Det gick inte riktigt som jag hade tänkt.

Klockan är redan 16.30 och jag har inte alls hunnit långt med dagens planer!

* Svida om från pyjamas till jeans och blus.

* Bege mig in till stan för en sen frukost med ett födelsedagsbarn!

* Ta en tur till Allum för att inhandla hårspray.
  Bellbox hade stängt så trippen till Allum var förgäves.

* Åka hem och baka något inför imorgon (sista dagen!)

* Städa (STOR sådan!)

* Vila lite på soffan för att kurera halsen som fortfarande inte är helt bra.

* Kolla Solsidan.

* Tidigt i säng så att min kropp får återhämta sig och bli piggelin igen.



Ja... Jag har alltså några punkter kvar!! Kladdkakemuffinssmeten är snart klar så den punkten kan jag snart bocka av också, men ändå...  Så... Dags att sätta igång!


Uppdatering 1,5 h senare! Nu är jag lite mer i fas! Lägenheten är storstädad, kladdkakemuffinsen är klara och det är bara grädden som ska vispas till och bären ska plockas fram ur frysen. Så... Nu ska jag ta en välförtjänt paus på soffan innan jag ska fixa mig något att äta.

På söndagsschemat.

* Svida om från pyjamas till jeans och blus.

* Bege mig in till stan för en sen frukost med ett födelsedagsbarn!

(* Ta en tur till Allum för att inhandla hårspray.) (hoppas att jag hinner...)

* Åka hem och baka något inför imorgon (sista dagen!)

* Städa (STOR sådan!)

* Vila lite på soffan för att kurera halsen som fortfarande inte är helt bra.

* Kolla Solsidan.

* Tidigt i säng så att min kropp får återhämta sig och bli piggelin igen.


Yes! Dags att sätta igång.

Halsont. Inte bra.

Igår kom halsontet krypande. Jag trodde inte att det var sant. Jag kan ju inte bli sjuk igen?! Så igår kväll försökte jag kurera mig med glass och så rom med hett vatten och honung och citron. Det sistnämnda var verkligen vidrigt så det blev bara ett par klunkar. Sen gick jag och la mig tidigt.

Idag är det bättre, men inte helt bra. Halsen ömmar lite. Det sista jag hinner med just nu är att bli sjuk! På tisdag börjar jag nya jobbet och då kan jag inte vara sjuk. Göteborgsvarvet närmar sig med stora kliv och jag måste komma igång med träningen annars kan jag lika gärna kasta in handduken. En fjärde omgång på sjukbädden inom loppet av 3,5 månad är inte rätt väg att gå!!

Så nu laddar jag med antioxidanter för det ska enligt min mamma vara perfekt för att stärka immunförsvaret. Jag har därför hallon och blåbär i min frukostfil och så Proviva hallon/granatäpple i glaset. Här ska det utdrivas sjukdom! :)

Nej... Dags att åka till jobbet. Sista lördagen! Vid kl 14.00 har jag bara en dag kvar. En dag kvar.

Ett helt gäng med sista.

De senaste veckorna har verkligen sprungit iväg. När jag lämnade in min uppsägning för tre veckor sedan trodde jag att tiden skulle krypa fram. På ett sätt ville jag att tiden skulle gå långsamt. Visst vill jag börja på det nya jobbet så snart som möjligt, men jag ville gärna känna mig mentalt redo! Jag ville vara i fas och inse vad som är på väg att hända.

Som vanligt blir det ju inte riktigt så som man önskar. Tiden har sprungit iväg och jag kan fortfarande inte förstå att jag ska sluta. Att det som i tre år har varit min vardag nu inte längre kommer att vara det. Jag kommer att få en ny vardag med nya rutiner. Missförstå mig rätt - det ska bli så otroligt kul, spännande och utmanande. Jag längtar som bara den, men jag har liksom inte hunnit smälta det än. Inte riktigt hunnit förstå.

Men... Jag har ju en vecka på mig att bli redo. Det blir en vecka full av massa sista. Sista tisdagen, sista onsdagen, sista torsdagen, sista fredagen, sista lördagen, sista måndagen, sista gången jag låser upp dörren och kliver in på jobbet, sista gången jag svarar Välkommen till Specsavers det är Rebecca, sista gången jag äter lunch i lunchrummet, sista gången för en massa saker. Konstig känsla.

