Någon gång måste de släppas ut.

Solen fortsätter att lysa härligt och varmt! Love it!

I morse ställdes jag inför det som jag varje år fasar, men som jag vet måste komma... Dagen då de degvita benen släpps lös för första gången! De vinterbleka, nästan blålila, benen som liksom bländas i solen och gör att man vill ha solglasögon när man tittar ner på dem. Varje år drar jag mig för det. Att släppa dem lösa.

Men idag kände jag att jag var tvungen. Kritvita, degiga, lite blåmärkiga... Nu sticker de ut under shortsen och lyser upp halva Göteborg. Varsågoda! Förlåt! Men förr eller senare måste de ju släppas lösa och idag var en bra dag för det tycker jag!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0