16.50
Bara lite mer än en timme kvar tills jag slutar jobba för idag. Jag ställer mig nu frågan hur tusan jag tänkte när jag valde att cykla till jobbet i morse!? Hur ska jag klara av att cykla hem också? I blåsten och med alla uppförsbackar? Men träningsvärk i låren? Smart. Smart!

Jaja. Jag får se det som gratismotion. Nästan 1,2 mil! Alltså är första träningspasset för veckan avklarat. Det är ett plus!

11.24

Jisses vad mina muskler känns idag! Jag bävar för hur det känns imorgon! Menmen. Skönt att ha tränat musklerna. För det börjar faktiskt bli muskler nu. Inte mycket, men tillräckligt för att jag ska känna mig peppad att fortsätta med styrketräningen. :)

Jag och buss 19 är inte bästa vänner just nu. Under de senaste veckorna har den svikit mig flera gånger. Varit försenad, för tidig, inte kommit eller gått sönder efter en hållplats. I morse hände det igen. Bussen var några minuter tidig och jag några minuter sen. Kombinationen av dessa två blev inte så lyckad! När jag kom ut från porten såg jag bussen komma. Jag sprang så snabbt jag kunde i mina klackskor och hann nästan ända fram. Men bara nästan. När jag kunde sätta handen på bussens dörröppnarknapp svängde chauffören ut från hållplatsen. IRRITERANDE!! Får de ens göra så undrar jag?

Eftersom nästa buss går nästan 20 minuter senare kom jag på idén att jag ju kan cykla till jobbet. Smart! Så jag gick hem, bytte till lite plattare skor och drog fram cykeln. Sen var det bara att cykla på. Men det var inte så bara. Det är första gången jag cyklar på cykeln och sadeln är något hög och väldigt obekväm. Men jag trampade på för glatta livet.

Det är första gången jag cyklar till jobbet och jag kan lätt säga att jag inte tog närmsta vägen. Sen var det väldig motvind så när jag hade kommit knappt halvvägs började jag ångra mitt val av färdmedel. Benen var helt stumma efter helgens tuffa träningspass. Det tillsammans med rejäl motvind... Inte bra. Men det blev nästan 6 km motion! Det är bra. Och... Jag ska ju hem ikväll också... Det kommer att bli tyngre eftersom uppförsbackarna INTE är att leka med... Oj vad jag längtar.