För på tisdag och framåt väntar i stället en massa första. Första dagen på jobbet, första gången jag öppnar butiken, första gången jag svarar Välkommen till Din Sko Allum det är Rebecca, första gången jag packar upp varor, första gången jag äter lunch i nya lunchrummet, första gången jag sätter mig vid mitt skrivbord (för jag har väl ett sådant antar jag?) och går igenom nyckeltal, första gången jag lägger schema, första gången jag sätter mig ner med mina anställda och pratar... En massa första. Åh vad roligt!!

Men innan det blir en massa första ska jag njuta av alla sista. Och jag börjar med morgondagen - sista tisdagen.

Kan inte himlen alltid se ut så?

Söndag. Det var skönt med lite sovmorgon! Visst... Jag hade kunnat sova liiiite längre, men jag var tvungen att gå upp och äta frukost så att jag är redo för MRL om ett par timmar. Så det var bara att kliva upp och äta morgongröten som idag bestod av rågflingor och hela linfrön. Gott!

Även idag är det vårkänsla ute! Det ser i alla fall så ut när jag tittar ut genom fönstret. Solen skiner och himlen är blå (dock med några lätta, luftiga moln på sina ställen). Vad termometern visar vet jag inte, men det ser i alla fall inte iskallt ut ute. :)

När jag tittar ut på himlen önskar jag att den alltid kunde se ut så. Blå, solig och fin. Det gör mig glad. Det är härligt. Så bort med gråväder tack och in med blå himmel på heltid!

Nej... Det blir inget vettigt idag så jag avslutar där.



Svarta svanen.

Precis hemkommen från bio och cafébesök. Mycket trevligt, mycket spontant (vid 18-snåret när biobesöket blev bestämt låg jag på soffan i myskläder efter en löparrunda i solen. Förberedd på en kväll hemma i soffan). Sånt gillar jag.

Filmvalet för kvällen var Black swan med Natalie Portman i huvudrollen. En roll som gav henne en Oscar för lite drygt en vecka sen. Att hon fick en Oscar för den prestationen är i mina ögon inte särskilt konstigt. Hon var fenomenal! Jag funderade flertalet gånger på om hon verkligen är mentalt frisk i verkligheten. Tolkningen av den psykiskt sjuka ballerinan var otroligt bra! Filmen var lite speciell och stundtals hoppade hjärtat halvvägs ut ur bröstkorgen, men jag gillade den skarpt! Och som sagt... Portman var lysande! Om du inte redan har sett den så tycker jag definitivt att du ska ta dig till närmsta biograf och se den snarast!

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och sova lite. Imorgon väntar MRL-pass (mage/rumpa/lår) på Sportlife Exclusive. Benen är redan möra efter dagens 7,2 km långa löparrunda. Kanske inte så långt och jag sprang inte särskilt snabbt (ca 43 minuter), men med den enormt jobbiga motvinden jag hade genom hela rundan så var 7,2 km definitivt tillräckligt. Jag tänkte också försöka putsa mina fönster, tvätta och storstäda. Behövligt! Sen drar en ny arbetsvecka igång. Den sista hela veckan jag gör innan jag slutar. När jag slutar på lördag och tar helg så har jag bara en dag kvar... Sen bär det av på nya äventyr. Nervöst? JA!!

Så... Godnatt och sov sött!

Morgonspinning och currygryta.

Underbart! I morse masade jag mig upp kl 05.50 och jisses vad jobbigt det var! Men det var bara att kliva upp, på med träningskläderna, koka lite mannagrynsgröt och så promenixa ner till F&S på Västra Hamngatan och köra spinning. Jag var lite orolig för att det skulle bli sådär äckligt jobbigt som det blir när man inte har spinnat på typ 4 veckor och sedan dess legat sjuk i en vecka utan att äta särskilt mycket. Då kan det bli jobbigt så att det liksom gör ont i hela kroppen och man liksom bara vill springa ut ur salen. Men! Idag hade jag sån enorm energi! Jag cyklade och cyklade och cyklade! Snabbt, tungt och allt däremellan. Jag kände sån glädje i kroppen när lårmusklerna sved i ena backlåten eller när pulsen var hög och hjärtat slog som tusan! Underbart! Jag ville bara fortsätta. Nej, jag är inte galen. Så nu är jag uppbokad på spinning på torsdag kväll. Då ska det cyklas!

Idag tar jag ännu ett steg närmre det som komma skall! Om två veckor gör jag min sista dag på jobbet. Overkligt!

