Efter lite mer än en mil på cykel, en cider med havet som utsikt och en glass så stor att den är omöjlig att äta upp så kände jag mig rätt mör. Förkylningen vill inte ge med sig alls. Inte för fem öre.

Så när vi kom tillbaka från cykelturen la jag mig på soffan. Somnade in och njöt av hur solen lyste in genom fönstret och på mitt ansikte. Det var superskönt och behövligt! Ja tills mamma kom in och ropade: det är vatten på golvet! Mikael det är vatten på golvet! Tackar för uppvaknandet!

Nu luktar det grill och det är herrarna som står för kvällens mat - hamburgare. Mums!