Under förmiddagen på jobbet idag trodde jag att jag skulle gå sönder av ilska. Jag var så förbannat arg att tårarna var millimeter ifrån att rinna ur ögonen på mig. Jag var fly förbannad, arg, irriterad, ilsken... Name it!

Varför? Jo, det ska jag berätta. Vi håller på att göra om vårt lager och det har vi gjort ett tag nu. Första steget var att sätta till ett hyllplan till i varje liten hyllsektion. Vi behövde alltså flytta alla hyllplan på hela lagret. Det var meckigt, jobbigt och svettigt. Nästa vecka börjar vi nästa steg och det är att få backar till hyllorna. Mestadelen av våra skor ska nämligen börja komma utan kartonger.

Jo... Så när jag skulle flytta några kartonger (de flesta skorna ligger nu i stora kartonger i väntan på backar) hoppade ett hyllplan loss. Bara sådär! Jaja... Bara att sätta fast det igen. Lättare sagt än gjort. När jag försökte få fast det på ena sidan hoppade det ur på den andra. När jag försökte sätta fast den sidan hoppade den andra ur igen. Och så höll jag på.

Det var såklart det nedersta hyllplanet så plats att jobba på var typ obefintlig. Och jag orkade inte plocka ur alla kartonger på hyllorna bredvid så det var tråååångt. Så där stod jag. I blommig finklänning och klacksandaletter och hastade från sida till sida för att försöka få fast hyllplanet. Efter en liten stund trodde jag att jag skulle explodera av ilska. Det gick inte! Hela min hand skakade och gjorde ont eftersom jag tryckte så hårt på hyllfästena. Mina knän ömmade eftersom jag helt enkelt inte är skapt för att stå på bara knän mot hårt golv. Svetten började lacka och jag riktigt kände ilskan bubbla.

Efter sisådär 30 minuter (ja, jag var ju tvungen att springa ut i butiken ibland också... Jag stod ju ensam!) stod jag och argt flåsade och blängde mot hyllplanet. Om blickar kunde döda... Ja, då skulle den där hyllan vara stendöd för länge sen. Snabbt konstaterade jag att det fanns sisådär fem lösningar på mitt problem:

* Skita i det förbannade hyllplanet och låta alla skor stå på golvet i stället.
* Sparka hyllan och hoppas att den skulle lära sig en läxa.
* Sätta mig i ett hörn och gråta ut min ilska.
* Ringa min chef, som ju är en av de ansvariga för hela det här projektet (som just i den sekunden kändes som det allra dummaste någon hade kunnat komma på!) och förmodlige gråta ut min ilska över de där j*vla hyllplanen!
* Bryta lite mot reglerna och sätta just det här hyllplanet ett snäpp ner och på så sätt få hyllplanet att sitta fast.

Jag funderade lite över de olika lösningarna och kom fram till att:

* Det första förslaget inte var en bra idé. Lagret är minimaliskt och ska det stå massa kartonger på golvet hade jag fått skutta över dem varenda gång jag ska gå där.
* Det andra förslaget skulle bara innebära att jag förutom ont i knät och handen skulle få jädrans ont i foten.
* Det tredje förslaget inte var ett trevligt förslag. Gråta är inte särskilt kul.
* Det fjärde förslaget inte ens var ett tänkbart alternativ. Dels för att det är tråkigt att gråta, dels för att min chef inte skulle behöva ta min ilska. Det är ju inte hans fel att hyllplanen strular!
*Det femte alternativet egentligen inte är det som är helt rätt, men det bästa under förutsättningarna.

Så... Det hela slutade med att jag satte hyllplanet ett snäpp lägre trots att det egentligen inte ska sitta så. Sen satte jag tillbaka kartongerna och ignorerade att det nu skiljer några centimeter mellan hyllplanen. Vem bryr sig?

Ilskan rann av mig ganska snabbt, men min vänsterhand gör riktigt ont! Jag kan inte knyta den ordentligt för då gör det ont. Att spänna handen gör ont liksom att skriva på min laptop. SÅ nu slutar jag skriva, lagar lite dragonkyckling och dricker ett glas rött. Tack och hej!