Jag missade start.

I drömmarnas värld kan allt hända! Jag har en förmåga att drömma konstiga drömmar där jag minns varenda lite detalj när jag vaknar. Som inatt. Då drömde jag om Göteborgsvarvet. En stressande dröm! Vi tar det från början.

Det var lördag morgon/förmiddag och jag skulle göra mig klar för start. Jag drack stora mängder vatten för att fylla på vätskedepåerna. Inget konstigt med det. Än. För att vara säker på att slippa skoskav plåstrade jag om fötterna. Av någon anledning säger min pappa - Sätt lite plåster i ansiktet också för säkerhets skull! Sagt och gjort... Jag satte plåster i ansiktet. Ja, inte utan att känna mig lite tveksamt. Men jag litar på pappa. Så jag satte plåster i hela ansiktet. Och nu snackar vi inte tunna textilplåster... Nej, stora compede skavsårsplåster. Jag kunde knappt prata.

Chipet som tar tiden bestod av en såndär smal klistergrej som brukar sitta på smink. Du vet ett sånt där larm? Det skulle sättas på vristen, men i min stress (starten närmade sig äckligt snabbt) satte jag den på vaden! Och jag fick inte bort den! Jag kunde inte flytta på den. Stress!

När det var dags att bege sig till start var hela familjen borta och när jag försökte ringa dem svarade de inte. Till slut ringde mamma tillbaka och sa att de var vid havet och att jag fick ta mig till start på egen hand. Klockan var då 15.16. Jag skulle/ska starta 15.18. Hur skulle jag hinna?

Snodde en cykel här utanför (förlåt i drömmen grannen) och störtade iväg. Kutade till start och upptäckte att min grupp ju redan hade startat. Springer gråtande fram till startgubbarna och ber om att få starta ändå. Javisst säger de och släpper iväg mig. Ensam. Så där springer jag längs en smal, smal cykelbana med massa publik runt omkring. Alla tittar frågande på mig. Vem är fåntratten med massa compedeplåter i ansiktet? Och varför springer hon ensam?

Det är ungefär nu jag upptäcker hur otroligt kissnödig jag är! Hjälp! Det här går ju inte. Så jag försöker leta efter en toalett, vilket inte är det lättaste längs en cykelbana. Men så ser jag en lite längre bort så jag ökar tempot. Plötsligt ser jag en halvknasig typ framför mig. Han springer i flipflop. Sicksack längs banan och det är omöjligt att ta sig förbi. Jag känner paniken. Försöker sicksacka mig emellan hans konstiga löpstil, men det går inte. Nu är det kisspanik!

Jag lyckas på något vänster ta mig förbi bromsklossen. Väl framme vid toaletten tas jag vidare till ett teoretiskt prov som är en del av Göteborgsvarvet. Jag får ta fyra plastfigurer i en hink. En gul, en blå, en röd och en grön. Sen får jag gå in i ett rum. Eller en liten hytt där testet ska utföras. Det handlar om mat, men jag förstår inte vad de säger på datorn. De pratar något konstigt språk. Jag tänker på min sluttid. Hur ska det här gå? Så hänger sig datorn. Jag får ännu mer panik! En kvinna kommer in och säger att jag får hoppa över testet och att den tiden som testet tar tyvärr ändå måste räknas på min tid.

Sen är det ut i spåret igen. Jag är fortfarande ensam och människorna i publiken undrar fortfarande vad jag är för idiot. Sen vaknar jag.

Vad betyder det här? Är det ett dåligt omen? Det positiva i kråksången är att benen kändes otroligt lätta! Jag flög fram längs spåret.

Vad ska jag ta för lärdomar av drömmer? Inte dricka för mycket vatten. Gå på toa innan start. Vara på plats i Slottsskogen i god tid! Gärna flera timmar innan. Att inte sätta massa compede plåster i ansiktet. Det är inte skönt. Ja... Ungefär det.

Nu ska jag göra mig redo för jobbet. Jag ska försöka glömma drömmen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0