Jag fick väldigt mycket inspiration på matmässan igår. Den där currygrytan med frukter och kyckling har fastnat lite på hjärnan så ikväll ska jag försöka improvisera ihop en liknande gryta! Jag tror inte att den kommer att bli i närheten lika god som herr Mannerströms, men försöka går ju! Det blir lite färsk kycklinglårfilé, färsk ananas och mango, lök, äpple, curry, grädde och annat smaskigt. Spännande att se om jag kan få till något liknande!

Nähä... Om man skulle ta och äta lite lunch kanske? Magen kurrar och det känns att jag spinnade i morse för energinivån sjunker snabbare än vanligt.

Passion för mat.

Söndag. Helgen gick fort.

Idag har jag varit på matmässan Passion för mat ute på Hisingen. Jag missade mässan förra året eftersom jag då satt på centralstationen för att boka om tågbiljetter till Stockholm. Men i år så! Fyra timmar var jag där och oj sicken trevlig tillställning!

Där fanns utställare av olika slag - öl (pappa... Dugges stod där!), vin, choklad, kaffe, fisk, kött, kyckling, ost, kravmärkt yoghurt, knäckebröd, snacks, honung, marmelader och massa, massa annat! Massa provsmakningar och inspiration! Jag åt också den näst godaste sorbeten jag ätit (den godaste är passionfruktssorbeten på 1252). Det var en svartvinbärssorbet från en glassfabrik i Hjo. Riktigt smakrik och god!

Jag satt också och lyssnade på några köksskolor där det lagades mat på scenen. Kalasgott-Jennie var först ut och hon lagade en underbar hjortfilé. Det var första gången jag åt hjort och oj så gott det var! Smälte i munnen tillsammans med tryffelhollandaise och friterad palsternacka. Jag provsmakade också en schnitzel gjord på nötinnanlår och till det rostade potatisar, rödvinssås och ärtpuré, italienska små petit-chouxer (som jag inte minns vad de hette) fyllda med en kräm med cointreau och en chokladsås på toppen och så den godaste currygryta jag någonsin har smakat! Det var kyckling, mango och ananas i och den lagades av självaste Leif Mannerström. Ljuvligt!

Om det inte vore för att jag hade tvättid om en stund hade jag lätt kunnat stanna kvar en liten stund till. :)

Nu ska jag ladda tvättmaskinerna och återhämta mig lite på soffan. Imorgon bitti väntar spinning (första gången på några veckor och jag bävar faktiskt lite) och jobb. Näst sista veckan nu. Känns fortfarande konstigt och overkligt! Men såklart underbart på samma gång!

Ha en härlig söndag!

Lite söndagssnokande är inte fel.

Söndag. Snart kväll, men till min stora glädje så är det än så länge inte helt mörkt ute. Underbart! Jag känner dig Fröken Vår. Lite i taget, men jag känner att du är på väg!

I helgen har mamma och pappa varit här på besök. Jättemysigt att ha dem här på besök! Det var precis vad jag behövde efter nästan en veckas sjukdom. Lite mat, ompyssling och sällskap. Jag känner fortfarande att kroppen inte har återhämtat sig helt. Jag är trött, kan inte äta normalt och jag är svag som en ja gud vet vad! Om vi säger som såhär... Jag bar 2 förpackningar värmeljus på IKEA innan idag och det var sååååå tungt! Nej, jag skojar inte. Jag trodde att mina armar skulle gå av. Hjälp!

Idag var vi en sväng ute på Allum och jag snokade runt kring min framtida arbetsplats. Spanade in lunchställen och såklart butiken. Långsamt började den där lilla skräcken kännas i maggropen igen. Det är en bra skräck. Tro inget annat! Men det är ändå en lite skrämmande känsla av vad har jag gett mig in på-panik. Det kändes liksom så verkligt på något vis. 3 v. TRE VECKOR! Sen är den nya resan igång.

Det blev också lite shopping. Eller inte så lite... Men det orkar jag inte visa bilder på idag. Det kommer senare.

Nu blir det lite slapp på soffan och tidig sänggång! Ha en underbar söndag!

Men lilla magen... Vad är det du säger?

Solen skiner på en klarblå himmel och det är en såndär långpromenadsdag! Jag älskar sådana här dagar för de ger mig lite vårkänslor. Men... Det blir ingen långpromenad här inte. Nej för jag mår fortfarande dåligt.

