick jag ett sms av min kompis Jenny. Jag och mitt resultat var med i dagens GP. Var? Under Kändisarnas tider. Ehhhh... Hur i helsike hamnade jag där? Jag är väl så långt ifrån en kändis som man kan bli. Eller? Skrattade när jag själv läste det. Synd att min tid inte var liiiiite bättre bara.

Men... 12 maj 2012 ska jag slå tiden. Japp... Jag är anmäld!



Fy f*n vad jag är bra!

Jag är bannemej  bättre än bäst! Eller ja... Det beror såklart på vad man jämför med, men jag jämför med mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle springa en halvmara. ALDRIG! Och när jag insåg att jag skulle behöva genomföra loppet med drygt fyra veckors träning i benen.... Ja, då kom den där känslan tillbaka. Jag kommer inte att fixa det.

Första halvan kändes jättebra och jag låg före mitt planerade tempo, men så runt 1,4-1,5 mil så stummade benen totalt. Det gick inte springa. Alla muskler i benen värkte så jag valde att gå stora delar av de sista 4-5 kilometrarna. När jag passerade mamma och pappa med 500 m kvar till mål kände jag att jag ville gråta. Det gjorde så ont. Men jag bet ihop och gav mig f*n på att jag skulle fixa det.

Och det gjorde jag!!! Tiden blev lite sämre än jag hade hoppats på - 2 h och 36 min - men jag är så sjuuuukt nöjd och så sinnessjuuuuukt stolt över mig själv!!

Men nu orkar jag inte skriva. Hela kroppen värker och jag måste duscha. Tack alla ni som hejade på mig längs vägen! Ni gjorde att det kändes liiiiite lättare. :)

Dåååååå kööööör vi!

Snart i alla fall. Fötterna är insmorda med vaselin, hälsenorna plåstrade, svettbanden på, vatten i kroppen, låtlistan klar, nummerlappen fastsatt och chippet är runt vristen. Så... Nu KÖR vi!!! Heja på mig! Håll tummarna! Det här ska jag f*n ro hem. :)



Nej jag ska inte springa barfota... Skorna ska på!



Dagen D.

Jaha. Då var 21 maj här. Dagen D. Om några timmar står jag på startlinjen och ska ta mig runt de 21 kilomtetrarna. Jag vet inte riktigt hur det känns. Jag är nervös, förväntansfull och lite lätt panikslagen. Vad f*n har jag gett mig in på? Hur ska jag klara detta med bara fyra veckors träning i benen? Hur tänkte jag egentligen? Jaja... Det kommer nog att gå finfint! Ingen supertid kanske, men jag ska ta mig runt! Därmed basta. :)

Min syster ringde för lite mer än en timme sen. Alldeles nyvaken. Hon hade vaknat i panikryck för att hon inte ringt och önskat mig lycka till. Så hon var tvungen att ringa. :) Tack!

Just nu sitter jag och väntar på att jag ska få göra mig redo för start. Jag vattenladdar med min nya vattenflaska som jag fick igår när jag hämtade ut nummerlappen på mässan (bra jobbat där Madde!!). Nummerlappen ja... 49 601. Där har du mig. Håll utkik och heja som en jäkla tok!

Idag är jag också med i GP. Förhoppningsvis. Pappa ska köpa med sig en tidning från stan. Det ska bli spännande att se.

Usch! Nu blev jag jättenervös! Tusen fjärilar i magen.



Håll utkik!!



21 097,50 meter.

Så lång är en halvmaraton (dvs så långt jag ska springa/gå/krypa/rulla om knappa två veckor). Jag ställer mig frågan vad idén till den där sista 0,5 metern kommer från. Var den nödvändig? Vem bestämde det?

Hur som haver... Jag sitter just nu och suger på karamellen att anmäla mig till loppet Prinsens Minne i Halmstad i augusti. Banan är nog riktigt fin och det skulle ge mig ett riktigt bra tillfälle att få ännu en chans att köra ett mer lyckat halvmaraton (ja, jag förutsätter redan nu att jag inte kommer att vara helt nöjd med resultatet om två veckor). Det ger mig 104 dagar att träna. Jag är riktigt sugen...

Det finns dock ett problem... Jag har ju anmält mig till Midnattsloppet den 27 augusti och frågan är om jag fixar att springa en halvmaraton den 20 augusti för att en vecka senare springa Midnattsloppet på en mil...?

Samtidigt som jag känner suget efter att anmäla mig så ställer jag mig frågan - Vad är det för fel på mig? Vad är det för störning jag har i hjärnan som gör att jag tycks gilla att anmäla mig till massa lopp i tid och otid? Det trots att löpning egentligen inte är min grej. Varför?

Jag tror att jag ska suga på karamellen en liten stund till, men oj så roligt det hade varit!!


21 maj 2011 kl 15.18.

Om exakt två veckor (japp på klockslaget när det här inlägget publicerades) går startskottet för startgrupp 13 i Göteborgsvarvet. Någonstans bland alla de där galna människorna kommer jag att stå. Nervös, förväntansfull och med stort hopp om att ta mig runt den 2,1 mil långa rundan. Om exakt två veckor, precis på klockslaget, tar jag mina första steg mot mitt stora mål. 2,1 mil.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig redo och förberedd. Jag skulle ljuga om jag sa att jag med största sannolikhet kommer att ta mig runt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot det. Saker och ting gick ju inte riktigt som jag hade planerat (hatar när det händer!). Men jag ska göra det bästa av situationen och jag ska bannemej ta mig runt! För då väntar en riktig brakmiddag med mamma och pappa. Och... Jag kommer att vara sjuuuukt stolt över mig själv!

