Om bara lite drygt 11 veckor är det dags för mig att springa Göteborgsvarvet. När det nya året kom hade jag planerat att dra igång mitt 20 veckorsprogram för att komma i form inför loppet. Jag ska helt ärligt säga att det har gått åt h*lvete. Ursäkta svordomen, men så är det faktiskt!

Jag inledde ju det nya året med sjukdom. Vrålförkyld, hostig, huvudvärk och allt som hör en rejäl förkylning till. Noll träning på ett par veckor alltså. Sen kom jag igång och tränade rätt bra i ett par veckor. Även om det bara blev ett löppass så körde jag ändå annan konditionsträning. Jag var på gång! Men... Så blev jag magsjuk och kunde inte träna på två veckor till. Och så blev jag frisk och började försiktigt köra lite igen. Så kom en nervös rekrytering i vägen och störde min träningsrytm som sen avlöstes med en matförgiftning så jag var sängliggandes i en vecka. Behöver jag skriva hur ur fas jag är just nu vad det gäller varvetträningen? Otroligt ur fas!

Allt det här gör att jag är grymt nervös och orolig inför min utmaning! Jag vill stå på startlinjen och vara peppad, redo och laddad för att springa riktigt bra. I nuläget tvivlar jag starkt på att jag skulle klara ens en mil i ett bra tempo. Den där löparglädjen  jag kände i våras och somras är som bortblåst och det lockar inte alls att knyta på sig löparskorna.

Och på tal om löparskorna... Jag skulle ju ha köpt nya sådana också, men det har jag inte fått tummen ur att göra! Katastrof!

Men... Jag ska. Så enkelt är det. Jag ska komma igång och jag ska fixa det här riktigt bra! Löparskorna ska inhandlas snarast och sen är det bara skorna på! Här ska löptränas! Bannemej.

Frågan är bara hur jag hittar glädjen till det igen? Hur ska jag motivera mig själv att klara det? Alla tips mottages tacksamt!

Så... Kanske får det bli löpning på torsdag i stället för spinning? Nja...