Det känns som att min kropp liksom har bestämt sig för att inte vilja funka som jag vill. Jag vill vara frisk, pigg, kunna äta god mat, jobba, träna och göra andra roliga saker. Men kroppen vill inte. Den är trött och sliten. Magen gör ont och vill inte ha mat. Den plågar mig mest om natten och därför sover jag bara ett par timmar om natten. Jag försöker äta lite i taget, men inget smakar! Jo, kräm och mjölk men det kan jag ju inte leva på! Nej, jag måste ha i mig mat. Riktig mat! Men kroppen vill inte! Det går inte. 

Just nu försöker magen prata med mig. Den mullrar lite lätt och jag försöker förstå vad den vill ha! Jag försöker komma på vad den är sugen på så att jag kan ge den det. Just nu gör jag allt för att bli frisk och pigg igen! Men... Hur förstår jag magen? Hur ska jag förstå vad mullret innebär? Vad ska jag ge den? Hur ska jag bli frisk? Om du har något bra förslag så tar jag emot det tacksamt! 

Nej... Nu ska jag försöka vila lite och under tiden klura på vad magen vill ha av mig.

 

Tack för sömnen.

Två timmar. Ja, okej säg tre timmar då. Det är så mycket (eller rättare sagt lite) sömn jag har fått inatt. Jag kunde inte somna igår kväll och sista gången jag kollade på klockan så var hon strax innan midnatt. Klockan 02 ungefär vaknade jag med så ont i magen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag försökte somna om, men det var omöjligt. Jag försökte somna i sängen, men det gick inte. Jag testade soffan, men ingen lycka där heller. Till slut la jag mig på golvet, men inte ens det gick. Ett tag övervägde jag till och med att sätta mig i duschen och somna eftersom varm dusch är det enda som får magen att kännas okej.

Sen när jag vid 07.30 äntligen lyckades somna om så fick jag sova en timme innan klockan ringde och väckte mig. Då var det dags att åka till jobbet för att sätta lapp på dörren om att vi har stängt på grund av sjukdom. Trött? Japp. Och svimfärdig när jag satte mig på bussen hem igen.

Så nu ligger jag nerbäddad i soffan under dubbla filtar och med en kropp som skakar som ett asplöv. Jag har inhandlat dagens kost - a-fil, hallonkräm, paprika och nyponsoppa. Fråga mig inte hur paprikan kom in i bilden, men jag kände mig sugen på det. Så nu har jag ätit en tallrik hallonkräm med mjölk och ska försöka sova lite.

Just det ja! Igår kväll damp det ner en mjölkchokladkaka på min dörrmatta. Underbara grannar och vänner!

Tjingeling från sjukstugan!


Som sagt... Fråga mig inte hur paprika hamnade i kundkorgen. Magen fick bestämma...

Tack Johannebar och Monas livs.

De senaste två dygnen har min kost bestått av fil med socker och kanel, blåbärssoppa, 1,5 bananer och några skorpor. Det är allt jag har fått ner. Min energinivå står på minus och att ta mig från soffan till köket är en pärs. Men nu beslutade jag mig för att det ska bli ändring på den saken. Så jag slog en plingeling till Johannebar och beställde en pasta al pollo utan svamp och sen tog jag svängen om Monas livs och köpte cola.

Så nu sitter jag under en filt i soffan och äter en miniminiportion av pastan. Jag vill inte totalchocka magen genom att slänga i mig hälften. Nej, det får bli en liiiiten portion idag.

Jag sitter också och funderar på hur jag har tänkt mig att kunna jobba imorgon. Hur tänkte jag egentligen? Jaja... Det får bära eller brista!

Nu ska jag äta min pasta och dricka lite cola. Sen blir det snart sängen!



Kan jag få en skön natts sömn nu kanske?

Återigen har det varit en dag i torktumlarens tecken. Det har känts som att hela jag har blivit körd i en torktumlare. Kroppen har gjort ont och varit öm. Jag har känt mig mörbultad. Alla spänningar inom mig har släppts fria nu när allt med nya jobbet är klart! Alla papper är påskrivna och jag har lämnat in min uppsägning (något av det värsta jag har gjort. Jag hatar att göra folk besvikna). Idag om fyra veckor har jag gjort min sista dag och imorgon om fyra veckor gör jag den första. Overkligt, underbart, spännande.

Jag känner mig sjukt nervös inför det som väntar och stundtals frågar jag mig vad jag har gett mig in på! Sekunden efter känner jag fjärilarna i magen och längtan efter att få ta nästa steg. Så håller det på om vartannat. Lite småpanik blandat med glädje och förväntan. Men det är ju inte så konstigt. Det är ett stort steg att ta och allt med det nya jobbet kommer att vara just nytt.

