Tisdag. Solen skiner. Det är kallt. Frost på marken. Ljuvligt.

Men morgonen började med en hel massa stress! Eller ja... Jag hade mycket tid på mig i morse och det kändes underbart! Så ringde min chef och sa att han var sjuk. Jag hade det på känn, men ville inte ta ut något i förskott. Telefonsamtalet kom. Där stod jag i pyjamas och bara sånär som på halvklar. Så jag slängde på mig kläder, rufsade till mig i håret (eller plattade ner det egentligen, men rufsa låter lite roligare), borstade tanden och hastade till bussen. Ingen frukost, ingen lunch, ingenting.

Väl här var det bara att börja ringa runt till kunderna. Ett jäkla pussel rent ut sagt. De som skulle komma hit idag har väntat mellan 3 och 4 veckor på sina tider och då är det inte vidare roligt att behöva säga till dem att vänta i 3 veckor till. Nej, det funkar inte. Så jag har pusslat, bokat på luncher, bokat upp alla möjliga tider som egentligen inte existerar. Alla kunder är någorlunda nöjda och glada och för mig och Mats blir nästa vecka blir helt fullproppat med jobb! Lovely...! Not.

Det värsta i kråksången för min personliga del är att jag själv känner mig krasslig... Det kryper i kroppen, huvudet gör ont och halsen känns skum. Men jag trycker bort den känslan! Jag KAN och FÅR inte bli sjuk just nu. Det går inte. Hör du det kroppen! Det går inte!

Så nu ska jag surpla lite te och njuta av tystnaden... Ja, för igår slutade elen funka på ett ställe i butiken så stereon funkar inte. Telefonerna var döda i sisådär 1,5 h (märkte inte av det förrän jag skulle ringa ett samtal), men vi fick igång dem genom att dra förlängningssladd genom butiken till ett annat uttag...  Behöver jag säga mer? Nej...

Återigen en fin Paintbild. :) Vad skulle jag göra utan Paint? Det röda ovanför mitt huvud
symboliserar stress. :) Men som du ser är jag lite glad ändå!