Så var 2011 till ända. Det har varit mitt livs kanske snabbaste år. Det hann knappt börja innan det tog slut. En hel del saker har förändrats. Mestadels bara till det bättre. Det enda jag egentligen har att klaga på är just att det har gått för fort.

När 2010 gick över i 2011 så hoppades jag att 2011 var året då förändringen skulle komma. Året då det var min tur. Året då det var slut med magont i samband med att väckarklockan ringde och bristen på inspiration. Året då jag skulle lyckas. Skulle 2011 vara året? Mitt år?

Någonstans hade jag ändå börjat ge upp hoppet efter 2010 års motgångar på just den fronten. Varför skulle 2011 bli annorlunda? Varför skulle det just nu, just i år bli min tur?

Men gnistan av hopp tändes igen bara genom ett telefonsamtal. Ett ynka litet telefonsamtal i mitten av januari. Gnistan blev ännu starkare efter två möten och ett par till telefonsamtal. Skulle 2011 ändå leverera? I början av februari fick jag svaret. 2011 var året. Mitt år.

Och så bra det blev! Mycket slit, långa dagar och ibland med en fundering över vad jag egentligen håller på med. Men i gengäld sjuihelsike massa beröm, underbar personal, goda resultat, braiga kollegor och mer uppskattning än jag någonsin hade kunnat ana. Alla saker som väger upp det som känns mindre bra.

Nu är 2011 slut och vi är inne i 2012. Året som jag hoppas ska bli ett bra år. Året då jag äntligen får lite mer semester (betald sådan!!). Året då jag faktiskt börjar göra saker för andra gången och det då borde bli lite lättare. Året med nya utmaningar. Året som ska bli bättre än bäst. Året 2012. Välkommen!