Det är inte ofta jag blir riktigt förbannad! Sådär förbannad så jag bara vill skrika och sparka hårt i något. Sådär förbannad som på tecknad film skulle illustreras genom rök ur öronen och ett högrött ansikte. Men idag... Ja idag blev jag så förbannad.

Backar. Svarta plastbackar. Det var orsaken till min enorma ilska. Som bekant håller vi på för fullt och gör om på lagret. Kanon! Det blir mycket mer städat och fint och enormt mycket mer plats än innan. Men backarna. Dessa backar!

Idag skulle vi få 144 styckna. Jag var på plats tidigt för att invänta dem. Så kom dem. Jag skulle ner och möta han som körde dem till oss och jag bad såklart honom att köra upp dem till lagret. Då sa han väldigt spydigt att det faktiskt är mitt problem, inte hans. Så jag log ett stort leende och bad honom att i alla fall köra in pallarna inne på Allum så att de inte står på lastkajen. Men icke. Det var fortfarande mitt problem. Varför? För att pallarna var packade så högt att de inte kom in genom dörren. Tack för den du!

Med en begynnande ilska sprang jag upp på lagret och hämtade palltrucken (eller vad tusan det nu heter) och en sax. Sen begav jag mig ner på lastkajen. Jag kan tillägga att jag är urusel på att köra palltruck. Jag får inte kläm på det. Man skulle kunna säga att jag rentav suger på det. Menmen...

Så jag stod en stund och klurade innan jag insåg att enda sättet att få in de fyra pallarna var att lasta av de åtta översta backarna och sen köra in resten. Sagt och gjort. Där stod jag på lastkajen och packade av min otympliga backar (vem gör backar som inte är stapelbara undrar jag?) och sprang som en tok in till hissen med dem. So far so good.

Sen kom då nästa stora problem... Att köra in pallarna med palltrucken och sen kunna få in allt i hissen. Det gick inte så bra och jag åkte fem gånger upp och ner för att kunna lösa det hela.

När jag kom upp med första pallen insåg jag ännu en sak... Pallen var också på håret för brett packad så jag hade väl sisådär 1 cm tillgodo på varje sida och jag körde in i mängder av saker - wellpappvagnen, sopkärlet, proppskåpet, dörrhandtag, väggar, anslagstavla, hyllor... Nej, jag har aldrig sagt att jag kan köra palltruck!

Genomsvett efter första pallen insåg jag att jag hade tre kvar! TRE! Så jag åkte ner igen och nu blev det svårt. Eftersom mitt lager är minimalt och helt saknar styrutrymme så slutade det med att jag stod och svor som bara den i mina försöka att få plats med pall nummer två. Efter fem minuters krånglande gjorde jag det enda rätta... Jag klippte upp plasten och lastade av backarna. En efter en. Back efter back.

Om du nu kan räkna litegranna så inser du att det ju stod två pall kvar nere vid lastkajen. Två pall med svarta, numera hatade, plastbackar. Jag hämtade upp en pall i taget, ställde dem där jag egentligen inte fick ställa dem (det hade jag nämligen klart och tydligt fått höra ett par timmar tidigare) och så sprang jag som en yr höna med alla backar. Fram och tillbaka.

Problemet nu (ja, det slutar inte här) var ju att lagret numera var helt knökafullt med backar. Äckliga svarta plastbackar! Så efter lite kli i huvudet ställde jag in några i köket. Och så några till... Och så några till... Till slut gick det inte att gå in i köket. Ooooopssss... Men... Det fanns fortfarande backar kvar. Toaletten! In med några där. Hux flux stod det 144 styckna svarta ickestapelbara plastbackar på lagret, i köket och på toaletten. Problemet löst. Det tog ju bara sisådär 1,5 timme... Hejdå planering!

Så... Backarna var äntligen uppe. Nu skulle de ju bara upp också. Fram med backar, över med skor, in med backar. Fram med backar, över med skor, in med backar. 144 styckna. Lika många kartonger att sprätta och slänga. Till och med några fler kartonger faktiskt.

Det hela slutade bra. Det blev jättefint! Nu ska det bara städas och slängas massa gammel skit och sen är det klart! Underbart. Men vägen dit...? Hemsk! Idag trodde jag ärligt talat att jag skulle skrika av ilska. Hemska, hemska plastbackar! Men... Jag löste det och jag gjorde det bra!

Nu ska jag stupa i säng för det är jobbigt att kånka 144 styckna svarta plastbackar hit och dit, fylla dem med skor och sen lyfta upp dem på hyllorna. Träningsvärk imorgon? Förmodligen.

Nattinatti!



    
Jag hittade en bild på google.se. Ungefär såhär ser backarna ut fast lite lägre och svarta. Jag kommer att drömma om er inatt!