Nästa fredag ska jag åka dit och hälsa på en liten sväng. Säga hej och presentera mig. Vad säger jag då? Vad vill man som anställd veta om sin nya chef (känns galet att skriva det, men jag är ju tydligen det!)? Och så den ständiga frågan - Vad ska jag ha på mig?

Det känns pirrigt.

Men nu är i alla fall allt klart. Det jag bävade för mest - uppsägningen - är avklarad och det gick delvis bättre än jag trodde, delvis sämre. Alla mina spänningar och tankar har sakta, men säkert släppt under dagen och det är ju just där torktumlekänslan kommer in i bilden.

Så nu ska jag krypa ner i sängen och sova. Kanske kan jag äntligen få en god natts sömn. Det har inte varit mycket av den varan de senaste 3,5 veckorna. Därför hoppas jag att John Blund är med mig inatt och att han ger mig massa sömn och energi.

Jo förresten! Här kommer en bild på min nya frisyr. Den gör sig inte alls lika bra på bild som i verkligheten... Jag har fått massa beröm på jobbet av kunder idag. Två kunder (en 65 årig dam och en 40 årig man) kom in på jobbet och utbrast: Nämen så lik du är den där September! Jag tar det som en komplimang! Tack. :)





Dags att sova. Over and out, good night.

Klipp dig och skaffa dig ett jobb vettja!

Det är precis vad jag har gjort. Jag har klippt mig i en snygg Septemberliknande frisyr (bild kommer senare) och skaffat mig ett nytt jobb. Bra va?!

Jag har blivit körd i en torktumlare.

Nej inte på riktigt. Men min kropp är alldeles öm och det kryper i lederna. Känslan när jag rör på mig är att jag känner mig mörbultad. Som att någon hade tryckt in mig i en torktumlare och kört långprogrammet. Sedan slitit ut mig, satt på mig en prickig kjol och rosettkofta och tvingat mig till jobbet! Inte alls en trevlig känsla. :(

Det gick inte. Kroppen fick bestämma.

Det blev ingen träning. Huvudet gjorde för ont och kroppen orkade helt enkelt inte. Det är ganska ovanligt när det kommer till mig. Träning är något jag älskar och det får mig att må mycket, mycket bättre. Men just nu finns inte orken. Energin och lusten har satts på paus. Alltså lyssnar jag på kroppen.

I stället har jag faktiskt suttit på soffan och bara tagit det lugnt. Det behövdes.

Så den här veckan väljer jag bort träning till förmån för kroppens välbefinnande. Jag måste lyssna på kroppen som säger nej. Det är viktigt.

Men nästa vecka... Ja då är det på't igen! Då är förhoppningsvis kroppen och hjärnan i harmoni med varandra igen och tankarna i styr igen.

Nu ska jag kolla färdigt på Halv åtta hos mig (på datorn såklart) och sen ska jag krypa till kojs och läsa Harry Potter.

So long!

Tonight is the night I'm gonna make it happen.

Jag är nu redo för lördagens festligheter! Allt är inhandlat och det enda som kvarstår är att baka och fixa lite hemma. Det känns bra! Jag inleder bakandet ikväll med några svåra, rosa rackare! Jag hoppas att de där engångsspritspåsarna ska hjälpa mig till framgång. Enligt kvinnan i butiken så är det sådana proffsen föredrar. :) Så vi får se ikväll. Annars får gästerna äta dem ändå!

I övrigt är jag lite allmänt tankspridd. Det är min fulla kalender som gör det och jag försöker att beta av en sak i taget och inte stressa upp mig. Jag försöker att inte tänka för mycket (=svårt!) utan ta allt lite som det kommer. Det är nästan det bästa rent teoretiskt... Sen funkar det inte riktigt lika bra i praktiken, men det är en annan historia!

Jag står just nu och klurar på om jag ska snickra ihop några lekar inför lördagens fest. Vill folket leka lekar? Eller jag vill ju då inte kalla det för lekar utan tävlingar. Uppskattar folk lekar/tävlingar? Vad tror du? Eller är det bara jag som är lite barnsligt förtjust i sådana saker. :) Kanske en femkamp vore roligt? Jag får fortsätta klura.

Nej... Nu får det vara nog på allmänt svammel.

