Japp... Det var segertiden i damernas 10 000 m i VM. 10 000 m, 10 km, 1 mil. Det är så långt jag ska springa om några timmar. Jag siktar såklart på att matcha den tiden... *haha* Drömma går ju! Jag ska vara glad om jag ens kommer till 5 kmmarkeringen på den tiden. Men... I år känner jag ärligt talat inte att jag bryr mig.

Förra året hade jag tränat. Tränat ganska bra. Jag hade en låtlista med små noteringar i hjärnan om var jag måste vara vid en viss låt för att nå mitt mål. Jag klarade mitt officiella mål att komma under 60 minuter, men inte mitt inofficiella mål att komma under 55 minuter. Då sprang jag 9,5 km med konstant smärta i ena foten. När jag kom i mål var jag arg och besviken. Jag visste att jag kunde bättre. Men med distans på det var jag ändå nöjd. Jag sprang EN MIL med ont i foten.

I år är det annorlunda. Jag har inte tränat så mycket (underdrift... Träningen har varit katastrofalt dålig!) och i torsdags kom en liten förkylning krypandes. Jag är fortfarande snuvig. Låtlistan är inte alls genomlyssnad och planerad och de där små noteringarna i huvudet existerar inte. Jag räknar med att tvingas gå stora delar av loppet, men runt ska jag! Bannemej.

Så... Nu ska jag göra mig redo att åka in till stan och hämta ut mitt startpacket (Hej planering. Hej kö. Varför gjorde jag inte det under de andra fyra dagarna utlämningen har varit öppen?). Sen ska jag möta upp några kollegor och käka lite innan det är dags att byta om och bege sig till startlinjen.

Om du står längs Göteborgs gator ikväll och kikar. Jag har knallorange tröja och svarta tights. Heja på mig när jag flåsar förbi! :)



Såhär peppad (och solbränd!) var jag förra året. Då gick det bra.
Hur går det i år måntro?