Trötthetens slöja ligger över mig.

Den är grå. Lite rökgrå och transperent. Den följer mig som en skugga. Långsamt tar den sig in i min hjärna och får mig att gäspa. Ögonlocken känns tunga och jag försöker blinka bort det. Trycker ihop ögonlocken hårt för att sen långsamt släppa och öppna. Den grå slöjan gör det svårt att fokusera och tänka. Den liksom blockerar.

Jag måste få bort slöjan. Få bort min trötthet. Nu. Imorgon. Snart. Ikväll ska jag försöka med träning. Jag har varit pinsamt dålig på den biten de senaste veckorna (skyller på nervös rekrytering och matförgiftning), men ikväll så... Jag hoppas att det ska hjälpa.


Trötthetens slöja måste bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0