Var snäll och läs den raden på tavlan som är tydligast!

Förra veckan var jag på utbildning på vårt huvudkontor här i stan. Det var en utbildning för att bli behörig att göra undersökningar för körkortsintyg. Det vill säga den där lilla undersökningen som optikern i vanliga fall gör när någon ska ta körkort. Jag är en av de första assistenterna i hela landet som har den behörigheten! Det känns lite häftigt! Ja, för jag klarade ju kursen alldeles galant! Både den skriftliga och praktiska delen klarade jag med bravur och nu är jag registrerad hos Trafikverket.

Imorgon är det dags att göra den allra första undersökningen! På egen hand. Utan optiker i huset. Då ska jag klara det alldeles själv med ny utrustning och allt och visst är jag lite nervös. Det är verkligen inte något svårt, men det ska ändå flyta på och kännas bra (inte minst för den stackars killen som jag ska premiärköra på)!

Så ikväll när jag kommer hem får jag nog allt ta mig en kik i min pärm så att jag är redo! Men först blir det till att jobba klart, sen en snabb tur till Verner och Verner för att köpa engångsspritspåsar och sen onsdagsfika. Härliga fullproppade kalender!



Det kliar i shoppingådran.

Och det är inte lite heller! Just nu känner jag för att göra en ordentlig rensning i min garderob (vilket verkligen behövs!). Jag vill lägga allt som jag inte använder i en klädcontainer och uppdatera min garderob. Det ska vara no mercy (lär behöva ha lite hjälp där va... Annars är det en stor risk att plaggen får bo kvar.). När jag tänker: Visst jag har inte använt det här på X antal år, men en dag kanske jag vill ha det på mig igen. Ja, då ryker plagget. För det som jag inte har använt på säg 3 år... Det kommer jag aldrig mer att sätta på mig. Så enkelt är det. Ändå ligger plaggen kvar där bara utifall att.

 

Sen vill jag shoppa! Det känns som att det var längesen. Jovisst har jag köpt ett plagg hit och ett plagg dit, men nu vill jag shoppa ordentligt! Jag vill gå på stan och köpa kläder som liksom passar ihop. Jag vill hitta de där perfekta jeansen (så perfekta det går i alla fall) och sen matcha ihop dem med lite blusar, tunikor och toppar. Hitta halsband som går att ha till. Jag vill hitta ett par fina vardagsklänningar eller kjolar. Så att jag får en sammanhängande garderob som jag kan trivas med. Det är vad jag vill!

Därför har jag avlagt ett löfte till mig själv. Ett löfte som jag bannemej ska hålla! Inget dåligt samvete, inga undanflykter. Löftet ska hållas! Ja... Om det går som jag vill då förstås!


Mycket i min kalender.

17.40
En liten ändring... Kalendern har något varje helg under hela februari. Jag hoppar och studsar av glädje... Ja, jag är ironisk.


12.51

Jag förstår inte riktigt hur det går till. Även om jag ibland anstränger mig för att hålla kalenderna någorlunda fri så lyckas den alltid fyllas ändå. Hur lyckas den (för det är ju inte jag som fyller på den med saker)? Är ju för tusan uppbokad på helgerna fram till i slutet av februari!!

Den här veckan är det födelsedagskalasförberedelser som står på schemat. Även om jag i år har bestämt mig för att banta ner det hela avsevärt (gäster... Det blir inte 10-12 sorters plockmat och 3 tårtor!! I år kör jag snacks, dip och tårtor [japp... Fortfarande plural]!) så blir det ändå en del som ska fixas och trixas. Idag tänkte jag ta mig till Maxi och inhandla alla saker. Roliga saker som mjöl, kakao, mandel, bär, grädde och chips... NOT! Imorgon ska jag städa i ordning hemma så att det är fint när gästerna kommer. Sen på torsdag ska jag baka den ena saken som jag ska servera. Det blir det största riskmomentet. Förmodligen går det åt fanders, men då får gästerna antingen snällt äta dem ändå (om de inte hamnar i soptunnan såklart...) eller klara sig på de två andra bakverken. :) På fredag kommer syster med sambo och då hoppas jag på slappkväll framför tvn innan det på lördagen är dags att baka förbereda, piffa sig och slutligen få gäster! Det ska bli så roligt! :) 

Men... Snart hoppas jag på en ledig helg! En ledig helg utan måsten och planer. Det ska jag säga till min kalender. På skarpen. :) Men tills dess.... Keep up the good work!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0