Så.... Om du står längs banan och hejar om två veckor... Ja, då förutsätter jag att du hejar på mig om du ser mig! Jag förväntar mig en rejäl hejning så att jag får energi. Så leta efter en 1,66 cm kort tjej med liiiite för mycket utväxt, svarta 3/4 byxor och illröd tröja (som fortfarande skär sig ordentligt med skorna. Hur tänkte jag?). Tjejen kommer att se mycket trött och plågad ut och hon behöver din hjälp att fortsätta!

Men... Jag har fortfarande två veckor på mig att förbereda mig. Inte lång tid, men strunt samma. Jag tar nya tag nästa år!




Man skulle kunna kalla det träningsvärk.

Herregud! Mina ben. De gör så ont! Baksidan med att springa långt. Det gör liksom ont i låren (både bak- och framsida), vader och rumpa. Sen har jag träningsvärk på sidan av kroppen. Strax ovanför höfterna. Det känns som att jag har gjort tusentals sneda situps. Ajajaj. Men det var det värt!


Man skulle kunna kalla det löparflow.

Om Göteborgsvarvet hade varit idag så hade jag klarat det! Det vet jag. För idag kom jag in i vad man skulle kunna kalla löparflow! Jag ville inte sluta. Det blev en jätterunda. Nytt längdrekord för mig faktiskt. 14 kilometer. 1,4 mil. Om det inte hade varit för att jag blev så in i nordens trött i benen på slutet så hade jag nog klarat några kilometer till. Jag hittade liksom ett såntdär underbart tempo där det känns som att man kan springa hur långt som helst! Flåsmässigt var jag inte så trött, men benen. Jisses! Hur ska det då kännas när jag har sprungit 7 km till? Jag lär inte kunna gå!

Men... Det är några veckor bort och nu glädjs jag åt att jag har slagit mitt längrekord. FJORTON KILOMETER!! Det är ju jättelångt!! Tiden blev ok, men inte helt bra kanske. Runt 1 ½ timme. Men det var inte det som var målet - att springa snabbt. Målet var att springa långt. Det fixade jag och jag är så sjuuuuukt nöjd!

Nu ska jag ner och hänga upp min sista tvätt som ligger lite bortglömd i maskinen. Sen blir det till att duscha, äta och dricka vatten. Efter det ska jag möta upp Sofie och Louva på stan och då ska jag bannemej äta en stoooor glass! Det är jag värd idag! Återigen... FJORTON KILOMETER! För mig är det stort!

Höger? Vänster? Vänster? Höger?

Ja, det där kan vara lite klurigt ibland... Det är lätt att det blir fel. Att höger blir vänster och vänster blir höger. Men inte nu längre! För jag fick smarta löparstrumpor av min kompis Jenny i födelsedagspresent som är uppmärkta. Ett R på högerstrumpan och ett L på den vänstra kompisen. Smart va? Och att de heter Seger känns ju väldigt lägligt inför vad som komma skall. Det ska bli seger för min del. Nej... Inte i hela Göteborgsvarvet... Det är väl lite väl att ta i, men om jag tar mig förbi mållinjen blir det en seger för mig!





Idag är jag ledig! Underbart! Jag passar på att tvätta och just nu sitter jag och väntar på att de första tre maskinerna ska bli klara så att jag kan ladda om och bege mig ut på en löpartur. Seger-strumporna är på (rätt strumpa på rätt fot) och jag ska även testa mina nyinköpta varvetkläder. Ett par 3/4-byxor och en knallröd löpartröja (Nej jag tänkte inte riktigt hela vägen med matchningen... Mina löparskor är rosa, men vad gör väl det?). Sprang på ett riktigt fyndset på Stadium. Löparset från Nike för bara 299 kr! Superskön och tunn kvalitet och jag kunde inte motstå det! Idag ska jag provspringa det för första gången. Wish me luck!









6,6 km morgonlöpning.

Usch vad det var jobbigt när klockan ringde vid 07.20 idag! Jag trodde inte att det var sant och det tog mig 30 minuter att vakna till liv tillräckligt för att knyta på mig löparskorna. Men ut skulle jag! Punkt slut!

Det blev en lite lagom lång runda på 6,6 km. Johanneberg - Korsvägen - Almedal - Krokslätt - Fredriksdal - Johanneberg. Lite nedför, lite plant och lite uppför. En ganska så perfekt runda! Morgonträning är otroligt härligt! Då har jag det liksom gjort och speciellt dagar som denna då jag jobbar länge så är det perfekt! Det jobbiga däremot är bristen på vatten och energi! Men då får man helt enkelt anpassa tempot efter det så brukar det gå finfint! Idag blev det 6,6 km på 40 minuter. Helt ok tid tycker jag.

Nu väntar jag bara på att benen ska lätta lite och att löpträningen känns lite lättare. Jag vill börja springa lite längre utan att kroppen säger stopp! Målet är att köra ett långsammare pass på kanske 1,5 h. Sen måste jag få till lite backträning och intervaller, men det är ju så nedrans jobbigt! För det är bara lite drygt fyra veckor kvar och i dagsläget känns 2,1 mil otroligt långt! Men jag ska fixa det!

Dags för mig att stretcha, duscha, äta och ta mig till jobbet! Ha en bra skärtorsdag!



Återanvänd bild. Jag springer såklart inte i samma, randiga strumpor varje gång. :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0